politiker. Tidigt intog han emellertid en kritisk hållning till medeltidskyrkan och fann i de nya lutherska idéerna de argument, han behövde för att krossa kyrkans världsliga maktställning och lägga beslag på hennes rikedomar. Genom Västerås riksdagsbeslut 1527 blev detta mål förverkligat. Även efter denna tidpunkt hyste dock G.V. en djupt rotad misstro till episkopatet, och denna följde honom livet igenom. I övrigt är det ganska svårt att hos G. V. finna ett klart utformat kyrkopolitiskt program. Den praktiska utformningen av de nya idéerna, om vilkas sanning och bärkraft G.V. aldrig tvivlade, blev i mångt och mycket beroende av det rådande utrikespolitiska läget, av de kyrkliga rådgivarna och av konungens önskan att icke i onödan oroa den konservativa allmogen. Under 1520-talet, då G.V. stod i nära kontakt med det evangeliska Preussen, voro konungens främsta kyrkliga rådgivare Laurentius Andreae och Olavus Petri*. Svarade den sistnämnde för den litterära propagandan, stod Laurentius Andreae bakom de viktiga besluten i Västerås 1527 och vid kyrkomötet i Örebro 1529, där man bl. a. försökte rädda de flesta av de medeltida gudstjänstbruken genom att ge dem en evangelisk tolkning, ett försök som dock snart nog måste övergivas. Det för framtiden så avgörande initiativet att vid ärkebiskopstillsättningen 1531 låta hela kyrkoprovinsen i st. f. Uppsala domkapitel delta i valet, ligger helt i linje med Laurentius Andreaes strävanden. Båda hade verksamt bidragit vid 1520-talets främsta positiva insats: Översättningen av N.T. på svenska 1526. Genom handboken 1529, mässordningen 1531 och vår första evangeliska psalmbok hade Olavus Petri dessutom lagt grunden till en evangelisk gudstjänstordning. I början av 1530-talet förändrades emellertid situationen; de forna inflytelserika rådgivarna skötos åt sidan och fingo inga jämbördiga efterträdare. Även det utrikespolitiska läget ändrades. G. V. hoppades likväl på medlemskap i Schmalkaldiska förbundet och hans kyrkopolitik präglas under dessa år av en avvaktande, stundom passiv inriktning. Detta medförde, att den unge är- 1197 GUSTAV VASA OCH KYRKAN Gustav Vasa. Porträtt av Jakob Binck 1542. kebiskop Laurentius Petri* tämligen ostörd av kungliga ingripanden kunde ägna sig åt att bygga upp ett evangeliskt gudstjänstliv och utarbeta de härför nödvändiga hjälpmedlen. Vid de av ärkebiskopen sammankallade kyrkomötena i Uppsala 1536 och i Strängnäs 1537 kunde de avgörande besluten om en evangelisk gudstjänst genomdrivas. Samtidigt pågick arbetet med översättning av G.T. på svenska, och 1537 förelåg en Luthers Lilla katekes i svensk översättning. Utvecklingen pekade hän mot en evangelisk biskopsstyrd kyrka, underställd konungen i st. f. påven. Till sin stora förtret blev emellertid G. V. icke medlem av Schmalkaldiska förbundet, och under Conrad von Pyhys ledning närmade han sig protestantismens fiender. Med tysken Georg Norman som kyrklig rådgivare skedde fr. o. m. 1539 en påtaglig aktivisering och radikalisering i den kungliga kyrkopolitiken. De båda forna reformatorerna dömdes 1540 till döden men benådades mot dryga böter; den biskopsstyrda kyrkan skulle förvandlas till en furstestyrd 1198