Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Handpåläggning
- Harnack, Adolf von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARNACK
L'imposition des mains et les rites connexes
dans le N. T. et dans l'église ancienne (Welleren
& Paris 1925, kat.); L. Eisenhofer, Lehrbuch der
Liturgik 1—2 (Freiburg im Br. 1932—1933,
kat.); Th. Kliefoth, Liturgische Abhandlungen 2
(Halle 1869); G. Rietschel, Lehrbuch der
Liturgik 2 (Berlin 1909); E. Rodhe, Svenskt
gudstjänstliv (Sthm 1923); R. Askmark, Ämbetet i
den svenska kyrkan (Lund 1949). R. A.
HARNACK, Adolf von, tysk teolog, f. 1851 i
Dorpat, d. 1930. Hans far var den
lutherskkonfessionelle teologiprofessorn Th eo
dosius H., hans mor en intelligent,
intensivt from kvinna av utpräglat luthersk art.
Under sin studietid mottog H. avgörande
intryck av A. Ritschl’, till vars »skola»
han sedan räknade sig. Han blev docent
i kyrkohistoria i Leipzig 1874 och e.o.
prof. två år senare, kallades 1879 till
Giessen som ord. prof. i samma ämne,
1886 till Marburg och 1888 till Berlin, där
han 1905 även blev generaldirektor för
kungl. biblioteket.
H. ägde en ovanlig arbets- och
organisationsförmåga. Han fattade ögonblickligen
vad man kunde hämta ur en historisk källa,
såg problemen, förstod hur långt de kunde
lösas och lade fram resultaten så
överskådligt som om de vunnits utan minsta möda.
Hans kristallklara och medryckande
framställning tvingade även de motsträviga att
inse vad frågan gällde och väckte därför
ofta debatt, också då han inte avsett det.
Han blev den namnkunnigaste teologen
mellan Ritschl och Barth, häftigt angripen,
hedrad med doktorat i samtliga fyra
fakulteter och 1914 adlad.
H:s specialområde var gamla kyrkans
historia, som han belyste i ett otal
undersökningar och översikter. Då uppgifterna
överstego till och med hans jättekrafter,
inspirerade han andra att taga vid. Sålunda
utgav han 1875—77 tillsammans med v.
Gebhardt och Th. Zahn en kommenterad
upplaga av de apostoliska fädernas skrifter.
1876 grundade han tillsammans med
E. Schürer ett teologiskt recensionsorgan,
»Theol. Literaturzeitung», som genast blev
ledande på området. 1882 började han
tillsammans med v. Gebhardt utge en serie
1219
Adolf von Harnack. Fotografi från o. 1900.
monografier, » Texte und Untersuchungen»,
som förberedelse för en planerad ny, kritisk
edition av de äldre grekiska kyrkofädernas
skrifter, vilken började utkomma 1897. För
att ytterligare säkra grunden skrev han
storverket »Geschichte der altchristlichen
Literatur bis Eusebius» (Leipzig 1893—1904).
Men materialet lockade honom samtidigt
till bearbetning ur andra synpunkter, och
resultatet blev den glänsande
framställningen av »Die Mission und Ausbreitung des
Christentums in den ersten drei
Jahrhunderten» (Leipzig 1902, 4 ed. 1923). Det
litteraturhistoriska sammanhanget förde H.
in också på nytestamentliga problem (bl. a.
»Beiträge zur Einleitung in das NT»,
Leipzig 1906—16), varvid traditionens uppgifter
om de nytestamentliga skrifternas författare
och ålder framstodo som betydligt
tillförlitligare än den samtida kritiska
forskningen i allmänhet antog.
H:s huvudarbete är dock »Lehrbuch der
1220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0626.html