GUSTAV VASA OCH KYRKAN Gustav II Adolf. Porträtt tillskrivet J. Hoefnagel, omkr. 1624. och bilder, fastän icke den bibelrevisionen som G. A. först hade tänkt sig. Samarbetet mellan G.A. och prästerskapet, representerat av män som Johannes Rudbeckius*, Laurentius Paulinus Gothus, Johannes Kenicius och Johannes Botvidi, ledde ock till en rad avgörande initiativ på den högre undervisningens område. Vid universitetet i Uppsala ökades fr. o. m. 1620 professorernas antal och deras löner förbättrades. 1624 donerade G. A. de gustavianska arvegodsen till universitetet och stadfäste 1625 dettas privilegier. I stiftsstäderna Västerås, Strängnäs och Linköping grundades under 1620-talet de första gymnasierna, och 1630 lades grunden till det nya universitetet i Dorpat. På en punkt sprack emellertid samarbetet ohjälpligt. Förgäves sökte biskoparna förmå G. A. att stadfästa den reviderade kyrkoordningen och utfärda de sedan länge ivrigt åtrådda kyrkliga privilegierna. Det sätt, på vilket biskoparna önskade ordna kyrkosty- 1195 relsen och i praktiken redan hade ordnat den, tilltalade emellertid varken G. A. eller Axel Oxenstierna. Biskoparnas strävan att koncentrera kyrkostyrelsen i egna händer och göra de olika stiften till tämligen självständiga storheter gick stick i stäv mot G. A:s centraliseringsprogram. Hans förslag 1623 om inrättandet av en särskild kyrklig överstyrelse, ett consistorium generale, med präster och lekmän som bisittare mötte också ett starkt motstånd, och biskoparna vägrade bestämt att erkänna lekmän som ordinarie medlemmar i generalkonsistoriet; förslaget ledde icke heller till något resultat, och den nya kyrkoordningen, som överlämnades till G. A. 16926, blev icke stadfäst. G. A:s kyrkohistoriska betydelse nådde emellertid långt utöver det egna landets gränser. Genom sitt ingripande i det trettioåriga kriget — »för att bärga religionens och frihetens nödställda skepp» — kom Sverige att utföra en världshistorisk uppgift. G. A:s plan att skapa ett mäktigt förbund av tyska evangeliska furstar (corpus evangelicorum) kunde dock aldrig realiseras. Litt.: S. E. Bring, Bibliografisk handbok till Sveriges historia (Sthm 1934), där källor och litt. fram till 1934 äro förtecknade; Hj. Holmquist, Svenska kyrkan under Gustav II Adolf 1611—1632 (Svenska kyrkans historia IV, Sthm 1938); H. Cnattingius, Den centrala kyrkostyrelsen i Sverige 1611—1636 (diss. Sthm 1939): dens., Tillkomsten av Gustav II Adolfs bibel 1618 (Uppsala 1941); Joh. Lindblom och H. Pleijel, Observationes Strengnenses (Sthm 1943); H. Lundin, Johannes Baazius’ kyrkliga reformprogram (Sthm 1944); Sven Kjöllerström, Kyrkolagsproblemet i Sverige 1571—1682 (Sthm 1944); H. Cnattingius, Johannes Rudbeckius och hans europeiska bakgrund (Uppsala 1946); Sven Edlund, Diskussionen om begåvningsurvalet under reformations- och stormaktstiden (Lund 1947); Carl-E. Normann, Prästerskapet och det karolinska enväldet (Sthm 1948). S. Kj—m GUSTAV VASA OCH KYRKAN. Under G. V:s regering (1523—1560) grundlades den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige. Själv var G. V. i första hand statsman, icke teolog eller någon mera betydande kyrko- 1196