GEZELIERNA Mythologie (Leipzig 1895); E. A. Philippson, Germanisches Heidentum bei den Angelsachsen (Leipzig 1929); J. de Vries, Altgermanische Religionsgeschichte I—II (Berlin och Leipzig 1935/ 37); H. Schneider, Die Götter der Germanen (Tübingen 1938); K. D. Schmidt, Germ. Glaube und Christentum (Göttingen 1948); J. de Vries, Der heutige Stand der germ. Religionsforschung (Germ.rom. Monatsschrift 38, 1951); Reallexikon der germanischen Altertumskunde (Strassburg 1911—19). Se vidare litt. vid Nordisk religion. | H. Lj—g GEZELIERNA. Synnerligen märkliga spår i Finlands kyrkoliv under 1600- och 1700-talen ha efterlämnats av tre män med namnet Johannes Gezelius, far, son och sonson, vilka i tur och ordning innehade en biskopsstol. J. G. den äldre (död 1690) härstammade från Romfartuna socken i Sverige, Gesala gård, efter vars namn släktnamnet bildats. Han studerade i Uppsala och Dorpat och blev magister vid sistnämnda universitet. Efter att ha verkat som professor i Dorpat och på olika kyrkliga poster såväl i Livland som Sverige, blev han 1660 generalsuperintendent i Livland. Från detta ämbete förflyttades han på förslag av det svenska riksdagsprästerskapet, och därvid särskilt av Finlands representanter, till biskop i Äbo och prokansler för akademien. Under sitt 25-åriga episkopat lyckades G. d. ä. i rikt mått uppnå de mål, som hans företrädare alltifrån Mikael Agricola hade eftersträvat i syfte att organisera och fördjupa det kyrkliga livet och utveckla folkundervisningen. För att höja prästernas bildning och sedliga nivå bestämde han re- dan i sitt första cirkulär, att varje student, som önskade inträda i prästämbetet, och varje präst, som önskade förflyttning i tjänsten, måste förete bevis över sina kunskaper och sin sedliga vandel och dessutom inställa sig till förhör inför domkapitlet. I sin senare utgivna »Examen ordinandorum» preciserade han de examensfordringar, som skulle ställas på dem som ville bli prästvigda. Som prokansler ansträngde han sig särskilt för att förbättra den teologiska fakultetens arbetsmöjligheter, föreläste i homiletik, anställde predikoövningar och 1087 Titelsidan till Nya testamentets förra del i Gezeliernas bibelverk, 1711. utgav akademiska läroböcker. Tillika arbetade han energiskt för skolväsendets utveckling och publicerade anvisningar för undervisningen »Methodus informandi». Planmässigt verkade G. d. ä. för att befästa folkets kristendomskunskap och göra läskunnigheten allmän. »Bokkunniga» klockare eller, i brist på sådana, avlönade lärare skulle undervisa begåvade gossar i läsning, och dessa skulle i sin tur verka som lärare envar i sin by. Församlingsbornas läskunnighet undersöktes vid läsförhör, och resultaten antecknades i kyrkböckerna. Katekeskunskap och nattvardsgång stadgades som villkor för ingående av äktenskap. G. d. ä:s katekesförklaring, »Yksi paras lasten tavara» som utkommit i omkring 70 upplagor blev ett viktigt hjälpmedel för folkuppfostran. Tack vare G.d.ä:s åtgärder, som han övervakade genom talrika biskopsvisitationer, steg Åbo stift i fråga om läs- 1088