GUMMERUS Jaakko Gummerus. starka intryck av A. Hauck och Fr. Loofs. Hans forskningar rörde sig främst inom gamla tidens och medeltidens allmänna kyrkohistoria samt Finlands kyrkohistoria. G. sökte ställa utvecklingen i Finland mot bakgrunden av den allmänna kyrkohistorien, varvid han var lika angelägen om att påvisa inflytelserna utifrån som att betona de inhemska företeelsernas och personligheternas egenart. I smärre skrifter och uppsatser berörde han nästan alla delar avy sitt fack, alltid lyhörd för det som rörde sig i tidens teologi och kyrka. Framstående som akademisk lärare gjorde G. under sin tjuguåriga professorstid en betydande insats för den kyrkohistoriska forskningen i Finland. Han var Finska kyrkohistoriska samfundets sekr. 1901—20 och ordf. från 1920 till sin död. Tillsamman med V. T. Rosenqvist utgav G. en lärobok i kyrkohistoria, som använts i Finlands 1191 finska och svenska läroverk under många årtionden och, bearbetad av Aug. Johansson, jämväl i Sverige. G. tillhörde en gammal prästsläkt. Från barndomen hade han förbindelser med den finska folkfromheten, som påverkade hans religiösa åskådning och kyrkosyn. Redan som professor gjorde han betydande insatser i det religiösa och kyrkliga arbetet, varvid han förmedlade impulser från utlandet till sitt eget land. Hans arbete för settlementidén och det kyrkliga arbetet i Helsingfors’ förorter är vittnesbörd härom. Som biskop utförde G. en storstilad kyrklig gärning och vann en betydande personlig auktoritet. Han förblev kyrkohistorikern, som aldrig övergav sin forskning. Även hans kyrkliga arbete befruktades av hans vida historiska perspektiv. Till sitt stifts prästmöten utarbetade han förnämliga framställningar rörande läget i stiftet och den evangeliska kristenheten i stort. Även i de ledande kyrkliga organisationernas arbete gjorde G. en viktig insats. För utvecklandet av Finlands kyrkas internationella relationer har G. haft en stor betydelse. Han gav de ekumeniska strävandena aktivt stöd, samtidigt som han visade förståelse för den kritik, som i Finland riktades mot dem. Under samarbete med Söderblom bidrog G. väsentligt till att Finlands kyrka fick sin plats i det nordiska och allmänkyrkliga samarbetet. Han företrädde sitt land vid talrika internationella och nordiska konferenser, så t. ex. vid K.F.U.M:s världskonferens i Paris 1905 och allmänkyrkliga mötet i Stockholm 1925. Ännu några veckor före sin död ledde G. Finlands kyrkas förhandlingar om nattvardsgemenskap med Englands kyrka. Ur G:s omfattande produktion nämnas: »Beiträge zur Geschichte des Buss- und Beichtwesens in der schwedischen Kirche des Mittelalters I» (1900), »Die homöusianische Partei bis zum Tode des Konstantius» (1900), »Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken från den svenska medeltidskyrkan» (Kyrkohist. fören. i Sverige, Skr. II:2, 1902), »Mikael Agricola» på finska 1903, senare betydl. utvidgad 1192