- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 2. I - O /
101-102

(1952-1957) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israels religion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tilltagande inre upplösningen i Israel. Den assyriska världserövringen gjorde det naturligt för många att betrakta Tvåflodslandets gudar som mäktigare än Jahve och mena, att han endast genom ett under kunde bevisa sin överlägsenhet. Profeterna ge en annan tolkning av historien. Det skeende man nu står inför och som redan pågår, är lett av Jahve själv. Det är hans dom över Israel men även över de andra folken. Jahve är näml. inte bara Israels Gud utan hela världens Herre, Am. 9:7. Assur och Babel äro lydiga redskap i hans hand, Jes. 10:5, Jer. 27: 6. Alltjämt är emellertid Israel det egentliga föremäålet för Jahves intresse och handlande. Liksom Israel genom utkorelsen kom att utmärkas framför alla folk, skall det även nu, när straffdomen kommer, inta en särställning. Den Gud som manifesterar sig i världshistorien är den ende verklige. Fastän m o n oteismen först hos Deuterojesaja blir en uttryckligen formulerad trossats, är det även för Amos och Jesaja klart, att folkens gudar i grunden intet förmå. Profeternas gudsuppfattning är vidare etiskt bestämd. Naturguden från Sinai har i historien visat, att hans handlande är uttryck för en moralisk vilja. Profeternas etiska förkunnelse hänger intimt samman med utkorelsetanken och utmynnar i kravet på obrottslig solidaritet mellan medlemmarna av det utvalda egendomsfolket. Vad Jahve framför allt begär är barmhärtighet mot de fattiga och värnlösa, oväld i rättsskipningen, redlighet i handel och vandel. Som en sammanfattande benämning på dessa plikter begagnas hebr. chaesaed, förbundstrohet, broderssinne. Genom äåsidosättandet av dessa plikter ha grundvalarna för Israels fortbestånd raserats. Israel har brutit förbundet. Risken är överhängande att även Jahve å sin sida skall förkasta Israel och försätta utkorelsen ur kraft. För profeterna blir Israels privilegierade ställning rentav en försvårande omständighet, som gör synden och avfallet ännu svårare att förklara och förlåta, Am. 3: 2. De reformer som genomfördes av Hiskia omkr. 700 och Josia 622 blevo utan 101 ISRAELS RELIGION större verkan. Domen är oundviklig. Men samtidigt som folket i dess helhet är dömt att gå under, skall en liten, obetydlig rest lämnas kvar på Sion och bli bärare av en ny framtid (Jesaja). I den profetiska förkunnelsen under och efter exilen" kan man konstatera vissa förskjutningar såväl i fråga om uppenbarelsen och gudsbilden som i fråga om det etiskreligiösa idealet och framtidshoppet. Jämte historien kommer världsskapelsen att alltmer utnyttjas som källa för gudsuppenbarelsen. Som världsskaparen och uppehållaren av naturens lagbundna ordning visar sig Jahve som den mäktige, vise och trofaste. Utkorelsen blir åter en garanti för en ljus framtid. Ständigt återkommande motiv i framtidsbilden äro de förskingrades församlande och återställandet av gemenskapen mellan Jahve och hans folk, en religiös och moralisk omskapelse, landets fruktbarhet och folkets talrikhet, allmän världsfred. Sin mest karakteristiska utformning få dessa framtidsdrömmar i tanken på det messianska konungadömet (jfr Messias). Rötterna till denna föreställning gå långt tillbaka i tiden. Redan i det gamla israelitiska kungaidealet, som aldrig blev helt realiserat, låg förhoppningen om en kommande Jahves Smorde. Det var framför allt i kulten som denna förhoppning hölls levande. Om någon Messias i eskatologisk mening är det inte tal, men dessa nationellt förankrade framtidsdrömmar ha tjänat som övergångsled till de senjudiska, eskatologiska messiasföreställningarna. Med messiastanken i dess äldre nationella utforming har senare också den starkt synkretistiska människosonsidén identifierats. Ett livligt diskuterat spörsmål är den religiösa uppfattning som präglar vish etslitteraturen*. Tydligt är, att visheten från att ha varit en ståndsetik av allmänorientalisk typ får en alltmer nationell och religiös orientering. I motsats till profeternas religiösa förkunnelse tar visheten emellertid sin utgångspunkt inte i Gud och hans krav på människan utan i människan och hennes behov. Historiens betydelse som uppenbarelsekälla reduceras i stort sett till 102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free