HINDUISM 4. Kristi h.s teologiske betydning er først at han dermed selv er forherliget også som menneskesønn (Joh. 6:62; Ap.G. 7:55; 1. Tim. 3:16), dernest at han har triumfert over de onde åndsmakter (Kol. 2: 15) og er blitt herre (Kyrios) over alle både himmelske og jordiske makter og myndigheter (Ef. 1:21, sml. 1. Kor. 15:24 f.; 1. Pet. 3: 22), »herrenes herre og kongenes konge» (1. Tim. 6: 15; Åpb. 17:14; 19: 16) og spesielt kirkens hode (Ef. 1:22 f.; 4:12; Kol. 1: 18). Som Kyrios er han gjenstand for menighetens tilbedelse; de kristnes særkjenne er just at de påkaller Herren Jesu Kristi navn (Ap.G. 9:14; 21:1; 1. Kor. 1:2; 2. Tim. 2: 22), ja, alle kne skal bøye seg for ham (Fil. 2: 10). — Endelig er han blitt sine troendes talsmann og forbeder hos Gud (Rom. 8:34; 1. Joh. 2:1 f.) i det han, som den aronitiske yppersteprests høyere motbillede, er gått inn i den himmelske helligdom for å gjøre sitt offer gjeldende for menigheten (Hebr. 7: 25; 9: 24) og bane veien for de troende dithen (Joh. 14:3; Hebr. 6: 20). I den katolske kirkes tradisjon (siden 4. årh.) har troen på jomfru Marias h. antatt mer og mer bestemte former; legenden om hendes legemlige opptagelse til himmelen ble av paven 1. nov. 1950 proklamert som dogme. Litt.: F. Büchsel, Die Christologie des Hebräerbriefs (Gütersloh 1922); G. Bertram, Die Himmelfahrt Jesu vom Kreuz aus (Festgabe für A. Deissmann, Tübingen 1927); E. Burger, Der lebendige Christus (Stuttgart 1933); W. Künneth, Theologie der Auferstehung (München 1934); A. Oepke, Unser Glaube und die Himmelfahrt Christi (Luthertum 1938, s. 161 f.); O. Moe, The significance of Christ's resurrection (The Lutheran World Review 1949); M. Ramsay, The resurrection of Christ (London 1945). O. M. HINDUISM kallas den religion, som beräknas omfatta över 300 mill. av Indiens över 400 mill. inv. På sig själv använder den beteckningen Sanatana dharma, Den eviga lagen. H. har inga fixerade lärosatser utan tillåter vitt skilda åskådningar inom sina gränser. Grundläggande för h. är samhällets indelning i kaster, »från varandra skarpt skilda grupper av större eller mindre omfatt- 1327 ning, som äro bundna av bestämda observanser i fråga om äktenskap, mat och dryck o.s.v.» (Charpentier). De fyra urspr. kasterna voro brahmaner (präster), kshattriyaer (krigare), vaishyaer (bönder), shudraer (de av indoeuropéerna kuvade urinvånarna). Antalet kaster uppgår numera tili flera tusen. I princip utöva medlemmarna av en kast samma yrke. Man födes in i en bestämd kast på grund av sina gärningar i en föregående jordisk existens. Att försöka komma ut ur sin kast är meningslöst, mot naturens ordning. De för livet inom kasten gällande invecklade reglerna och riterna iakttas strängast av brahmanerna. Den som bryter mot kastplikterna blir i grova fall utstött ur kasten och därmed ur samhället. Utanför systemet stå de s. k. kastlösa, vilka uppgå till omkr. 70 mill. och inbördes ha upprättat kastsystem. Under 1900-talet har kastväsendet genom västerländskt inflytande (industrialisering, kristendom) alltmer uppluckrats. Tack vare Gandhis strävanden ha h:s tempel öppnats för kastlösa, och i 1949 års författning förbjöds all diskriminering av dem. Att kon hålles helig och ej får dödas har stundom sagts vara det enda som verkligen enar alla hinduer. I Indien finnas flera kor än någon annanstans i världen, stads- och landskapsbild präglas av dem, men de bli ej föremål för rationell boskapsskötsel. Trots att innehållet ofta är oförstått eller omtolkat, erkännas allmänt i h. Vedaskrifterna som helig auktoritet. Med Veda avses därvid mestadels Upanishadern a, medan Rigvedas hymner och Brahmanaerna äro mindre levande. Endast i begränsade kretsar äro Upanishaderna dock verkligt lästa. Mer läst och betraktad lika helig som Veda är Bhagavad-Gita, som av Gandhi sattes högst bland alla heliga skrifter. Olika riktningar inom h. hylla därjämte skilda urkunder på folkspråk som heliga auktoriteter. Med början i Upanishaderna har tron på samsa'ra, kretsloppet, blivit en grundtanke i h. En människa lever, dör, födes till nytt jordeliy i en oändlig kedja av existenser. 1328