människan måste komma. Den store lärofadern för den västerländska kristenheten under medeltiden, Augustinus, kan använda en term som klingar luthersk utan att dock vara det. Han kan tala om den kristne såsom samtidigt rättfärdig och syndare. Innebörden i denna paroll är att det hos den rättfärdiggjorda människan råder en blandning mellan gott och ont, köttsligt och andligt. Människan är delvis rättfärdig och delvis syndare. Men även om kärleken alltmer blir den förhärskande makten hos människan, kan den dock aldrig under detta livet bli allenarådande. Men det leder uppåt för den kristne. Samma tankegång ligger till grund, då man under medeltiden i paulinska ordalag talar om tron men samtidigt låter huvudvikten falla på kärleken (caritas). Caritas är den rätta beskaffenheten hos människan. Människan kommer upp på helighetens plan på grund av vad hon är. Denna uppåt ledande skala, där man skiljer mellan förlåtliga synder och dödssynder och där varje grad nedåt till ex. på högmodets skala motsvaras av lika många grader uppåt på ödmjukhetens skala, påträffas hos Bernhard av Clairvaux och i hela det medeltida tänkandet. Luther bryter radikalt med denna linje. För att förstå, vad Luther innefattar i helgelsen bör man utgå från hans synduppfattning. Synden är för honom primärt av religiös art. Den är avfall från Gud, själviskhet och självtillräcklighet. Även i Gud söker människan »sitt eget». Hon erbjuder Gud sin helighet. I motsats härtill innebär trons rättfärdighet att inför Gud gäller blott det som kommer från Gud. Guds dom vilar över den under syndens makt bundna människan. Tron skiljer sig från otron däri, att den låter Gud ha rätt i sin dom över människan. Härigenom leder tron till förlåtelsen. Skulden tages bort, ehuru syndens rot sitter kvar. Därför gäller för den kristne att han samtidigt är fri från synd och betungad av synd. Han är samtidigt syndare och rättfärdig men bäggedera totalt. Trons rättfärdighet är alltigenom en främmande rättfärdighet, och den kan vara vår endast genom tro. Därför varken kan eller behöver 1265 HELIGA PLATSER den kristne äga en fullkomlighet som manifesterar sig i det yttre. Den lutherska trosåskådningen innebär dock ingen öppen fullmakt att framhärda i synd. Den kristnes liv kännetecknas av anfäktelse, bot och kamp mot synden. Men de gärningar som höra till det nya livet kunna aldrig föreskrivas genom lag eller föredöme, ty ingen har någonsin förut levat i samma omgivning och haft samma medmänniskor. Därför får kärleken till nästan en ny form i varje människas liv. Det nya livets gärningar äro omedvetna och de ske då människan lever i tro och under anfäktelse. Härmed sammanhänger att det i helgelsen aldrig kan vara fråga om synligt och konstaterbart framåtskridande, som den kristne själv förmår iakttaga. Medan rättfärdiggörelse och helgelse hos Luther falla inom varandra skiljer John Wesley och med honom alla engelska väckelse- och helgelserörelser dem från varandra. Helgelsen blir en väg uppåt. Det nya livets gärningar få åter namn. Lagiskheten vinner på nytt inträde. Helgelsens hela problematik kan sägas ingå just i tvistefrågan om synlighet eller osynlighet, konstaterbart framåtskridande eller trons rättfärdighet. Det lutherska tänkesättet har haft svårt att värja sig mot förkunnelsen avy den synliga helgelsen. Dock torde det ej vara svårt att finna, vilkendera linjen som företräder en djupare kännedom om människan och om den kristna rättfärdighetens särart. Se även Helgelse. Litt.: A. Fridrichsen, ĦHelgelse och fullkomlighet hos Paulus (i Den nya kyrkosynen, Lund 1945); L. Pinomaa, Sanctification according to St. Paul (i Lutheran World Review 1950 2:3); A. Nygren, Simul iustus et peccator hos Augustinus och Luther (i Filosofi och motivforskning, Sthm 1940); R. Hermann, Luthers These ,,Gerecht und Sünder zugleich” (Gütersloh 1930); H, Lindström, Wesley and sanctification (diss. Sthm 1946). L. P—aa HELIGA PLATSER förekomma i de flesta religioner. Över allt där Gud är tillstädes finns heligheten (se Helig) och en plats där Gud är nära, är okränkbar och avskild från vanliga livsyttringar. För att beträda den 1266