sammankomst av ett hemligt sällskap med fruktbarhetsbefräm jande riter. Samtidigt har man andragit en rad etnologiska paralleller till de metoder och illvilliga konster, som brukats i europeiskt h. Detta har i sin tur medfört, att tolkningen av h. blivit beroende av varierande etnologiska teorier och modetankar. Även om häxprocesserna i egentlig mening upphört på 1700-talet, är därmed icke tron på häxor och h. försvunnen. Efter det andra världskriget har den t.o.m. tagit ny fart på sina håll i England, Frankrike och Tyskland, företrädesvis inom områden, där upplysningsrationalismen förött allt andligt liv. År 1950 nytrycktes den 1489 utgivna »Häxhammaren», inkvisitionens handbok i häxprocesser. Samma år förekommo enbart i Lüneburg 15 rättegångar med häxtro som anledning. Vid etnologkonferensen i Stockholm 1951 kunde G. B. Gardner lämna ögonvittnesskildringar av mimiska fruktbarhetsriter, utförda av nutida häxor i Devonshire och Leicester. Här var det dock lika litet fråga om djävulspakt som om skademagi. Litt.: 1 (allm.): A. Lehmann, Overtro og trold- dom fra de ældste tider til vore dage 1—2 (2 ed. Khvn 1920); L. Thorndike, A history of magic and experimental science 6 (N. Y.-London 1941, s. 515 ff., 1500-talet); A. Runeberg, Witches, demons and fertility magic (Soc. scient. fennica, Comm. hum. litt. 14:4; diss. Helsingfors 1947; standardverk, ehuru ensidigt); H. Webster, Magic: a sociological study (Stanford 1948); H. Schneider, Die Hexenliteratursammlung der Cornell Universität in Ithaca, New York (i Hessische Blätter für Volkskunde 41, 1950); W.-E. Peuckert, Geheimkulte (Heidelberg 1951). 2 (naturfolken): Mary Danielli, The witches of Madagascar: a theory of the function of witches and of their organization based on observations of an existing cult (i Folk-Lore 57/58, 1946/47); G. Wagner, Logi- und Vila-Zauber bei den Logoli (i Paideuma 4, 1950; bantustam); !. Schapera, Sorcery and witchcraft in Bechuanaland (i African Affairs 51, 1952). 3 (reformatorerna och h.): A. Jobst, Evangelische Kirche und Volkstum (Stuttgart 1938; s. 19); O. Pfister, Calvins Eingreifen in die Hexer- & Hexenprozesse von Peney 1545 nach seiner Bedeutung für Geschichte und Gegenwart (Zürich 1947). 1385 HØFFDING 4 (Norden): R. Hertzberg, Kulturbilder ur Finlands historia 2. Hexprocesser på 1600-talet (Helsingfors 1888); E. Linderholm, De stora häxprocesserna i Sverige 1 (Uppsala 1918); I. Reichborn-Kjennerud, Vår gamle trolldomsmedisin 5 (Skrifter utg. av Det Norske Videnskaps-Akad. i Oslo 1947, II: 1, s. 87 ff.; sammanfattande, väldokumenterad framställning med huvudvikt på fornnordiskt och norskt material); N. Lid, Trolldom (festskrift, Oslo 1950, olika slag av h.-teknik). 5 (övriga länder): H. Koch, Hexenprozesse und Reste des Hexenglaubens in der Wetterau (Giessener Beiträge zur dt. Philol. 37, Giessen 1935); G. Bader, Die Hexenprozesse in der Schweiz (diss. Zürich 1945); E. Delcambre, Le concept de la sorcellerie dans le duché de Lorraine au XVIe et au XVIIe s. I—III (Nancy 1948—49; grundläggande även för övriga områden). C.-M. E. HØFFDING, Harald (1843—1931), f. i København; student 1861; cand. theol. 1865; 1870 dr. phil. på afhandlingen »Den antikke Opfattelse af Menneskets Vilje»; 1880 docent ved Københavns Universitet; 1883—1915 professor i filosofi sammesteds. 1928 udkom »Erindringer», selvbiografi af stor personlig og kulturel interesse. — H.s liv var et forskerliv. En tid lang syslede han med tanken om at studere filologi, men efter at hans indre religiøse liv var vågnet, bestemte han sig for teologien. Denne afgørelse blev udgangspunktet for en spænding, som førte ham ind i stærke indre brydninger. Det var mødet med Kier kegaard, der kastede tvivlens brand ind iį hans hjerte. H. modtog et uforglemmeligt indtryk af Kierkegaards lidenskabelige kamp mod spekulationen, af hans skarpe betoning af de eksistentielle betingelser for al tænkning og af personlighedslivets centrale betydning. Sokrates og Platon hørte til H.s læremestre fra hans tidligste ungdom. Sin tro på den menneskelige ånds selvstændighed, højhed, værdighed og kraft, sin humanisme, kan H. takke grækerne for. Af særlig betydning for uddannelsen af hans videnskabelige metode blev bekendtskabet med den franske positivisme og den engelske evolutionism e.I spørgsmål om verdensanskuelse finder vi ham ofte i Spinozas spor, og skulde han over- 1386