Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Islam
- Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digare gudsuppenbarelser, även fhorat och
injili (G. T. och N. T.), överbjudas, uppstår
för den kristna missionen ett fundamentalt
problem: i förhällande till andra
religionssystem, såsom hinduism och buddhism, kan
missionen hänvisa till att Kristus kom
för att uppfylla religionernas längtan. I.
däremot är den enda världsreligionen, som
uppstått efter Kristus, den enda som
oeftergivligt vill rätta, komplettera och
överträffa densamma, den enda som bestämt
förnekar dess sanningsvärde, den enda, som
metodiskt och, i vissa fall, framgångsrikt
bekämpar densamma. Muhammedanismen
uppstod från början som en medvetet
antikristlig religion, och på denna omständighet
beror I:s hårda motståndskraft mot det
kristna budskapet.
Den framstående amerikanske
islammissionären Samuel M. Zwemer (d. 1952) gjorde
i sitt verk »The disintegration of Islam)»
(1916) gällande att I. vore stadd i en
fortskridande upplösningsprocess — dels på
grund av den muhammedanska
modernismen (grundad av persern Djemaleddin
Afgahni, d. 1897), dels på grund av den
radikalt repristinerande
wakhabitriktningens inflytande. Den moderna
främre-asiatiska nationalismen har dock väsentligen
arit ägnad att revitalisera
muhammedanismen, och motståndet mot kristendomen är
nu lika starkt som någonsin.
En av muhammedanmissionens metoder
har alltsedan Raymundus Lullus’ dagar
(1235—1315) varit apologetik och
kontroversteologi.
Missionsapologetiken måste gå in på dels det
muhammedanska dogmats principiellt oföränderliga
innehåll, dels de kaleidoskopiskt växlande
filosofiska teorier, som spunnits kring detta
dogma. Den evangeliska apologetikens
främsta arbete är Gottlieb Pfanders Misan ul
haqq, Sanningens våg, från 1820-talet. Den
skolastiska apologetiska tekniken, som väl
aldrig kan undgås i kontakten med de
kontroversiellt inriktade muhammedanerna,
liger dock i allmänhet icke väl till för
evangelisk mission.
genom positiv och uppbyggande
Utom
litteraturmission, så t.ex. genom
ua
-~
I
I
ISLAND
det av Zwemer grundade
Nilmissionstryckeriet i Kairo, har evangelisk mission
betonat betydelsen av att söka återuppliva de
gamla stelnade orientaliska kyrkorna, ss.
jakobiter och kopter, till medvetande om sitt
missionsuppdrag i muhammedanvärlden.
Särskilda förhoppningar knytas till ett
humanitärt inriktat missionsarbete, främst
läkaremission en, som med sina
sjukhus, polikliniker samt hem för föräldralösa
barn o.s.v. vilja ge en
äskådlighetsundervisning av den kristna barmhärtighetens väsen.
Detta budskap om Jesu barmhärtighet når
väl dock sitt missionerande syfte att väcka
tro endast genom att rikta sig till samvetet,
genom en klar förkunnelse om Kristi kors. I.
har i sin tradition skurit bort själva hjärtat
ur det kristna budskapet, när den gör
gällande att Jesus icke dött på korset, utan att
han genom ett under skulle ha ryckts upp
till himlen. Missionsförkunnelsens
erfarenhet visar nödvändigheten att just inför
muhammedanismen peka på det centralaste:
försoningen i Kristus.
Litt.: Historia: se bibliografi i K. S.
Latourette, A history of the expansion of Christianity
2—7 (London 1945). Principiellt: C. E. Padwick,
Temple Gairdner of Cairo (London 1929); J. 7.
Addison, The Christian approach to the Moslem
(New York 1942); J. W. Sweetman, Islam and
Christian theology (London 1945 ff.); S. A.
Morrison, Religious liberty in the Near East
(London 1948); G. Simon, Die Welt des Islam
und ihre Berührungen mit der Christenheit
(Gütersloh 1948); J. C. Wilson, The Christian
message to Islam (New York 1950); jfr också
den värdefulla småskriftserien Kreuz und
Halbmond (Basel 1945—48). B.S.
ISLAND. 1. Kirkehistorie. Islands
urbeboere var irsk-skotske munke, som man ved
meget lidt om, for da landnamnsmændene
fra Norden indfandt sig, flygtede disse
hellige mænd (omkr. 900 e. Kr.).
De fleste af landnamnsmændene var
hedninger og de spor af kristendom, som
fandtes blandt dem, forsvandt snart. Næsten et
århundrede senere begyndte kristne
missionærer deres gerning blandt folket, og på
den norske konge Olaf Tryggvasons
opfordring og under medvirkning af islandske
høvdinger blev kristendommen vedtaget på
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0045.html