frälsningsväg förkunnas här frälsning genom bhakti, hängiven dyrkan av den gud, som här uppenbarar sig som Krishna. Medan buddhismen tog avstånd från Vedas auktoritet, framväxte på Upanishadernas grund skilda ortodoxa religionsfilosofiska skolor. Y oga utbildade en invecklad meditationsteknik: genom andningsövningar, koncentration av tankar och sinnen kunde den eftersträvade enheten med gudomen uppnås. Sha'nkara (8000-talet) genomförde ett monistiskt system, i vilket Brahman är det enda verkliga och mångfaldens väg en illusion, maya. Ramanuja (1000-talet) tillerkände både Gud och världen real existens och betonade det personliga gudsförhållandet, bhakti. Medan de hittills nämnda skrifterna äro avfattade på vediskt eller klassiskt sanskrit, har även på de skilda folkspråken en rik religiös litteratur tillkommit. I Sydindiens Shiva-tempel sjungas och läsas än i dag på tamil hymner av Ma'nikka Vashagar (600-talet?). I Bengalen uppträdde i början av 1500-talet den Krishnadyrkande Chaitanya, som utan att själv efterlämna litterär kvarlåtenskap gav upphov till en alltjämt levande rörelse, vars litteratur föreligger på bengali. På hindi skrev Tula’sidas (1532—1624) »Ram-caritmanas» (Sjön av Ramas gärningar) Indiens kanske mest populära religiösa verk. På marathi skrev en rad framstående skalder, främst Tukaram (1608—1649), dikter, i vilka Guds kärlek till människorna och människornas kärlek till Gud prisas i högstämda toner. I folkfromheten, sådan den återspeglas i de nämnda verken, dominerar bhakti. Gudens namn växlar: Shiva, Krishna, Rama etc., men den fromme dyrkar i regel endast e n uppenbarelseform av gudomen. Till gudarna ha praktfulla tempel byggts. Under inflytande av kristendomen stiftade RamMohan Roy (1772—1833) reformsamfundet Brahma Sama’j. Keshab Chandra Sen (1838—84) sökte förena element ur hinduism, buddhism, kristendom och islam, varvid det dominerande hlev 17 INDIEN Buddha-bild från 200-talet e.Kr. i Anuradhapura på Ceylon. Prästen i bakgrunden inlar samma meditationsställning som Buddhħa. bhaktifromhetens gudshängivenhet. D a’ yanand Sarasvati (1824—83) grundade det stridbara ortodoxa samfundet Arya Samaj, som i Veda finner en sträng engudstro. Ramakri’shna (1834 —86) hängav sig åt extatiskt gudsskådande och ville nå över de konfessionella religionernas gränser. Elfterföljare till Ramakrishna, främst Viveka’'nanda (1863— 1902), ha gjort hinduismen mer kampduglig som världsreligion genom att upptaga social aktivitet på dess program. För G a ndhi (1869—1948) har socialt arbete inspirerat av bergspredikan varit en huvudpunkt. Modern hinduism har genom honom fått starkt nationellt-politisk färg. Se även Hinduism. 2. Buddhism. Förnekande Vedas auktoritet bley Buddha (d. omkr. 480 f. Kr.) stiftare av en egen religion, som förnekar tillvaron av gud och själ. Gemensamt med Upanishadernas lära är att frälsningsmålet är befrielse från återfödelsernas kretslopp. Buddhismen spelade stor roll i I. fram till 18