år 1888 blev denna bestämmelse upphävd. Det är givet, att h. gestaltade sig olika i skilda landsändar och med tiden också ändrade karaktär. Förutom katekesförhör och prov i innanläsning förekom åtskilligt annat vid dessa förrättningar. Gamla och sjuka skriftade, nästföljande års konfirmander antecknades, frågor av mera speciell art, t. ex. klagomål av skilda slag, handlades. Sedan katechismilängden eller husförhörslängden genom föreskrifter, som voro en följd av Kungl. Tabellverkets inrättande 1748, kommit att fylla en viktig uppgift i den civila folkbokföringens tjänst, upptog granskning av densamma rundlig tid. I allmänhet voro församlingarna indelade i s. k. husförhörsrotar, inom vilka de självägande bönderna i tur och ordning uppläto sina hem för förrättningen. Den gård, i vilken h. hölls, fick kännas vid åtskilligt med extraarbete. Man skulle smycka till högtid och förbereda det husförhörskalas, som utgjorde ett välkommet och uppskattat avbrott i det hela. Numera har h. en svag ställning i kyrkolivet. Men samtidigt kan man på vissa håll iakttaga en tendens till förnyat intresse för denna form av kyrkligt arbete. Litt.: A. Sandberg, Linköpings stifts kyrkoarkivarier till och med år 1800 (Linköping 1948); Berndt Gustafsson, Kyrkoliv och samhällsklass (Sthm 1950). Det finns en lång rad av skildringar till belysning av h.-seden i skilda delar av vårt land. Som ex. kan nämnas G. Stenvall, Kyrkligt fromhetsliv i gamla dagar (Lund 1948). S.L. HUSTAVLAN utgör namnet på den samling bibelspråk som Luther fogade till sin Lilla katekes under rubriken »Die Haustafel etlicher Sprache für allerlei heilige Orden und Stände» (»Hustavla med några bibelspråk för alla heliga ordningar och stånd», i den latinska versionen: sententiae pro omnibus sanctis ordinibus ac statibus). Bibelspråken äro ordnade i tre olika kategorier: 1) präster och åhörare, 2) överhetspersoner och undersåtar samt 3) äkta makar, föräldrar och barn, husbönder och tjänstefolk. Denna indelning i tre stånd förekommer långt före Luther, men det är först i H. som treståndsläran möter i den form som 1361 HUSTAVLAN blev så typisk för den lutherska ortodoxien. På grundval av Melanchthons utredningar (i Loci communes 1535) utvecklade de lutherska dogmatikerna en detaljerad lära om de tre stånden och deras uppgift i samhället. Lärarna i det andliga ståndet (status ecclesiasticus) ägde att förvalta ord och sakrament samt handhava nyckelmakten. Överhetsståndet (status politicus) hade att sörja för kyrkans bestånd, främja ordets utbredning samt övervaka tukt och ordning. Det tredje ståndet, familjen eller hus-ståndet (status oeconomicus), utgjorde själva plantskolan för kyrkan (seminarium ecclesiae). Den ortodoxa treståndsläran (kyrkoståndet, politiska ståndet och hushållsståndet) kom att prägla dåtidens hela samhällssyn. Denna ideologi kom i varje fall i Sverige (för vilket land saken blivit undersökt) att intaga en så central ställning i samhällstänkandet att man kan kalla den gammallutherska tiden (omkr. 1600—omkr. 1830) för h:s tid. Genom teologernas skrifter, i predikningar och i katekesundervisningen gjordes menigheten förtrogen med denna ståndsideologi. Den skymtar överallt i de dåtida dokumenten, t. 0. m. i riksrådsprotokoll, i akademiska tal och i dalmāålningarna, vilket vittnar om dess centrala plats i dåtidens samhällsuppfattning. Genom den sekulariserade naturrättens insteg i den protestantiska statsrätten på 1600-talet började treståndsläran att så småningom undermineras. Läran om folksuveräniteten växte fram under 1700-talet och vann med tiden helt herravärldet. När den stora samhällsförvandlingen bröt in på 1830-talet, i det att nya folkklasser växte upp och landets ekonomiska struktur förändrades, fanns ej längre någon plats för h:s (treståndslärans) samhällssyn. Denna var avpassad för det äldre agrara samhället och kvarstod endast som en relikt i äldre uppbyggelselitteratur och i kyrkans liturgi (litanian och allmänna kyrkobönen) utan att någon längre förstod dess verkliga innebörd. Litt.: K. Köhler, Die altprotestantische Lehre von den kirchlichen Ständen (Zeitschrift für 1362