Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gummerus, Jaakko
- Gustav-Adolfsföreningar
- Gustav II Adolf och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~
(tysk upplaga: Michael Agricola. Der
Reformator Finnlands, 1941), F. Nielsens
kyrkohistoria, Gamla tiden och medeltiden,
i finsk, kompletterad bearbetning (1913).
Uppsatser i Teologisk tidskrift, Helsingfors,
Finska kyrkohistoriska samfundets
publikationer, sammel- och uppslagsverket »>Oma
maa» m. fl. G:s vid hans död oavslutade
forskningar om Agricolas bönbok och dess
källor fullföljas av andra forskare.
Litt.: 7. Carpelan—L. O. Th. Tudeer,
Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från 1828,
s. 291 ff. (Helsingfors 1925); S. Sola och Tudeer,
Supplement till föreg. arb. till slutet av 1938,
s. 204 ff. (Helsingfors 1940); Till minnet av
biskop Jaakko Gummerus (Teologisk tidskrift
1933); G. O. Rosenqvist, Jaakko Gummerus (i
årsboken »Svenskt kyrkoliv i Finland»
Helsingfors 1935). G. O. R.
GUSTAV-ADOLFSFÖRENINGAR. I
samband med 200-årsminnet av Gustav II Adolfs
död togs i Leipzig 1832 av dåvarande
superintendenten G. Grossmann initiativ till
bildande av Evangelischer Verein
der Gustav-Adolf-Stiftung med
uppgift att understödja betryckta
trosförvanter i icke-protestantiska länder.
Gustav-Adolfsstiftelsen i Tyskland, som nu bär
namnet Das Gustav-Adolf-Werk
der evangelischen Kirche in
Deutschland, förestås av en
centralstyrelse i Leipzig och verkar genom ett
flertal huvudföreningar med
lokalavdelningar. Den utger årligen en
verksamhetsberättelse (Jahresberichte). I förbindelse
med denna stiftelse ha G. bildats i flera
länder, även utom Europa. I Sverige finnas
f.n. tre större G., i Göteborg (grundad
1854), Stockholm (1857) och Lund (1882).
Till deras arbete upptages årligen på andra
böndagen (reformationsdagen) en kollekt i
rikets alla kyrkor. År 1951 uppgick denna
till 83.400 kr. Även genom donationsräntor,
årsavgifter och frivilliga gåvor inflyta
medel. Från vardera av de tre större G. ha
under de senaste åren årligen c:a 30.000 kr.
utdelas, framför allt till de evangeliska
kyrkorna i Österrike, Ungern, Italien,
Frankrike och Spanien för upprätthållande av
församlings- och gudstjänstliv.
1193
GUSTAF II ADOLF OCH KYRKAN
Litt.: H. W. Beyer, Die Geschichte des Gustav
Adolfs-Vereins in ihren kirchen- und
geistesgeschichtlichen Zusammenhängen (Göttingen 1932) ;
J. Thulin, Vad alla borde veta om G. (Lund
1907); O. Nystedt, En fortsatt
Gustaf-Adolfsgärning (Sthm 1932). E. E—ng
GUSTAV II ADOLF OCH KYRKAN. De
häftiga strider, som pågått alltsedan
ärkebiskop Laurentius Petris död 1573 mellan
den världsliga överheten (Johan III och
Karl IX) och kyrkomännen, avlöstes vid
G. A:s trontillträde 1611 av ett nära och
för hela kyrko- och kulturlivet fruktbärande
samarbete. Även i sin kyrkopolitik var
G. A. en samarbetets man. Härom vittnar
redan Konungaförsäkran av den 31/12 1611.
I fråga om den svenska kyrkans lära anslöt
sig den unge G. A. till Uppsala mötes beslut
(1593) och avvisade både 1611 och senare
prästernas krav på införandet av hela
konkordieboken som bekännelseskrift.
Främmande trosbekännare skulle tillåtas i riket,
om de förhölle sig stilla, ty »ingen överhet
är mäktig att råda och regera över ens
samvete». Detta principuttalande innebär en
direkt fortsättning av de äldre
Vasaregenternas kyrkopolitik och den skulle med tiden
få djupgående betydelse. I den s. k. Örebro
stadga av år 1617 nödgades visserligen
G. A. stadga stränga straff för svenskar,
som besökte katolska högskolor, och vid
livets förlust förbjuda katoliker att vistas i
Sverige, men detta var ett undantag
betingat av det utrikespolitiska läget.
I fråga om biskopars och prästers till- och
avsättning, om den reviderade
kyrkoordningens tryckning, om underhåll åt
universitetet, kyrkor, skolor och sjukhus
inskränkte sig konungaförsäkran till mera
allmänt hållna uttalanden. Avgörandet
sköts på framtiden. Ett par viktiga frågor
erhöllo dock snart sin lösning. Är 1614
utkom den nya kyrkohandboken, som i allt
väsentligt byggde på den föregående
utvecklingen och som i stort sett kom att gälla i
nära 200 år eller till 1811. Fyra år senare
(1618) förelåg den nya bibelöversättningen,
den andra i ordningen av svenska kyrkans
officiella bibelöversättningar, praktfullt
utstyrd med kopparstick, kartor, planscher
1194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0613.html