INSPIRATION inställning. Där grundades 1891 »Norsk luthersk misjonssamband»* och 1898 » Vestlandske indremisjonsforbund»*. I Sverige framträdde intresset för I. särdeles starkt på 1840-talet. Av stor betydelse blev nykterhetsrörelsen och P. Wieselgrens verksamhet. I huvudstaden grundades 1848 en »Förening för inre mission» och 1853 »Stockholms stadsmission». För I:s första genombrott blev den nyevangeliska väckelsen av utslagsgivande betydelse. Kretsen kring Rosenius medverkade vid tillkomsten av diakonissanstalten på Ersta 1851. I »Evangeliska Fosterlandsstiftelsen»* förverkligades flera av I:s grundtankar, såsom skriftspridning och evangelisation. Fosterlandsstiftelsen har sedermera utvecklats till en bestämd riktning inom Svenska kyrkan och en gren av densamma, »Svenska missionsförbundet», har bildat ett självständigt samfund. Samtidigt har I. även i Sverige alltmera blivit en kyrkans egen arbetsform, varvid dess individualistiska, väckelsebetonade prägel försvagats. Härtill har den ungkyrkliga väckelsen bidragit. Av betydelse är i detta sammanhang »Svenska kyrkans diakonistyrelse»*. Settlementsrörelsen har förverkligats i »Birkagården». I Finland gestaltade sig förhållandena i någon mån annorlunda än i de skandinaviska länderna. De sociala omvälvningarna ha framträtt senare och liberala strömningar kunde först göra sig gällande då Alexander II 1855 bestigit tronen. De religiösa folkväckelserna genomgingo vid denna tidpunkt en kris. Inom kyrkan förenade likväl flera ledande personer en liberal åskådning med en av väckelserna påverkad fromhet och arbetade för I. »Finska missionssällskapet» 1859 blev av betydelse även för I. Ett 1860 gjort förslag om ett sällskap för I. fick däremot förfalla. Den första diakonissanstalten grundades 1867. För I. arbetade även »Lutherska evangeliföreningen»*. Frikyrkligheten betraktade sig på 1800-talet närmast såsom ett uttryck för I. Vid samma tidpunkt framträdde en kristlig ungdomsrörelse. Ett särskilt I:s-sällskap grundades först 1904. I:s evangelisatoriska ideal uppbäras i hög grad av landets olika 43 kyrkliga riktningar, det sociala arbetet utföres däremot i nära samband med kyrkans egen verksamhet. Inom Islands kyrka har I. framträtt först under den allra senaste tiden, vilket har sina historiska och geografiska orsaker. Den är närmast begränsad till Reykjavik, där bl. a. KFUM är verksam. Se även Diakoni, Evangelisation, Sjömansvård, Stadsmission, Söndagsskola, Traktatsällskap. Litt.: Handbuch der Inneren Mission 1—3 (Leipzig 1925 ff.); E. J. Ekman, Den inre missionens historia 1—3: 2 (Sthm 1896—1902; 2 ed. 1921—22) ; H. Rahlenbeck, art. Mission, innere (i Realencyklopädie für prot. Theologie und Kirche, Leipzig 1903); J. F. Laun, Social Christianity in England (London 1929; även på tyska); E. Lönegren, Minnesskrift till diakonissarbetets femtioårs-jubileum (Sthm 1901); Svenska diakonianstalten 1898—1923, utg. av K. Sjöberg (Sthm 1923); Minnesskrift till Stockholms stadsmissions sjuttiofemårsjubileum (Sthm 1928); Evangeliska fosterlandsstiftelsen genom 75 år 1—2 (Sthm 1931); Th. Freeman, Peter Wieselgren (Göteborg 1950); J. Steen og H. Hoffmeyer, Kirkelig forening for indre mission i København 1865—1915 (Khvn 1915); L. Blauenfeldt, Den indre missions historie (Khvn 1912); P. G. Lindhardt, Vækkelser og kirkelige retninger i Danmark (Khvn 1951); E. Sverdrup, Fra Norges kristenliv (Kristiania 1918); O. Handsland, Vårløysing 1—3 (Bergen 1922—1935); B. Eide, Det vestlandske indremisjonsforbund 1898—1948 (Bergen 1948); S. Sirenius, Kansankirkko yhdistystoiminnan tukemana (Borgå 1922); B. H. Päivänsalo, Suomen sisälähetys 1—2 (Borgå 1931 —32); Th. Tomasson, Træk af Islands kirke- og menighedsliv i nutiden (Khvn 1930). W.A.. INSPIRATION (lat. inspiratio, av spiritus, ande) är ett i grunden religiöst begrepp som uttrycker uppfattningen att människan eller hennes verk kan besjälas av det gudomliga. Också bakom det allmänna bruket av termen i. för att beteckna en specifik utrustning för konstnärligt skapande ligger historiskt samma uppfattning: de bärande idéerna kunna i extraordinära upplevelser fattas såsom kommande från en annan (gudomlig) värld. — I egentligt religiöst språkbruk användes termen i. dels i en allmän betydelse, dels med en speciell 44