INRE MISSION Italien. Kongregationen for den hellige romerske og almindelige inkvisition består endnu. Den har bl. a. til opgave at fælde dom over filosofiske og teologiske systemer og meninger. I 1917 ophævedes indekskongregationen (fra 1571), og dens virksomhed blev henlagt under inkvisitionskongregationen. Luther bekæmpede oprindelig i. Han bandlystes bl. a. for at have hævdet: at brænde kættere står i strid med den Helligånds vilje. Senere forsvarede han dog anvendelse af dødsstraf overfor sværmerne. De domstole, der fældede dom i hekseprocesserne, var i.-domstole. De processer, der førtes i Genève på Calvins tid, hvor anklagen gjaldt umoral og afvigelse fra den rene lære, og hvor straffen kunne være døden, var iprocesser. Den mest berygtede er den, der endte med, at spanieren Miguel Servet i 1553 blev brændt for fornægtelse af treenighedslæren. Litt.: F. Esser, Den romerske inkvisition (Khvn 1900); H. Ch. Lea, A history of the inquisition in the middle ages 1—3 (2. ed. New York 1906; hovedværk); F. Esser, Den spanske inkvisition (Khvn 1907); E. Vacandard, L'inquisition (5. ed. Paris 1909); Hj. Holmquist, Inkvisitionen (i Bibelforskaren 26, 1909); dens., Tvång, tolerans, samverkan (Lund 1929); J. Guiraud, Histoire de l’inquisition 1—2 (Paris 1935—38) ; C.G. Coulton, Inquisition and liberty (London 1938). K. B. INNSETTELSE, se Kyrkliga vigningar. INNVIELSER, se Invigningar, Kyrkliga vigningar. INRE MISSION. Allmänt. I. är en för 1800-talet karakteristisk företeelse. I den mån som kyrkornas tidigare ställning i samhället förändrades och allt större befolkningslager blevo främmande för kristendomen framträdde den inre missionen — namnet I. har uppkommit i analogi med den på 1800-talet livliga yttre missionen. I. stod i nära samband med den individualistiska väckelsefromhet, som i hög grad präglat nittonde seklets religiösa liv. Väckelsen sökte inom kyrkan skapa nytt liv, men även återvinna de »avfälliga». Härvid anlitades lekmännens insatser och 39 utvecklades ett mångsidigt föreningsväsen. Kyrkornas krisläge berodde till stor del på de ekonomiska och sociala omvälvningarna. I. var därför tvungen att taga ställning till samhällsproblemen. »Tron verksam i kärlek» blev dess lösen. I. arbetade i början vid sidan om och tidtals även i opposition till kyrkornas hävdvunna verksamhet. I den mån det äldre kyrkolivet alltmera upplöstes gestaltades I. till en rent kyrklig verksamhetsform. Även flera frikyrkliga sammanslutningar ha urspr. utgått ur I. I:s viktigaste arbetsgrenar äro följande: Evangelisation. Genom väckelsemöten, evangelisationsfälttåg m. m. skapade I. verksamhetsformer, som i hög grad skilde sig från kyrkornas vedertagna gudstjänstliv. I detta hänseende skulle I. anknyta till väckelsefromhetens tidigare arbetssätt och konventikelväsen. Stadsmission. Behovet av I. framträdde starkast i städerna, där sekulariseringen framskridit längst. Stadsmissionen upptog även andra arbetsformer än de rent religiösa. Traktat- och bibelspridning. Till I:s tidigaste strävanden hörde spridningen av religiös litt., i synnerhet av små traktater och bibeln. Kommunikationernas utveckling och den växande läskunnigheten befordrade denna arbetsform. Söndagsskol- och ungdomsverksamhet. Från slutet av 1700-talet upplöstes småningom det gamla av kyrkan präglade familjelivet. I. sökte kontakt med olika ålders- och samhällsgrupper. Söndagsskolan bedrev mission bland barnen och för ungdomen grundades särskilda organisationer. S j ö m a n s- och emigrantmission. I. intresserade sig särskilt för samhällsgrupper, vilkas kontakt med kyrkan minskat. Dit hörde sjömän och emigranter. Diakonien. I:s program upptog tidigt socialt arbete, ty man insåg att nöden var både av inre och yttre art. Diakonien betjänade sjuka och nödlidande. Verksamhet bland arbetarbefolkningen. Då samhället industrialiserades blev kristendomens ställning i arbetarvärlden särskilt aktuell. I. har här kämpat med stora svårigheter och även använt nya metoder. Till I. kunna 40