GEIJER representant för ett ortodoxt hindusamfund. För majoriteten av hinduer har G. framstått och framstår än mer efter sin död som en helig man, en gudsuppenbarare. Sin religiösa gärning utförde han mera genom praktiskt politiskt handlande än genom förkunnelse och författarskap, det sistnämnda främst i tidskriften Harijan. I somliga avseenden konservativ, t. ex. i motviljan mot industrialisering, värnandet om kons helighet, principiellt bibehållande av kastväsendet, sökte G. i andra avseenden radikalt reformera hinduismen, t. ex. genom praktiskt genombrytande av kastväsendet och socialt höjande av de lägsta folkgrupperna. I sin benägenhet att acceptera element från skilda religioner var G. typisk hindu. Främst bland heliga skrifter satte han hinduismens Bhagavad-Gita, men därjämte erkände han sig ha lärt mycket särskilt av Bergspredikan. Från kristet håll har G. än värderats som en av mänsklighetens störste, därför att han i sitt liv i så hög grad praktiserade Bergspredikan, än ansetts som en av kristendomens farligaste fiender, därför att han blandade samman religionerna och motsatte sig kristendomens exklusivitetsanspråk och omvändelseförkunnelse. Sin största betydelse har G. haft genom att ha framdrivit Indiens självständighet och genom att ha gjort detta utan militära våldsmedel. Därigenom har han ådalagt de andliga krafternas styrka och användbarhet också i 1900-talets politiska sammanhang. Se även Hinduism, Indien. Litt.: M. K. Gandhi, Mina experiment med sanningen (Uppsala—Sthm 1929—80, sv. övers. från av G. auktoriserad engelsk edition av original på gujarati); M. K. Gandhi, Satyagraha i Sydafrika (Uppsala—Sthm 1933, övers. från eng. original); D. S. Sarma, Studies in the renaissance of hinduism in the nineteenth and twentieth centuries (Madras 1944, skildrar utförligt G. tillsammans med andra hinduiska reformatorer); K. Shridharani, The Mahatma and the world (New York 1946, presenterar beundrande G. för amerikansk publik); E. S. Jones, Mahatma Gandhi. An interpretation (London 1948, ett panegyriskt äreminne, skrivet efter G:s död av en 1075 av de västerländska kristna, som kommit G. särskilt nära); F. Franklin, Den vapenlöse frihetshjälten. Mahatma Gandhis liv och gärning (Sthm 1948, en populär biografi författad av en svensk indiamissionär); L. Fischer, The life of Mahatma Gandhi (New York 1950). S.R. GEIJER, Erik Gustaf (1783—1847), svensk skald, historieskrivare, filosof, f. på Ransäters bruk i Värmland. Hemmet var allvarligt men tillika musikaliskt och sällskapligt. Den lyckliga barndomen har haft en påtaglig betydelse för G:s karaktär. Den har bidragit till hans personlighets harmoni, som bibehöll sig trots spänningar och konflikttillbud. Den bildar erfarenhetsbakgrunden till hans lära om familjens etiska betydelse. Även G:s religiositet är ett väl vårdat arv från hemmet. G. genomgick Karlstads gymnasium och blev student i Uppsala 1799. Hans mångsidiga anläggning gjorde hans studieår tunga; han kände ej sitt mål. »Ingen har varit så utan självförtroende. Det enda varav jag hade medvetande var en oändlig förmåga att emottaga, en receptivitet utan gräns men så utan självbestånd och liksom utan personlighet, att det ofta var mig som om en skugga skulle kunnat undantränga mig och taga min plats» (»Minnen»). G. studerade filosofi, historia och klassiska språk. Sommaren 1803 skrev han på Ransäter »Äreminne öven Sten Sture d. ä.» som fick Sv. akad:s stora pris. Han disputerade 1806 för fil. dr.-graden med »De ingenio politico medii aevi» (»>Om medeltidens samhällsanda», Saml. skr. I, 1923). En vistelse i England 1809—10 som lärare åt en köpmansson gav G. viktiga erfarenheter. Efter hemkomsten började ett skede av rik produktivitet. G. utvecklade sina av Kant, Schiller och Schelling influerade och mot upplysningens utilism riktade tankar om uppfostran och religion i skriften »Om inbillningsgåvan» (Sv. akad:s stora pris 1810) i »>Om sann och falsk upplysning med avseende på religionen» (1811) och »Om historien» (s. å.). Epokgörande blevo hans bidrag till det i febr. 1811 bildade Götiska förbundets tidskrift »Iduna». Dess första häfte, skrivet av G. ensamt innehöll en rad 1076