HEDNAKRISTNA försvagades väckelsefromhetens inflytande på hans åskådning. Luthers tankegångar gå oftare igen. H:s Luther-bild var 1800-talets. Han sökte en syntes av luthersk åskådning och herrnhutiskt präglad väckelsefromhet. Hedbergianismen (»evangelismen», »den evangeliska riktningen») hade i början sina flesta anhängare i sydvästra Finland. H. var dess självskrivne ledare. Då Lutherska Evangeliföreningen i Finland grundades 1873, blev den hedbergianismens organ. H. uppehöll nära förbindelser med föreningen, ehuru han vid vissa tillfällen tog avstånd från densamma. BI. a. kritiserade han 1884 dess ställning till antinomismen. H. vann anhängare även i Sverige. Han understödde de norrländska läsarna och gillade deras uppträdande mot de nya kyrkliga böckerna. Senare ångrade han sin hållning i denna fråga. Till H:s vänner i Sverige hörde A. Wiberg och bröderna G. och P. Palmqvist, vilkas övergång till baptismen berörde honom djupt. Se även Lutherska evangeliföreningen. Litt.: W. A. Schmidt, F. G. Hedberg (Helsingfors 1948); L. Takala, Suomen evankelisen liikkeen historia I—III (Helsingfors 1929—48) ; L. Wennerström, Fredrik Gabriel Hedberg, hans lif och verksamhet (Helsingfors 1896); M. Akiander, Historiska upplysningar om religiösa rörelser i Finland VII (Helsingfors 1863); E. Newman, » Hedbergianismen» i Sverige (Åbo 1931); O. Tiilä, Kaste ja usko (Helsingfors 1947). W.A.S. HEDNAKRISTNA är en tämligen otymplig benämning, som emellertid fått allmänt burskap inom den nytestamentliga exegetiken och kyrkohistorien. Man använder ordet h. för att beteckna de kristna i urkristen tid, som icke voro israeliter, och som alltså övergått till kristendomen direkt från »hedendomen». Eftersom tecknet på tillhörighet till Israel var omskärelsen, liksom tecknet på tillhörighet till Kristi församling var dopet, kunde h. också definieras såsom de som blivit döpta utan att vara omskurna, oomskurna döpta. Själva beteckningen h. återfinnes ju icke i N.T., men den sak, som den anger, utgör ett viktigt problem i den urkristna tiden. Detta problem hade såväl 1239 en djup teoretisk bakgrund som vittgående praktiska konsekvenser. Den teoretiska bakgrunden är förankrad i själva grundsynen på världen, mänskligheten och dess historia »ifrån begynnelsen till änden». Mänskligheten är skapad av Gud till hans avbild, att leva hans liv och vara hans barn, hans folk. Men denna mänsklighet har genom syndafallet avfallit från, avvisat det gudomliga livet och sin bestämmelse, så att mänsklighetens historia avspeglar denna mänsklighets inriktning bort från Gud och därmed från livet hän mot självförstörelse och död. I denna historia verkar emellertid Guds frälsningsrådslut, och ett led i detta frälsningsrådsluts förverkligande är utkorelsen av ett särskilt Gudsfolk, Israel, som skall representera Guds vilja med mänskligheten, vara hans församling i världen. Guds frälsningsverk är genom denna utkorelse knutet till detta Gudsfolk ända till slutet av denna mänsklighets historia, ända till »denna tidsålders slut». Guds frälsningsverk genom sitt folk koncentreras i Kristus, i hans död och uppståndelse; han innesluter i sig Gudsfolket, så att detta, »församlingen», blir hans kropp. Vid den första utkorelsen av Guds församling stadfästes detta genom ett förbund, »det gamla förbundet», mellan Gud och hans folk, genom Kristus skedde ett nytt förbund, som emellertid icke betydde, att Guds församling upphörde och en ny församling grundades, utan att Guds församling i sig skulle upptaga alla, som trodde på Kristus som hela världens Frälsare (Matt. 28: 19 f.; Luk. 24: 45—48). Det praktiska problemet gällde icke-israeliterna, »hedningarna», hur denna upptagning skulle ske, inympningen av de vilda olivgrenarna (icke-israeliterna) i det ädla olivträdet (Gudsfolket, Rom. 11:11—20). Skulle »hedningar», som kommo till tro, först göras till israeliter, i enlighet med »gamla förbundets» stadgar, för att sedan kunna döpas till Kristus? Eller trädde de direkt in i Guds församling genom tron på och dopet till Kristus?» Av skildringar i Apostlagärningarna och uttalanden i breven framgår, att apostlarna fördes fram till den 1240