Johann Gerhard. Samtida kopparstick. för den egentliga lutherska ortodoxin. G. fortsätter linjen från Melanchthon och Chemnitz, men avviker liksom sin samtida Leonard Hutter från den melanchthonska traditionen på vissa punkter. Han är angelägen att framställa en på Skriften uppbyggd, »evangelisk-katolsk» teologi i anslutning till den lutherska reformationens huvudtankar. Samtidigt får hans teologi i stor utsträckning sin prägel av samtidens vetenskapliga bildning, ehuru G. ej i samma grad som de senarė ortodoxa teologerna följer det skolastiska framställningssättet. Den genom humanismen avvisade aristoteliska metafysiken hade vid denna tid återinförts vid de tyska universiteten och dess grundsatser ha också i viktiga avseenden fått bilda ramen för G:s tankebyggnad, liksom han också i metodfrågorna tillägnat sig tidens vetenskapliga normer. Men framför allt har G. med eftertryck betonat Skriften som teologins enda prin- 1081 GERHARDT cip och har i anslutning härtill, såsom den förste på lutherskt område, givit en utförlig lära om Skriften och dess auktoritet. — Traditionen får enligt G. ej jämställas med Skriften som källa för teologin, men detta till trots har han i enorm utsträckning utnyttjat det patristiska materialet, i synnerhet i polemiken mot Rom. En sober och klar framställning av den evangeliska åskådningen i dess lutherska form kännetecknar G:s teologi. Hans dogmatiska arbeten ha varit grundläggande för hela den luthersk-ortodoxa traditionen, som i skolastisk riktning utbygger de tankar, som fått sin klassiska form hos G. Främst bland G:s skrifter stå hans Loci theologici 1610—25, lutherdomens största dogmatik, och Confessio catholica 1633— 37, ett bemötande av de romersk-katolska invändningarna med belägg ur den romerska katolicismens egen tradition. Men även hans Schola pietatis 1622—23, en framställning av troslivets etik, och hans mycket spridda Meditationes sacrae 1606 förtjäna att nämnas, liksom även hans betydelsefulla homiletiska arbeten (bl.a. Postilla 1613). Litt.: E. R. Fischer, Vita Io. Gerhardi (1723, med utförlig bibliografi); Æ. Troeltsch, Vernunft und Offenbarung bei Johann G. und Melanchthon (Göttingen 1891); R. Hupfeld, Die Ethik Johann G:s (Berlin 1908); Fr. Schenke, Der Kirchengedanke Johann G:s und seiner Zeit (Gütersloh 1931); E. Uhl, Die Sozialethik Johann G:s (Forsch. z. Gesch. u. Lehre des Protest. R. 5, Bd. 4, München 1932); B. Hägglund, Die heilige Schrift und ihre Deutung in der Theologie Johann G:s (diss. Lund 1951). B.H. GERHARDT, Paul, tysk præst og salmedigter (1607—1676). G. kan betegnes som den klassiske tyske salmedigter i den tyske salmedigtnings klassiske tid, det 17. årh. Tidens kirkelige digtning er væsentligt forskellig fra reformationstidens. Formen er fastere, regelret efter de forskrifter M. Opitz har opstillet for tysk poesi. Tonen er mere følelsesfuld, den enkelte person gør sig mere gældende, ofte under billede af bruden, der længes mod sin brudgom, Kristus. Yderpunktet i sværmerisk mystisk 1082