rades och partiet »Partito Populare» rönte från 1919 stor anslutning. Pius XI undvek alla konflikter med staten och verkade för lekmännens insats i det offentliga livet (Azione Cattolica Italiana). Av betydelse blevo grundläggningen av universitetet i Milano 1920, eukaristiska kongressen i Rom 1922, jubelåret 1925 och Franciskusjubiléet 1927. Om ökat intresse för kristendomen vittnar spridningen av G. Papinis bok »Storia di Cristo». Betydelsefull för katolska kyrkans ställning i I. blev den fascistiska parentesen. Då Mussolini 1922 övertog makten framträdde i början friktioner, men han uttalade sig snart erkännande om påvedömet och religionen. 1929 undertecknades en traktat, ett konkordat och en finansöverenskommelse mellan I. och kurian, vilka avslutade krigstillståndet. Kyrkostaten återupprättades i begränsad gestalt (Città Vaticana) och påven erhöll full suveränitet. Dock fick han icke delta i politiska kombinationer av internationell art. Påven förklarade sin kyrkliga frihet garanterad, den romerska frågan löst och den italienska staten med Rom som huvudstad laglig. I konkordatet fastslogs katolicismen som statens och folkets fria offentliga religion. Dessutom bestämdes bl. a., att det andliga ståndet skulle åtnjuta statens skydd, inskränkningarna i biskoparnas rättigheter upphävdes, lagstiftningen beträffande kyrkoegendomen reviderades, den kyrkliga vigseln erhöll borgerlig rättsverkan, religionsundervisningen i skolorna garanterades och prästutbildningen blev beroende endast av den heliga stolen. Intet annat konkordat, som efter första världskriget slutits, har i samma grad motsvarat de katolska grundsatserna som konkordatet med Mussolini. Senare tillspetsades förhållandet mellan fascismen och katolicismen. Frågorna om äktenskapet och ungdomens fostran ledde till slitningar. 1930 beskylldes »Azione Cattolica» och de katolska ungdomsföreningarna för politisk verksamhet. Kyrkan tvangs till medgivanden och den katolska tidningspressen indrogs till största delen. En ny tillspetsning ägde rum, då Mussolini 1938 bör- 105 ITALIEN Flygbild av Peterskyrkan. jade en antisemitisk politik, som Vatikanen motsatte sig. Under andra världskriget blev katolicismens ställning i I. ytterligare befäst. De evangeliska kyrkornas betydelse har varit ringa. Äldst är valdensernas* samfund i dalarna i Piemont. Dess anhängare utsattes tidigare för svåra förföljelser, men erhöllo genom ett toleransedikt av Sardiniens konung Carl Albert 1848 fri- och rättigheter. De ha sedermera vunnit spridning även på andra håll i I. 1870 upprättades en församling i Rom. 1914 omorganiserades valdenserna i en enhetlig kyrka (La chiesa Valdese). Mussolini tillerkände genom en statslag 1929 också icke-katoliker religionsfrihet och visade valdenserna ett visst intresse. Lutherdomen har framgått ur de tyska emigrantförsamlingarna (1819 församling i Rom) och har haft anhängare bland syd-tyrolarna (Bozen-Gries, Meran). Församlingarna bildade 1926 ett förbund. Till I. kommo 1861 de engelska metodisterna (Wesleyanernas kyrka), 1873 ame- 106