Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hinduism
- Historia och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIA OCH RELIGION
dyrkas med blodiga offer den svarta
gudinnan Kali. Annars utgöras offren till
gudarna till stor del av blommor. Gudabilder
uppvaktas och påklädas och föras stundom
i högtidliga processioner genom gatorna.
Medan kristendomen i Indien vunnit
anhängare främst bland kastlösa och bland
outvecklade, isolerade folkgrupper, har den
inte vunnit många från den egentliga h.
Gandhi motarbetade ivrigt omvändelser
från h. till kristendom och ivrade i stället
för de kastlösas accepterande inom h.
Däremot har sedan länge och inte minst av
Gandhi mycket av kristen lära upptagits
inom h. I vida kretsar erkännes Jesus som
en bland många gudsuppenbarare samt
Bergspredikan som en ledstjärna för
mänskligt handlande.
Genom Vivekananda (1863—1902)
framträdde h. som missionerande i
Västerlandet. Teosofien har varit en annan
väg för h:s väg hit. I våra dagar har
Radhakrishnan (f. 1888) i
föreläsningar i England och Amerika samt i en
rad böcker på engelska med anknytning
till västerländsk liberalism framställt h.
som den ideala världsreligionen. En rad
västerländska tänkare och författare från
Schopenhauer fram till Isherwood
och Aldous Huxley har mer eller
mindre oförbehållsamt accepterat h:s
tankar om meditation, självfrälsning,
människans inneboende gudomlighet etc.
Likheter mellan kristendom och h.
komma till synes främst i bhaktifromheten
med dess gudshängivenhet. En väsentlig
skillnad mellan h. och kristendom är den
förras inklusivitet: skilda
trosföreställningar och gudsuppenbarare infogas i h:s
former, varemot står den senares
exklusivitet: endast i Kristus finnes frälsning. En
annan väsentlig skillnad är, att h. tror
människans innersta vara gott, gudomligt,
medan kristendomen inskärper
människans fundamentala syndfullhet. H.
erbjuder människan att finna frälsning i sitt
eget inre, kristendomen hänvisar henne till
Guds handling i Kristus. Slutligen kan
även nämnas, att h:s tro på människans av
gärningar i en tidigare existens självför-
1331
vållade öde leder till konsekvenser som stå
i strid mot den kristna kärlekstanken.
Se även Gandhi, Indien, Teosofi.
Litt.: J. N. Farquhar, The crown of hinduism
(London 1915); M. A. Muusses, Kæcultus bij de
hindoes (diss. Utrecht. Purmerend 1920); H. v.
Glasenapp, Der Hinduismus (München 1922);
S. Konow, Hinduismen I—II (Sthm 1927); S.
Radhakrishnan, The Hindu view of life
(London 1927); D. S. Sarma, A primer of Hinduism
(New York 1929); D. S. Sarma, Studies in the
renaissance of Hinduism in the nineteenth and
twentieth centuries (Madras 1944); J. H. Hutton,
Caste in India. Its nature function and origins
(Cambridge 1946); S. Kramrisch, The Hindu
Temple (Calcutta 1946); J. Herbert, Spiritualité
Hindoue (Paris 1947, h:s uppfattning av sig
själv); M. Eliade, Techniques du Yoga (Paris
1948); A. C. Bouquet, Hinduism (London 1949);
G. H. Langley, Sri Aurobindo: Indian poet,
philosopher and mystic (London 1949); P. Yogananda,
En yogis självbiografi (Sthm 1949). S. R.
HISTORIA OCH RELIGION. Med
»historia» kan man mena två olika, ehuru
samhöriga ting: 1) Det faktiska skeendet (i
mänskligheten), så långt detta kan
fastställas; 2) den med källkritiska metoder
arbetande vetenskapen, som (i sin ideala,
ehuru kanske aldrig fullt förverkligade
strävan) objektivt söker fastställa »wie es
eigentlich gewesen ist» (Ranke).
Problemet »historia och religion» är
följaktligen en fråga a) om religionens
förhållande till det historiska skeendet och b) om
den historiska vetenskapens förhållande till
religionen.
a) Den förstnämnda frågan torde i sin
tur kunna behandlas under två
huvudrubriker: 1) Hur uppfattar religionerna
själva det historiska skeendet? 2) Ger det
historiska skeendet själv stöd för en tro
på att det bestämmes av den makt, som
för all högre religion är den centrala, eller
förhåller det sig tvärtom? Den första
frågan kan besvaras rent objektivt, den andra
kan blott besvaras så, att man redogör för
olika subjektiva uppfattningar. Om
religionsvetenskapens objekt, såsom en
nutida åskådning hävdar, icke är
religionens trosföremäål utan religionen själv
i dess faktiska historiska verksamhet, fal-
1332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0682.html