Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Holberg, Ludvig
- Holland
- Hopp
- Hosea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I centrum af H.s religiøse tænkning står
kravet om tolerance. H. gør dog selv
opmærksom på, at statens sikkerhed ikke må
anfægtes: moralløse ateister og fanatiske
sekterere kan ikke tolereres. H. kræver
især tolerance for sådanne, der føler det
som en pligt ved fornuftens hjælp at
undersøge troens indhold. Til dem måtte han i
stadig stigende grad regne sig selv. Endnu
i »Moralske Tanker» er H. gennemtrængt
af Leibniz’ optimistiske syn på det ondes
problem, men i 1748, i de danske Epistlers
første bind, har Pierre Bayle fået et
uafrysteligt tag i ham. Bayles »Dictionnaire»,
som H. i sin ungdom strejfede uden at tage
dybere indtryk af, bliver hans alderdoms
vigtigste lekture. For at undgå Bayles
»forfærdelige Objectioner» rådede H. til at
indskrænke religionens dogmatiske postulater
til et minimum; H. nærmede sig stadig mere
til deismens standpunkt. H.s rationalisme
udtryktes ligeledes i hans opfattelse af
gudsdyrkelsen: han forlangte færre helligdage,
kortere gudstjenester. For H. dyrkedes Gud
ikke med munden, men med hånden: i
flittigt, samfundsnyttigt arbejde.
Litt.: L. Selmer, L. H. og religionen (Kristiania
1914); Th. A. Müller, Den unge L. H. (Khvn
1943); F. J. Billeskov Jansen, H. som
epigrammatiker og essayist (Khvn 1938—39, især I,
209—17 og II, 186—211; hertil sammes
kommenterede udgaver af »L. H., Memoirer» (Khvn
1943), »L. H., Moralske tanker» (Khvn 1943)
og »L. H., Epistler» (Khvn 1944 ff.; H. og Bayle
i Kommentar til Ep. 1). F.J. B.J.
HOLLAND, se Nederländerna.
HOPP, se Håb.
HOSEA uppträdde som profet i Nordriket
åren närmast före Samarias fall, omkr. 740
—722. Han var sålunda samtida med Jesaja
och något senare än Amos. Under H:s
tidigare år kunde Nordriket ännu njuta
frukterna av Jerobeam II:s i yttre avseende
lyckosamma regering. Under det yttre
välståndet florerade en fördärvlig social och
moralisk korruption och en långt gående
synkretism i religiöst avseende. Efter
Jerobeam II:s död gick Nordriket snabbt mot
sin upplösning och undergång. Hans son
Sakarja hade regerat endast sex månader,
43 1345
HOSEA
när han blev mördad av Sallum år 743.
Sallum regerade endast en månad, varefter han
på samma blodiga sätt undanröjdes av
Menahem. Efter några års regering
efterträddes Menahem av sin son Pekaja, som två år
senare mördades av Peka. Även Peka blev
mördad och efterträddes av Hosea,
Nordrikets siste konung. Alla dessa händelser
har profeten H. upplevat på nära håll och
det är naturligt, att de ge eko i hans
förkunnelse.
H. säges vara son av Beeri, som f. ö. är
okänd för oss. Det mest omdiskuterade
problemet i H:s bok är, huru man skall
uppfatta berättelsen om profetens äktenskap i
kap. 1 och 3. I kap. 1 finna vi en skildring
i 3. person, medan kap. 3 är en
jag-berättelse. Enligt gammal vedertagen
uppfattning komplettera dessa berättelser
varandra, så att det i kap. 3 rör sig om händelser
som inträffat senare än de i kap. 1
skildrade. Enligt andra är hela berättelsen om
H:s äktenskap endast en allegori. Mest
sannolikt synes vara, att båda kapitlen handla
om samma sak samt att de ej ha enbart
allegorisk karaktär, utan skildra en verklig
händelse i profetens liv. Äktenskapet med
den lättfärdiga Gomer får för H. tjäna som
symbol för Jahves förhållande till sitt folk
och ger profeten en fördjupad uppfattning
av den gudomliga kärlekens väsen. Profeten
älskar sin hustru men är samtidigt fylld av
vämjelse över hennes lättfärdighet och
måste fostra och tukta henne. På samma sätt
älskar Jahve sitt avfälliga folk men sörjer
över att alla hans försök att taga det upp
i full gemenskap med sig äro förgäves.
Folket vägrar att omvända sig, alldeles som
Gomer vägrade att bryta med sitt lättfärdiga
liv. Och så återstår endast domen. Kap. 4—
14 utgöras huvudsakligen av en samling
domsord mot Israel. Som en röd tråd går
genom dessa kapitel tanken att domen är
radikal och att folkets öde är beseglat.
Profetens syn på folket och dess framtid är
djupt pessimistisk. Israel är ett folk av idel
våldsverkare. Ingen trohet och ingen sann
fromhet finnes i landet. Den djupaste
orsaken till det allmänna fördärvet är bristen
på »Guds kunskap», d. v. s. äkta jahvedyr-
1346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:20 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/1/0689.html