HIERARKI Johan Christian Heuch. Litograți. Leipzig og Erlangen. Kapellan hos Jørgen Moe (Bragernes, V. Aker) i 10 år. Sykehusprest i Kristiania 1874. Bestyrer av prakt.- teol. seminar 1875. Sokneprest i Uranienborg (Kristiania) 1880. Biskop i Kristiansand 1889. H. redigerte (med F. W. Bugge) 1875—77 Luthersk Kirketidende, 1877—89 Luthersk Ugeskrift (høykirkelig). I trykk og tale var han en vittig, ironisk og velvæpnet apologet (særlig overfor Brandes og Bjørnson). Artikler kom også i bokform og ble ofte oversatt. Fyldigst finner man hans syn i »Vantroens Væsen» (1883), referat av forelesninger på Universitetet 1881. Foredrag i Göteborg og Kjøbenhavn 1887—88 trykt i »Kirken og Vantroen» (Kjøbenhavn 1888). Johnsons erfaringsteologi spilte fremtredende rolle i H:s polemikk og egget til bitter motsielse (A. Garborg). H.s prekener (holdt ex tempore) var spirituelle og fengslet ved realistisk innhold mer enn ved form. Tilstrømningen var enorm av lek og lærd. »Vidnesbyrd om Kristus» (1883—90) er omarbeidede referater. Pastorallære i »Sjælesorg hos de Syge» (1880). H.s visitaser skildres som uforglemmelige. Hann innførte den form som er blitt forbildet for senere ordning. Som biskop vant H. seg spesielt 1319 venner blant lekfolket. Mens han i 1870-årene var motstander av »nødsprinsippet» og krevet »kirkelige garantier» for lekmannsforkynnelse, stillet han seg i Kristiansand helt på deres side. Stridsskriftene »Mod Strømmen» (1902) og »Svar» (1903) mot »overgangsteologene» (til en formentlig ny rasjonalisme) ble innledningen til den norske kirkestrid. Hans mobilisering av lekfolket mot de liberale teologer muliggjorde grunnleggelsen av Menighetsfakultetet 1908. H. var neppe så stridsglad som man mente. Han var lett sårbar, dog uten selv å være skånsom. Litt.: J. Tandberg, Biskop Heuchs liv og virksomhed (Kristiania 1905); J. J. Jansen, Oplevet og tænkt (Kristiania 1909, s. 2224—33); O. P. Monrad, Biskop J. C. H. skildret som personlighed (Kristiania 1919); L. Selmer, J. C. H. i kamp mot vantroen (Norsk teol. tidsskr. 1938, s. 186— 202); I. Welle, Norges kirkehistorie (Oslo 1948 s. 299—8305); Fred. Tybring, J. C. H. (i Norsk biogr. leks. VI, med |litt.); E. Molland, Fra Hans Nielsen Hauge til Eivind Berggrav (Oslo 1951). K. V. HIERARKI (heligt herradöme, regemente) betecknar dels en kyrklig organisation av såväl klerker som lekmän (1. Petr. 2:9) dels en form av kyrkomakt eller kyrkostyrelse, utövad endast av präster. I denna mening äro såväl den r omer s kkatolska som den grekisk-anatoliska kyrkan hierarkier. Kyrkostyrelsen inom dessa samfund grundar sig näml. på antagandet, att Kristus betrott apostlarnas efterföljare, biskoparna jämte av dem vigda medhjälpare med makten att ensamma leda kyrkan och att utdela nådemedlen. Från att urspr. ha betecknat kyrkomakten kom h. även att användas om dess företrädare, framför allt om dessas vignin g sgrader och ämbeten. Den romersk-katolska kyrkans h. eller kyrkomakt (potestas ecclesiastica) har tre funktioner: läroämbetet (potestas magisterii), ordinationsmakten (potestas ordinis) samt jurisdiktionsmakten (potestas jurisdictionis). Den första av dessa funktioner är ej differentierad; läran är näml. en och densamma. De andra kräva däremot en uppdelning på högre och lägre funktionä- 1320