INDIEN Shivatempel med helig damm i Trichinopoly i Sydindien. att i I. före indoeuropéernas invandring fanns en blomstrande stadskultur, som med hjälp av paralleller i Eufrat-Tigrisområdet daterats till omkr. 2500 f. Kr. Så länge fyndens skrivtecken inte med säkerhet kunna tolkas, förblir kunskapen om Induskulturens religion osäker. Man synes kunna anta, att vattnet redan då ansetts ha religiöst renande verkan, att sexuella symboler då som nu spelat framträdande roll i kulten, att man dyrkat en fruktbarhetsgudinna samt en manlig gud besläktad med den nutida hinduismens Shiva, samt möjligen att meditationstekniken, y 0o ga, varit känd. De äldsta delarna av V ed a skrifterna, Rigvedas hymner, återspegla invandringstidens strider, men då ingenting i dem antyder Induskulturen, är det oklart, hur sammansmältningen mellan indoeuropeisk och förvedisk religion försiggått. Rigvedas svårtolkade konstpoesi utgöres huvudsakligen av offerhymner, riktade till en mängd olika gudar. Den indoeuropeiske himmelsguden Dyaus (grek. Zeus, lat. Jupiter) intar bland dem en undanskjuten plats. I förgrunden står krigareguden I ndra och »konung» Varuna, som vakar över sederna och dömer syndarna. Många hymner äro riktade till offerelden Agni (lat. Ignis) och offerdrycken S o'm a, andra till deifierade naturföreteelser såsom S ur y a, solen. Man offrade djur, smör, mjölk, någon gång människor och väntade sig därigenom erhålla seger, hälsa, riklig av- 15 komma, långt liv, odödlighet. Tempel och gudabilder nämnas icke. Till hymner och ritual knutna utläggningar av offrens innebörd äro samlade i ett flertal prosaverk, Br ah m an aer. Dessa avslutas stundom med Aranyakaer och Upanishader, i vilka offren träda i bakgrunden och spekulationer kring frälsning och odödlighet ta överhand. Dessa skrifter äro tillkomna i samband med den period i en brahmanprästs liv, som enligt en aldrig helt utbildad eller efterlevd regel skulle följa vid 50—60 års ålder, sedan plikterna i samband med offertjänst och familj fullbordats. Då skulle man i djungelns stillhet söka frälsning från tillvarons mångfald, som fattades som ett kretslopp av återfödelser. Målet är att uppgå i världssjälen, Brahmahn. Under århundradena omkr. Kr.f. tillkom jätteeposet Mahabharata, i vilket Bhagavad-Gita, Den Höges Sång, ingår. I motsats till offrets och kunskapens Yogi. 16