HUGENOTTER kan. Ansvaret härför faller tyngst på prästerna som svikit sin plikt att undervisa och vägleda folket. Under intryck av de yttre politiska händelserna riktade H. sin uppmärksamhet även mot de styrande i landet. I deras förbindelser med främmande folk ser profeten en ny form för avfallet från Jahve. Särskilt bjärt framstår denna allmänna depravation mot bakgrunden av det stegrade yttre välståndet, som var en gåva från Jahve. Jahves godhet motsvarades av allt större otrohet från folkets sida. Profetens pessimistiska syn på sitt folk framgår även av de symboliska namn han gav sina barn, Lo-Ruhama och Lo-Ammi, »hon röner intet förbarmande» och »icke mitt folk». Radikalismen i H:s domsförkunnelse är emellertid inte konsekvent. Där ryms även omvändelsepredikan. Medan man tidigare var benägen att betrakta alla eller så gott som alla löftes- och bättringsutsagor i H:s bok som senare tillägg, är den nyare forskningen härvidlag mera försiktig. Åtminstone under en viss period av sin verksamhet har profeten av allt att döma haft en tämligen hoppfull syn på folkets framtid och uppträtt som omvändelse- och botpredikant. Härför talar t. ex. kap. 3 samt 11:8 f., som ej gärna kunna frånkännas H. I 2:14 f. kommer tanken på folkets upprättelse till ännu tydligare uttryck. Jahve skall giva folket en ny ökentid, och då skall gemenskapen mellan Gud och Israel åter upprättas. Denna återställelse av den ideala tiden i Israels historia är grundad uteslutande på Jahves kärlek och dess undermakt. Profeten nämner icke något hos folket självt som skulle motivera Jahves ingripande. På samma sätt som löftesutsagorna i H:s bok ha även de ställen där Juda omnämpnes ansetts misstänkta i fråga om sin äkthet och det kan tänkas, att namnet Juda ibland satts in sekundärt i st. f. ett ursprungligt Israel. Så är kanhända fallet i 12:2 m. fl. ställen. Hoseabokens text är rik på språkligt svåra ord och konstruktioner och anses av många forskare vara starkt korrumperad. Se även De mindre profeterna. Litt.: Joh. Lindblom, Hosea literarisch unter- 1347 sucht (Acta Academiae Aboensis, 1927, Åbo 1928); H. W. Robinson, Two Hebrew prophets. Studies in Hosea and Ezekiel (London and Redhill 1948); G. C. Morgan, Hosea. The heart and holiness of God (London and Edinburgh 1948, de båda sista bibelteologiskt orienterade). G.G. HUGENOTTER var det gängse namnet på de franska protestanterna alltifrån reformationsårhundradets mitt fram till 1800-talet. Namhnet är intimt förknippat med de hårda förföljelserna emot dem och har blivit ett ärenamn för en trosstark protestantism. När protestantismen började sprida sig i Frankrike alltifrån 1520-talets tidigaste år, ägde den gynnsamma förutsättningar för framgång. Den var förberedd av bibelhumanismen*, vars främsta namn var Lefèvre d'Étaples (Faber Stapulensis), utgivaren av och kommentatorn till den första mera betydande franska bibelöversättningen*. Fr.o.m. 1519 utkommo ett flertal av Luthers skrifter i översättning, och lutherska tankar blandade med reformkatolska och zwingliska började upptagas såväl av lekmän som av det katolska prästerskapet. Ett centrum fick den tidiga reformrörelsen kring biskopen av Meaux, Briçonnet, och i hans krets verkade reformatorn Guillaume Farel (1489—1565). Det var med dessa reformsträvanden och främst det nyvaknade intresset för bibelstudiet, som Jean Calvin kom i beröring och som ledde till hans »omvändelse» 1533. Den första protestantiska bibelöversättningen utgavs av Louis Olivier 1532—35. Alltifrån början gingo ständiga förföljelsevågor fram över protestantismen. Vid en sådan år 1534 flydde Calvin ur landet. Men genom. förföljelserna blev protestantismen mer och mer konsoliderad, och sedan Calvins Institutio christiana utkommit 1536 och vunnit spridning i Frankrike, blev protestantismen allt klarare kalvinskt präglad, samtidigt som den blev mera motståndskraftig och stridbar. Det var anhängarna av denna franska kalvinism, som på 1560-talet fingo benämningen h. (ordets härledning är synnerligen omtvistad). De bundos samman av sin kalvinska trosbekännelse (första gången sammanfattad i Con fes- 1348