o även andra arbetsgrenar, såsom diasporamissionen, räknas. I. framträdde tidigast i England, där de ekonomiska och sociala förhållandena voro mest utvecklade. I:s uppkomst står i samband med evangelikalismen. Ur denna väckelse utvecklades den moderna söndagsskolan, Religiösa traktatsällskapet (1799) och Brittiska och utländska bibelsällskapet (1804). En av I:s förgrundsgestalter var W. Wilberforce. I:s sociala intresse var mycket starkt. I London bedrev London City Mission en mångsidig verksamhet och 1857 grundades ett I:s sällskap. Även de andra riktningarna i Englands kyrka ha verkat i I:s anda. Särskilt har den s. k. bredkyrkliga riktningen (Broad church) intresserat sig för de sociala problemen och arbetarfrågan. Tvärs igenom samfunden ha Spurgeon, Moodys väckelse och sammanslutningar såsom KFUM verkat. Typiska uttryck för I. utgöra även Frälsningsarmén och Church army. Bland arbetarna har Settlementsrörelsen verkat. I. har alltmera blivit de engelska kyrkosamfundens angelägenhet. Såsom I:s grundare i den lutherska världen betraktas J. H. Wichern. I Tyskland började ansatser till I. 1818 varvid engelsk påverkan kan skönjas. Aktuell blev I. på 1840-talet. Wichern grundade olika former av kristen hjälpverksamhet och utbildade diakoner. I »Denkschrift an die deutsche Nation» 1849 uppdrog han I:s riktlinjer. I Tysklands I. har det evangelisatoriska draget tidigt trätt i bakgrunden för de sociala uppgifterna. Th. Fliedner stiftade 1836 diakonissanstalten i Kaiserswerth. En höjdpunkt nådde I. genom Fr. v. Bodelschwingh, under vars ledning Bethel vid Bielefeld utvecklades till ett centrum för I. Med mindre framgång har tyska I. verkat bland arbetarna. Sambandet med landskyrkorna har varit löst och en evangelisatorisk väckelse, den s. k. Gemeinschaftsbewegung, har stannat utanför kyrkan. De nordiska länderna. Under inflytande av den engelska evangelikalismen grundades redan i början av 1800-talet traktat- 41 INRE MISSION och bibelsällskap. I:s egentliga framträdande stod dock i samband med de sociala omvälvningarna i mitten av årh. och de av dessa betingade religiösa folkväckelserna. I Danmark bildades 1861 »Kirkelig forening for indre mission», inom vilken V. Beck tog ledningen och där huvudvikten fästes vid evangelisationen. 1865 stiftades av N. G. Blaedel och R. Frimodt »Kirkelig forening for indre mission i København», inom vilken den sociala verksamheten från början intog en framträdande plats. Man upptog söndagsskolarbete, gårdsmission, nattmission, stiftade ungdomsföreningar, utgav tidningar, upprättade Magdalenahem, härbärgen för hemlösa, arbetshem, alkoholistanstalter m. m. I nära samband med I. grundades 1863 i Köpenhamn en diakonissanstalt. Senare gjorde sig i huvudstaden inflytelser från England gällande och KFUM bildades. Av betydelse för I. i Köpenhamn blev även småkyrkorörelsen, Københavns Kirkefond. Tidtals har en stark spänning rått mellan I. i Köpenhamn och »Indre mission»*, som är en pietistiskt färgad väckelserörelse. I:s ideal ha vunnit genklang även inom andra riktningar i Danmarks kyrka. Av avgörande betydelse för I. i Norge blev Gisle Johnsons* stora folkväckelse. Den första inremissionsföreningen bildades av G. A. Lammers i Skien 1853. Johnson var ordförande i den år 1855 grundade »Kristiania indremisjon». Lokala föreningar bildades snart överallt i landet. Rörelsen var pietistisk-evangelisatorisk och betonade samtidigt det konfessionellt-lutherska. Dessutom upptog I. socialt arbete. 1868 grundades »Lutherstiftelsen» som en landsomfattande organisation för I. En diakonissanstalt upprättades i huvudstaden 1868, ett diakonhem 1889. Norska sjömansmissionen grundades 1864. »Lutherstiftelsen» omorganiserades 1891 under namnet »Det norske lutherske indremisjonsselskap»* med bokförlaget »Lutherstiftelsen». Sällskapet har 1908 givit upphov åt en småkyrkoförening i Oslo. I. verkar som en väckelsebetonad sammanslutning i norska kyrkan. I Vestlandet har I. intagit en mera separatistisk 42