HÖGMÄSSA formkatolicismens strävanden. Med Georg Norman konsoliderades den svenska reformationen och hans liksom L aurentius Petris inflytande möter i SM 1541, 1548 och 1557. Under påverkan av Georg Cassander och hans entusiasm för kyrkofäderna skapade Johan III sin »Liturgia suecanae ecclesiae catholicae et orthodoxae conformis 1576» i gammalkatolsk anda. Därmed misstänkliggjordes många av de frivilliga ceremonierna bl.a. elevationen. Vid Uppsala möte sökte därför de svenska kyrkomännen med all makt restaurera mässan i den form den haft under Laurentius Petris sista tid, d.v.s. under slutet av 1560-talet. Den ortodoxa utvecklingen i Tyskland hade dock icke gått spårlöst förbi och den strid, som fördes med Karl IX om hans kalviniserande gudstjänstordning för hovet, resulterade i handboken 1614, som kan sägas utgöra avslutningen på reformationstidevarvet. De därpå följande kyrkohandböckerna har samtliga bearbetat och förändrat högmässoritualet. Gången av den nuvarande svenska h. enligt 1942 års handbok är följande: Psalm, Introitus (1942) el. Helig (1811), Syndabekännelse (1531, 1614), Kyrie, Gloria, Allena Gud (1500-talet) eller Laudamus (1894), Salutation, Oremus, Kollektbön, Epistel, Gradualpsalm, Evangelium, Credo, Psalm, Predikan, Psalm, Böner vid altaret (1894), Tillredelsepsalm, Salutation, Prefation, Sanctus (1942), Bön, Instiftelseorden, Fader vår, O Guds Lamm, Utdelandet, Tacksägelsebön, Tackom och lovom, Välsignelsen, Psalm. Högmässa utan nattvardsgång förekommer även, då nattvardsavdelningen i inskränkt bemärkelse är borttagen. Finland. H:s historia i Finland är intill 1800-talets början intimt förbunden med utvecklingen i Sverige. Under reformationstidevarvet förtjänar dock Mikael Agricolas »Rucouskiria 1544» med för Finland typiska drag liksom Paul Juustens »Messu 1575», som i mycket föregrep Johan III:s liturgi, att nämnas. Sedan Finland skilts från Sverige, gick utvecklingen där sin egen väg. Den nya svenska handboken 1811 antogs aldrig i Finland. I stället arbe- 1399 tade en särskild kommitté med denna som grundval och under ordförandeskap av biskop Jakob Tengström på ett handboksförslag, som i stort sett förelåg 1821 men aldrig fullbordades, varför handboken av 1693 förblev officiellt gällande. Efter nytt arbete från 1850-talet uppstod 1886 års handbok, som dock omedelbart utsattes för hård kritik. Ny bearbetning begynte redan 1903 och resulterade i handboken av 1913. Vissa ändringar och tillägg företogs i detta formulär 1933. Gången av en nuvarande h. i Finlands kyrka är följande: Psalm, Ingångshälsning, Ingångsspråk (på högtidsdagar), Syndabekännelse, Herre förbarma dig, Avlösning, Gloria, Laudamus eller annan tacksägelsepsalm, Salutation, Oremus, Kollektbön, Epistel eller Evangelium, Credo, Psalm, Predikan, Böner på predikstolen, Tillredelsepsalm, Salutation, Prefation, Sanctus, Instiftelseorden, Fader vår, Utdelandet och O Guds Lamm, Tacksägelsebön, Tackom och lovom, Välsignelsen, Psalm. H. utan nattvardsgång förekommer även, då nattvardsavd. i inskränkt bemärkelse är borttagen. Litt.: L. Eisenhofer, Handbuch d. katholischen Liturgik 1—2 (Freiburg im Breisgau 1932—33); A. Fortescue, The mass. A study of the roman liturgy (2 ed. London 1937); J. A. Jungmann, Missarum sollemnia. Eine genet. Erklärung d. röm. Messe 1—2 (Wien 1949); A. O. 7T. Hellerström, Liturgik (2 ed. Sthm 1940—43); N. G. Lindberg, Die schwed. Missalien d. Mittelalters (diss. Uppsala 1923); C. A. Moberg, Über d. schwed. Sequenzen 1 (diss. Uppsala 1927); E. Rodhe, Svenskt gudstjänstliv (Sthm 1923); Y. Brilioth, Nattvarden i evang. gudstjänstliv (Sthm 1951); S. Kjöllerström, Missa Lincopensis (Sthm 1941); dens., Elevationen o. korstecknet i evang. svensk tradition (Svensk teol. kvartalskrift 1950); G. Lizell, Sv. högmässoritualet 1614—1693 (Uppsala 1911); E. Leufvén, Sv. högmässoritualet 1789—1811 (Sthm 1919); DÐ. Helander, Den liturg. utveckl. i Sverige under 1800-talet 1 (Sthm 1934); dens., Den liturgiska utveckl]. i Sverige 1811—1894 (Sthm 1939); — O. Schalin, Kulthistoriska studier t. belysande av ref:s genomförande i Finland 1—2 (Helsingfors 1946—47); G. O. Rosenqvist, Det liturgiska arbetet i Finland efter skilsmässan från Sverige, I. Tengströms kommitté och frågans läge under 1800-talets förra del. Helsingfors 1935; dens., 1400