ITALIEN att illustrera satsen om den gudomliga vedergällningens orygglighet. I det religionssamfund som grundades av Nehemja* och Esra* fick lagen en dominerande plats. Av den kodifierade lagen med dess detaljerade föreskrifter och stadgar präglades den frommes hela liv. Denna lagreligion var starkt partikularistisk och fungerade som en mäktig barriär mot den alltmer tilltagande helleniseringen. Den judiska partikularismen var inte i första hand nationalistisk utan religiös och syftade till att hålla jahvereligionen ren från främmande, främst hellenistiska inflytelser. Därav berodde judendomens beredvillighet att mottaga proselyter, främlingar som bekände sig till jahvismen. Lagen* uppfattades i allmänhet inte som en tung plikt utan som en Jahves gåva till Israel. Detsamma kan sägasom offerkulten (jfr Offer), som med det allt mer stegrade syndmedvetandet samlade sig kring försoningsoffren, synd- och skuldoffren. Ofta betygas den frommes längtan efter templet och hans spontana glädje över kulten, Jona 2; Ps. 26, 27, 42, 43, 84, 122. Även om risken för formalism och ytlighet låg nära, är det rika judiska kultlivet till sitt innersta väsen uttryck för en djup och uppriktig strävan efter befrielse från synden och gemenskap med Gud. En rent förandligad kultform innebar den i exilen grundlagda synagoginstituvtionen, vars gudstjänst var koncentrerad kring skriftläsning, sång och bön, och som haft stor betydelse för den urkristna kyrkans kult. Se även Judendom, Monoteism, Palæstina, Profet. Litt.: J. Lindblom, Profetismen i Israel (Sthm 1934); dens., Den gammaltestamentliga religionens egenart. En metodologisk och exegetisk studie (Lunds Univ. Årsskr. 1935); dens., Israels religion i gammaltestamentlig tid (2 ed. Sthm 1953), dessa tre arbeten ge tillsammans den bästa svenskspråkiga framställningen av I.; S. Mowinckel, Psalmenstudien 2. Das Thronbesteigungsfest Jahwäs und der Ursprung der Eschatologie (SNVAO 2, 1921, No. 6, Kristiania 1922); dens., Psalmenstudien 3. Kultusprophetie und prophetische Psalmen (SNVAO 2, 1922 No. I, 103 Kristiania 1923); dens., Jesaja-disiplene. Profetien fra Jesaja til Jeremia (Oslo 1926); dens., Han som kommer. Messiasforventningen i det Gamle testament og på Jesu tid (Khvn 1951); J. Pedersen, Israel. 1—2, Sjæle- og samfundsliv; 3—4, Hellighed og guddommelighed (Khvyn 1920—34) ; J. Hempel, Gott und Mensch im Alten Testament (Beiträge zur Wissenschaft vom Alten und Neuen Testament 3, 2, 1926; 2 ed. Stuttgart 1936); E. Dhorme, L'évolution religieuse d'Israel 1. La religion des hébreux nomades (Bruxelles 1937); F. F. Hvidberg, Den israelitiske religions historie (Khvn 1943); Aa. Bentzen, Det sakrale kongedømme (Khvn 1945); dens., Messias, Moses redivivus, Menschensohn (Zürich 1948); W. F. Albright, Archaeology and the religion of Israel (Baltimore 1942, 2 ed. 1946); H. H. Rowley, The rediscovery of the Old Testament (London 1946). G. G. ITALIEN. Kyrkohistoria. Genom Viktor Emanuel II av Sardinien—Piemont och C. Cavour förenades 1861 I:s delländer till ett konungarike. Kyrkostaten införlivades 1870 och Rom bley huvudstad. Den nya staten var antiklerikal (chiesa libera in stato libero). Enligt garantilagen 13/5 1871 tillförsäkrades påven suveränitet med egendomsrätt över Vatikanen, Lateranen, slottet Castel Gandolfo och ett betydande årsunderhåll. Kyrko- och klostergods indrogos, ordnarna blevo privaträttsliga institutioner, de teol. fakulteterna vid universiteten nedlades, biskoparnas rättigheter begränsades, skolorna sekulariserades och civiläktenskap infördes. Pius IX vägrade att godkänna garantilagen och ett latent krigstillstånd inträdde (»fången i Vatikanen»). Katolikerna förbjödos att deltaga i det politiska livet. Trots inre blomstring (Giovanni Boscos sociala verksamhet bland ungdomen, salesianernas kongregation) försvagades katolska kyrkans ställning i slutet av 1800-talet. Under Pius X:s tid sökte flera yngre teologer (R. Murri, S. Minocchi, E. Buonaiuti, A. Foggazzaro) ett närmande mellan modernt tänkande och katolsk tro. Modernismen fördömdes 1907 och har sedan dess i I. förlorat sin betydelse. Första världskriget och tiden därefter betydde en makttillväxt för kyrkan i I. Den negativa inställningen till staten förmild- 104