mindre som uttryck för hans känsla av sammanhang med en gud eller ett folk. Gentemot den grekiska poesien är den hebreiska mer språngartad och har mer av outsagd bakgrund. Den skildrar icke följdriktigt, jämnt och symmetriskt utan springer oförmedlat över från en viktig scen eller tanke till en annan; hos grekiska diktare finns knappast något jämförligt annat än hos den starkt egenartade Pindaros. Detta kompositionssätt medför också eller står på annat sätt i sammanhang med en intensivare, mer färgglödande eller mer drastisk utbildning av de enskilda små avdelningarna. Även bildspråket är djärvare och färgstarkare och även rikare än grekernas, men utmålande adjektiv-attribut äro sällsyntare. I formen utmärker sig h. genomgående gentemot den europeiska genom den s. k. parallelismus membrorum, som innebär att de två lederna i en vers överensstämma med varandra i innehållet, variera samma tanke eller ibland kontrastera med varandra. Exempel på den första formen: Jag ser honom, men icke i denna tid, jag skådar honom, men icke nära. Ex. på den andra: välsignad vare den dig välsignar och förbannad den du förbannar. Versrytmen är byggd på växlingar mellan accentuerade och oaccentuerade stavelser, i huvudsaklig likhet med den svenska, tyska och engelska versens rytm. Stor frihet råder beträffande de svagbetonade stavelsernas antal och fördelning. H. blev bekant i Europa huvudsakligen genom den kristna kyrkan, som övertog Gamla Testamentets heliga skrifter från judarna. Den grekisk-romerska litteraturvärlden hade icke mycket förutsättningar att kunna uppskatta dess poetiska värden, men vissa kyrkofäder framhålla även dess litterära förtjänster, såsom Augustinus i De doctrina Christiana. Under medeltiden påverkades den religiösa dikten starkt och i viss mån också den profana både i Byzans och i västern av h., men renässansen med sin starka beundran för den klassiska antiken trängde den tillbaka. Dock fick den samtidigt genom reformationen ett stärkt 1229 HEBREISKA SOM BIBELSPRÅK inflytande, då omdiktningar efter psaltarpsalmer blevo ett viktigt inslag i den protestantiska gudstjänsten, mest hos kalvinisterna men även hos lutheranerna. En verklig litterär uppskattning vann h. i samband med 1700-talsromantiken, som kunde uppskatta det sublima, djärva och bildrika i den (medan upplysningsriktningen kände sig främmande för den). Banbrytare var därvid den engelske teologen Lowth med sin bok De sacra poësi Hebraeorum praelectiones 1753. I Tyskland banade Herder med sitt intresse för urgammal folkpoesi väg för en ny uppskattning. I Sverige verkade Strängnäsbiskopen Tingstadius i Lowths anda för den litterära värderingen av h. Under 1800-talet behöll den sin roll som poetisk inspirationskälla inom flera europeiska litteraturer och utövade även inflytande på den höglitterära prosan, vilket så mycket lättare kunde bli fallet som bibelöversättningarna allmänt återgåvo och återgiva h. på en sorts högstämd prosa och dess metrik var alldeles okänd fram till senare delen av 1800-talet. Nästan självfallet är att den gamla h. också har haft stor litterär betydelse för den nyhebreiska diktningen, icke minst hos dess främste, Chaiim Nachman Bialik. Litt.: G. A. Smith, The early poetry of Israel in its physical and social origins (London 1918); G. B. Gray, The forms of Hebrew poetry (London 1915); A. Causse, Les plus vieux chants de la bible (Paris 1926); J. Hempel, Die althebräische Literatur (1930, i Handbuch der Literaturwissenschaft, utg. av O. Walzel); G. Hylmö, Gamla testamentets litteraturhistoria (Lund 1938); M. Waxman, A history of Jewish literature 1—4 (2 ed. New York 1938—47, behandlar den efterbibliska litteraturen fram till våra dagar). A. Wd HEBREISKA SOM BIBELSPRÅK. H. är det språk på vilket G.T. är avfattat med undantag av några smärre arameiska avsnitt, näml. Esra 4:8—6:18; 7:12—26, Dan. 2: 4—7: 28, Jer. 10:11 samt två ord i 1 Mos. 31:47. H. hör till de semitiska språken, d. v. s. till samma språkfamilj som arameiska, arabiska, etiopiska m. fl. De språk som talades av Israels närmaste grannar, t. ex. fenicierna och moabiterna stodo h. 1230