Dogmengeschichte» (I—III, Freiburg i Br 1886—90, flera uppl.), som mera än de rent historiska verken bär vittne om hans teologiska grundtankar. För H. var kristendomen inte en religion bland många, utan religionen, given genom uppenbarelsen i den historiske Jesus, sådan evangelierna skildra honom. Däremot är dogmat en skapelse av den grekiska anden på evangeliets mark, d. v. s. ett rationalistiskt försök att förvandla levande historia i allmängiltig filosofi. Detta dogmbegrepp lever kvar i katolicismen, där dogmbildningen följdriktigt fortgår, medan protestantismen med sin skriftprincip ställt evangeliet över dogmat, som därmed helt ändrat karaktär. Som god protestantisk antirationalist hävdade därför H. att teologien var den vetenskap som skulle befria religionen från vetenskapen. I allmänfattlig form gav H. uttryck åt samma tankar i »Das apostolische Glaubensbekenntnis» (Berlin 1892, flera uppl.) och med en ton av personlig bekännelse i »Das Wesen des Christentums» (Leipzig 1900, översatt till 15 språk och spridd i över 100.000 ex.). Alla dessa böcker väckte stort uppseende och följdes av bittra strider och massor av motskrifter, vilket inte kunde hindra att dogmbegreppet i den evangeliska kyrkan allmänt uppmjukades, förkunnelsen blev allt mera odogmatisk, och på olika håll framträdde strävanden till en medvetet dogmfri kristendom. Större bekymmer bereddes H. av utvecklingen inom den kritiska teologien själv. Troeltsch uppvisade den av H. företräddahistorismens vanskligheter, och denreligionshistoriska skolan återinsatte kristendomen i religionernas stora sammanhang och tecknade bilden av en mera orientalisk Jesus och primitivt entusiastisk urkristendom än vad den antimystiske H. ville kännas vid. I den som vetenskaplig prestation föredömliga boken »Marcion» (Leipzig 1921, 2 ed. 1924) hyllade H. därför den berömde kättaren som en själsfrände, som hävdade absolutheten av den i Jesus givna uppenbarelsen, vilken därför inte behövde stöd av vare sig profetia, förnuft, moral el. estetiska känslor. Som 1221 HAUGE praktisk konsekvens härav framhöll H. att G. T. borde uteslutas ur kanon. Inspirerade av H. började några av hans äldsta lärjungar 1886 utge tidskriften »Die Christliche Welt», som i synnerhet under sin första tid verkade starkt opinionsbildande och även i fortsättningen vaket och fördomsfritt följde med det andliga skeendet. Den redigerades av M. Rade och lästes flitigt även i de nordiska länderna. Litt.: Fr. Smend, Adolf von Harnack. Verzeichnis seiner Schriften (Leipzig 1927, kompletterad 1931 av Axel von Harnack); A. von Zahn—Harnack, Adolf von Harnack (Berlin 1936). R.Gg HAUGE, Hans Nielsen (1771—1824), norsk legpredikant, er den personlighet som har satt de dypeste og varigste merker i Norges nyere kirkehistorie. Han er født på gården Hauge i Tune i Østfold. Foreldrene var fromme og opplyste bondefolk. Den alvorlige ånd i hjemmet og lesning av Luther, Arndt, Jersin, H. Müller og Pontoppidan ble bestemmende for hans utvikling. Som barn var H. tungsindig og grublende, tidlig opptatt av religiøse problemer. Sogneprest i Tune i hans ungdomsår var en ytterliggående herrnhuter. H. reagerte mot hans forkynnelse og hans tilhengeres sentimentalitet og mangel på etisk alvor. 1796 opplevde H. et religiøst gjennombrudd mens han gikk bak plogen og sang en salme. Opplevelsen var tydelig ekstatisk. »Jeg var udenfor mig selv.» Han følte en salig visshet »en glede som er ubeskrivelig». Hans kallsbevissthet daterer seg fra denne opplevelsen. H. sier selv at han hørte ordene »Du skal bekjenne mitt navn for menneskene.» Etter denne dag fulgte 8 år oppfylt av rastløs virksomhet som sjelesørger, forkynner, forfatter og organisator. I de første måneder førte han samtaler på tomannshånd, med mange omvendelser som resultat. Fra høsten 1796 talte han stadig på møter i sognet og i nabosognene, med store virkninger. Han kom tidlig i konflikt med de lokale politimyndigheter, som konfronterte ham med Konventikelplakaten av 1741; den forbød omreisende legpredikantvirksomhet. Allerede sommeren 1796 gikk H. til fots til Christiania med to manuskrip- 1222