religionspsykologi 4, Sthm 1926); J. Lindblom, Profetismen i Israel (Sthm 1934); S. Mowinckel, »Ånden» og »ordet» hos de føreksilske reformprofeter (Norsk teol. tidsskr. 1935) ; S. Mowinckel, Ekstatisk oplevelse og rasjonal bearbeidelse hos de gammeltestamentlige profeter (Dansk teol. tidsskr. 1935); I. Seierstad, Die Offenbarungserlebnisse der Propheten Amos, Jesaja und Jeremia (diss. Oslo 1946; jfr härtill S. Mowinckels rec. i Norsk teol. tidsskr. 1948 och samma förf:s diskussionsinlägg Ekstatiske innslag i profetenes oplevelser, Norsk teol. tidsskr. 1948 s. 129 ff., 193 ff.); S. Mowinckel, Det Gamle Testamente som Guds ord (Oslo 1938); Fr. Fåhraeus, Den evangeliska skriftprincipen (prästmötesavh., Västerås 1906); B. Hägglund, Die heilige Schrift und ihre Deutung in der Theologie Johann Gerhards (diss. Lund 1951). — Jfr litt. under art. Bibel. H. N—n INSTALLATION, se Kyrkliga vigningar. INTELLEKTUALISME cr ct begrep som stammer fra de filosofiske brytninger ved begynnelsen av forrige årh. og hos Schelling betyr omtrent det samme som idealisme, motsatt materialisme. Som regel brukes det uten enhver terminologisk pregnans om en overveiende teoretisk innstilling. Ofte legges det noe nedsettende i ordet (»gold i.»), men i seg selv uttrykker det bare en sterk betoning av de intellektuelle funksjoner (logisk tenkning, teoretisk erkjennelse og begrepsdannelse). I.s motsetning er betoningen av de a-teoretiske eller praktiske funksjoner, viljen (volupntarisme), følelsen (estetisisme, affektivisme), det umiddelbare liv (vitalism e). Mer spesielt kan i. betegne en sterk betoning av det intellektuelle moment innenfor særskilte områder, uten at det nødvendigvis impliserer et intellektualistisk helhetssyn. Innenfor erkjennelsesteorien betegner i. oppfatninger som utleder det vesentlige i erkjennelsen av intellektets egen struktur eller dets organiserende evne (rasjonalisme, mots. sensualisme og intuisjonisme). Metafysisk i. er et annet navn på Hegels panlogisme, som oppfatter virkeligheten som en selvütfoldelse av det absolutte begrep. Psykologisk i. oppfatter mennesket som et overveiende 49 INTERIM tenkende og forestillende vesen (Thomas, Descartes, Spinoza, Leibniz). Etisk i. er læren om at etikken har sin rot i fornuften og at rett innsikt er tilstrekkelig til å determinere rett handling (Sokrates, delvis Aristoteles og Thomas, Spinoza, Kant, Hegel). I kunsten ytrer i. seg som en abstrakt og konstruktiv tendens (kubisme). Den religiøse i. betoner religionens karakter av erkjennelse og søker å utbygge den til et rasjonalt system. Typiske eksempler er den indiske vedantafilosofi og gnostisismen. I kirken vant i. innpass gjennom apologetene, den alexandrinske teologi og Tertullian, deretter Anselm, Thomas, den lutherske ortodoksi og nythomismen. Antiintellektualister er filosofer som Rousseau, Herder, Schopenhauer, Bergson, og teologer som Duns Scotus, Luther, Schleiermacher og Ritschl. Litt.: M. Wundt, Der Intellektualismus in der griechischen Ethik (Leipzig 1907); P. Kalweit, art. Intellectualism (i Hastings’ Encycl. of Rel. and Ethics, Vol. 7, 1914; med |litt.-henvisn.); R. Eucken, Geistige Strömungen der Gegenwart (6. ed. Berlin u. Leipzig 1920). J. B.H. INTERDIKT, se Band. INTERIM. Kort efter Luthers död utbröt ett länge väntat religionskrig mellan kejsar Karl V och Tysklands protestanter, det s. k. secehmalkaldiska kriget. Med hjälp av den protestantiske hertig Moritz av Sachsen, som kejsaren lyckades vinna på sin sida, besegrade han det sch m alkaldiska förbundet, verksamt understödd även av påven. På riksdagen i Augsburg 1548 genomdrev kejsaren därefter en förordning, som skulle reglera förhållandet mellan katoliker och protestanter, tills ett allmänt kyrkomöte avgjort tvisterna. Denna förordning, det s. k. A u g sburger-I. (interim=provisorisk, gällande tills vidare), var präglad av reformkatolsk anda. Medgivanden gentemot lutheranerna gjordes endast beträffande prästäktenskap och nattvarden under båda gestalterna. Från lutherskt håll medverkade vid avfattningen av Augsburger-I. Johann Agricola, som på grund därav förlorade allt anseende bland sina trosfränder. 50