HEBREISK POESI Bang, H. N. H. og hans samtid (Oslo 1874, 4. ed. 1924, hovedverk); A. Hauge, H. N. H. (Oslo 1924, populær); V. H. Günther, H. N. H., Norwegens Erwecker (Neumünster 1928); H. Koht, H. N. H. (i Norsk Biografisk Leksikon bd. 5, Oslo 1931, fremragende, med bibliografi); N. Sivertsen, H. N. H. og vennesamfundet (Oslo 1946, tendensiøs); H. G. Heggtveit, Den norske kirke i det nittende aarhundrede 1—2 (1905—20) behandler vesentlig haugianismens historie. E. M. HEBREERBREVET, se Hebræerbrevet. HEBREISK POESI. Det finns bevarade rester av semitisk poesi från tider som ligga långt före den europeiska diktningens äldsta kända data. De tidigaste kvarlevorna äro upptäckta på babyloniskt område och äro av religiös art, dels episk, dels hymn- och psalmdiktning. I hela den semitiska Främre Orienten fanns utan tvivel i 2:a årtusendet f. Kr. en poetisk litteratur, som trots språkens olikhet dock visade många gemensamma drag i stil och motivkretsar. Även en profan poesi, representerad av krigssånger, smädevisor, kärlekslyrik, arbetssånger, torde ha ingått däri, vilkens alster dock mera sällan upptecknats. Den muntliga traditionen spelade överhuvudtaget större roll än den skriftliga. Mellan den religiösa och den profana diktningen stodo sådana kategorier som dödsklagan och gravkväde. Inom denna semitiska poesi framstår den hebreiska, som man också kan kalla den gammaltestamentliga, eftersom den uteslutande är bevarad genom Gamla Testamentet, med en egenart, som inom somliga genrer är stark, inom andra mindre stark. Den allmänsemitiska epiken har icke någon egentlig motsvarighet i G. T., då dettas berättelser om världens och Israels urhistoria ha prosaform. Endast vissa poetiska rester visa eller ha ansetts visa att även i Israel en religiös-nationell episk poesi har blomstrat. Mera möjligheter till jämförelse erbjuda den religiösa lyriken och den undervisande vishetsdiktningen, som är rikligt företrädd i G. T. och väl representerad i resterna av de andra semitiska folkens diktning. Vad vishetspoesien, särskilt den i Ordspråksboken, och kärlekspoesien be- 1227 träffar har även det gamla Egypten många paralleller att bjuda. H. är betydligt mindre mytologisk än grannfolkens. Jahvereligionens strängt monoteistiska tendens, som blev allt strängare under tidens lopp, hindrade övertagande och utveckling av sagor om gudar och naturväsen. De hebreiska skalderna, icke minst profeterna, ha använt element ur babylonisk eller kanaaneisk mytologi, men då mest som ståtliga bilder och metaforer; där de tala om allmänsemitiska mytologiska gestalter som verkliga väsen, bli dessa endast underlägsna tjänande andar åt Jahve. De poetiska böckerna i G.T. äro Psaltaren, Höga Visan, Predikaren, Ordspråksboken, Job, Klagovisorna samt till största delen profetböckerna. Dessutom finnas dikter inlagda i en del av prosaböckerna, såsom 1 Mosebok (Jakobs välsignelse), Domareboken (Deboras segersång), 2 Samuelsboken (Davids gravkväde över Saul och Jonatan) m. fl. Av de apokryfiska böckerna är Syrak en översättning av en hebreisk samling vishetsregler och tänkespråk på vers (delvis återfunnen i original). H. har en starkare dragning åt koncentration än grannfolkens, så vitt vi känna denna. I episk-lyriska »ballader» som Deborasången eller mer rent lyriska dikter som Bileamsångerna i 4 Mosebok dröjer skalden icke länge vid samma sak, utan nya karakteristiska drag fogas i rask följd till varandra. Detta medför också en starkare kraft i framställningen än man finner i de babyloniska och feniciska dikterna. H. ger också mer utrymme åt individuella stämmor. Den starkt personliga tonen hos profeterna och en del av Psaltarens sångare visar en mer utpräglad egenart än sådana dikter från de andra folken, som närmast kunna jämföras därmed. Detta senare drag är karakteristiskt även om man tar den äldsta europeiska poesien, den grekiska, till jämförelseobjekt. Inom denna äro de verkligt personligt färgade vittnesbörden sällsynta, och där de finnas, komma de antingen i mer lugnt resonerande form eller som utbrott av skaldens privata lidelser gentemot vissa medmänniskor, 1228