stämdes för, ja, det är samma växande. Vad som sker är att människan blir människa. Fulländningen. Sin fullbordan når Guds skapelseverk på den yttersta dagen, i uppståndelsen. Då förvandlas förnedringskroppen till likhet med Kristi härlighetskropp. Då har det i uppståndelsen på tredje dagen genomförda blivit människornas gåva och recapitulatio är bragt till sitt slut. Då är Guds »avbild» och »likhet» realiserad och syndafallets skada är undanröjd. Då har kampen mellan kött och Ande stannat och helgelsen är färdig. Hela det enhetliga skeende, varom bibeln talar från 1 Mos. till Johannes Uppenbarelse, har nått sitt mål. Kristus, som då slagit sina fiender kan »överlämna riket åt Fadern» (1 Kor. 15:24). Litt.: Ed. av Adversus haereses, Leipzig 1853 (A. Stieren) och Canterbury 1857 (W. W. Harvey). Övers. till tyska av Adversus haereses och Epideixis i Bibl. der Kirchenväter 3—4 (München 1912). En god biografi är F. R. M. Hitchcock, Irenaeus of Lugdunum (Cambridge 1914); teologiskt ganska uttömmande äro N. Bonwetsch, Die Theologie des Irenäus (Gütersloh 1925); G. Wingren, Människan och inkarnationen enligt Irenaeus (Lund 1947); J. Lawson, The biblical theology of saint Irenaeus (London 1949). Specialproblem i G. Aulén, Den kristna försoningstanken (Sthm 1930; det »klassiska försoningsmotivet»); A. Nygren, Den kristna kärlekstanken 2 (2 ed. Sthm 1947; »agapetypen»). G. W. IRLAND. Kyrkohistoria. Redan före år 400 kom kristendomen från Britannien till södra I. På I. utvecklades i anslutning till de keltiska skoternas klanväsen en egen- domlig särbildning: den iro-keltiska kyrkan. För varje klan upprättades ett kloster, dess abbot, vars ämbete var ärftligt, blev kyrkokretsens högste ledare. Munkarna voro icke bundna vid klostren och kunde verka som missionärer. I:s kloster- och klankyrka förmedlade till eftervärlden klassisk bildning och bevarade åskådningar och bruk, som hade försvunnit ur den kristna rikskyrkan. Pelagius var med sannolikhet irländare. I:s egentlige apostel är britten St Patrik (Sucat). Han vigdes 432 till missionsbiskop och bedrev verksamhet i de nordligare delarna av I., där kristendomen | 3 65 IRLAND Den romersk-katolska katedralen i Armagh. ännu icke vunnit fotfäste. Under hans tid stärktes förbindelserna med Rom. Armagh i Ulster blev centralkloster. Därifrån utgick vid medeltidens början en vidsträckt missionsverksamhet, som först riktades mot Nordbritannien och dess öar (Columba d. ä. på ön Hi-Jona, d. 597) och sedan genom Bretagne till frankerriket och Schweiz (Columbanus, d. 615). Under 600-talet uppgav den irländska kyrkan i huvudsak sin egenart och underordnade sig Rom. I samband med den gregorianska reformrörelsen (synoden i Kells 1152) övertog 1171 engelske konungen Henrik II som påvlig förläning överhögheten över I. Engelsmän började bosätta sig i östra I. Då reformationen infördes i England mötte den motstånd på I. Ärkebiskopen i Armagh var katolicismens främste ledare. 1560 antogs även för I. engelska statskyrkans ordning, dock bibehölls i början latinet som gudstjänstspråk. Biskopsstiften besattes med anglikaner och den katolska irländska befolkningen led under ett svårt förtryck. Under Jakob I:s regering befolkades Ulster med presbyterianska skottar 66