HISTORIA OCH RELIGION allt, som inte stämmer med bilden (»underverk», »anstötliga» yttranden av Jesus 0. s. v.). 2) Är den bild, som gör anspråk på »tidlöshet», själv i hög grad tidspräglad; man återfinner i den sekelskiftets liberalt-humana kulturoptimism. — Slutligen må nämnas, att även vissa förespråkare för »Kristusmyten» (bland dem A. Drews) genom att reducera hela kristendomens historiska innehåll till myt menade sig få fram kristendomens överhistoriska kärna. ` Nutidens teologiska tänkande ställer sig avvisande till alla de här nämnda försöken att lösgöra kristendomen ur dess historiska samband. Kristendomen har visserligen ett »överhistoriskt» innehåll men detta framträder i historiens form och är oskiljaktigt från denna. 2) Tanken, att Gud uppenbarar sig i det historiska skeendet möter oss i många olika former i religionen. Den är central i judendomen, särskilt i profetreligionen. Hela Israels historia i G.T. är byggd på tron på historien såsom en process under Guds ledning. Konflikten mellan denna åskådning och den faktiska verkligheten framkallar en spänning, ur vilken den senjudiska apokalyptiken växer fram. Idén om »Dikes lag» hos grekerna är en variation av motivet. Även i N.T. skymtar en idé om Guds ledning av folkens, ej blott de enskildas öden. (Jfr Apg. 17:26 f.) Augustinus nyssnämnda historiefilosofi vilar på denna tanke och den har i medeltida, och senare religiös kiliasm och utopism ofta kommit till uttryck. — Hegels historiefilosofi är ett slags »historiens teodicé», religiöst men icke kristet färgad. »Idén» förverkligar sig i historiens dialektiska process. Alla sådana åskådningar leder emellertid lätt till våldsamma konstruktioner och till att man låter »högst mänskliga eller alltför mänskliga önskningar och egna politiska ideal sammanfalla med Guds vilja». Vida försiktigare uttryckes tanken om Guds ledning av Geijer, som i historien anser sig kunna skönja en »lag», som driver utvecklingen mot allt större gemenskap och allt rikare personlighetsutveckling. Detta gäller ännu mer om H. 1335 Hjärnes tanke att i historien någon gång skymtar »någonting, som liknar ett mänskligt anlete med ett både strängt och milt leende över folken, som tro sig gå sina egna vägar men alltjämt hinna även dit de icke velat». N. Söderbloms tankar om en fortskridande uppenbarelse hör in i samma sammanhang. En kristen historiesyn måste fasthålla vid tron på en Guds ledning i historien men vara på sin vakt mot att i konkreta enskildheter tillämpa tanken. Och den kan aldrig se historiens slutmål i historien själv utan bortom denna i evighetens värld. Den kan icke utan att uppge sin egenart avstå från vare sig det historiska eller det eskatologiska perspektivet. b) Den historiska vetenskapen måste på religionerna tillämpa samma metoder, som är kända från profanhistorisk forskning. Såsom vetenskap har den icke att värdera utan att fastställa fakta och sammanhang. »Motivforskningen» (A. Nygren), som söker förstå de olika religionernas grundmotiv och följa deras historiska utgestaltning, är en central uppgift för en historiskt orienterad nutida religionsvetenskap. Att vetenskapen (och därmed även historisk vetenskap) såsom ett led i kulturlivet i sista hand förutsätter religionen är en tanke, som hos oss bl. a. gjorts gällande (ehuru på mycket olika sätt) av V. Norström och A. Nygren (Religiöst apriori, Lund 1921). Ehuru religiösa synpunkter icke får påverka den vetenskapliga forskningen och ehuru »religiös kunskap» (i teor. mening) icke faller inom vetenskapens domvärjo, framstår religionen här som ett kunskapsteoretiskt postulat. Denna tankegång kan endast diskuteras mot bakgrunden av en diskussion av religionens och vetenskapens ställning i kulturlivet överhuvud. Litt.: G. Landberg, Historia och religion (Sthm 1948). En saml. uppsatser i frågan av sv. historiker); Hj. Sundén, Gud — ödet — slumpen (Sthm 1947); G. V. Jones, Demokrati o. civilisation (Sthm 1949, särsk. s. 216—296); W. Nigg, Det eviga riket (Sthm 1948 — en historik över den religiösa utopismen); J. Burleigh, The City of God (London 1949, Augustinus’ historiesyn); 1336