JERUSALEM diska ledarna gingo i landsflykt till Egypten, måste J. trots sina protester följa med (40—42). Också här har J. fortsatt att bestraffa sina landsmän (44). Härifrån stamma kanske också utsagorna om upprättelsen och det nya förbundet med Guds lag i människornas hjärtan (30—31), men det är också möjligt att dessa kap. äro tidigare och framför allt avse Nordrikets återupprättelse och förening med Juda rike. I Egypten har J. troligen slutat sina dagar, enl. legenden stenad av sina landsmän. J:s förkunnelse gällde i första hand Juda rike, där han var verksam och där han som redan framgått, ofta grep aktivt in i det politiska livet. Men hans bok innehåller också utsagor om främmande folk, och det är icke möjligt att avvisa dem alla som oäkta. — J. är en stilens mästare, och hans utsagor ha ofta en stor poetisk skönhet. Han utnyttjar gärna andra stilformer än de vanliga: klagovisa och gravkväden gä omärkligt över i domsorakel. Symboliska handlingar förstärka hans förkunnelse: gördeln (13: 1 ff.), lerkrukan (19: 1 ff.), oket (27:2) o.s. v. Till synes tillfälliga eller alldagliga ting få en djupare innebörd; ex. på sådana s. k. sublimerade varseblivningar äro mandelgrenen, 1:11 f., grytan, 1:13 ff., fikonkorgarna, 24: 1 ff., jfr även krukmakaren, kap. 18. — Teologiskt utmärkande för J. är framhävandet av Jahve som skapare och det starka betonandet av utkorelsen: Jahve har utvalt folket, för dess otacksamhet och avfall måste han ehuru med tungt hjärta straffa det, men efter straffet finnes hopp om upprättelse. Jeremias bok är den andra av de stora profetiska böckerna i vår bibel och omfattar 52 kap., disponerade på följande sätt: a) kap. 1—29 kallelsen, domsprofetior över Jerusalem och Juda, b) 30—33 lyckoutsagor om Israel och Juda, c) 34—45 berättelser ur J:s liv, d) 46—51 utsagor mot främmande folk, och e) 52 historiskt tillägg ur 2 Kon. 24 och 25. — Från denna disposition avviker Septuaginta, som har oraklen mot främmande folk efter 25: 13 och dessutom är ung. '/. kortare än den hebr. texten, i det att vissa avsnitt, verser och satser 127 saknas. Om detta beror på att Septuaginta använt en annan recension av den hebr. texten eller om vi ha att göra med en medveten omarbetning är svårt att avgöra. Litterärkritiken räknar numera med tre huvudkällor till J:s bok, nämligen dels en samling J.-ord i metrisk form, dels en samling utsagor på prosa i deuteronomistisk bearbetning och dels en av Baruk författad berättelse om J:s liv. Dessutom anses en del av utsagorna mot främmande folk, särskilt de mot Babel (50—51), samt några andra, smärre partier vara tillagda av senare hand. De många försöken att med ledning av 36:2, 32 bestämma omfånget av Baruks »urrulle» ha icke fört till några säkra resultat, då innehållsangivelserna äro för obestämda. — Av nyare traditionshistorisk forskning göres gällande att de prosaiska utsagorna fått sin form i den muntliga traditionen, där de omformats i deuteronomistisk anda. De talrika dubbletterna i boken förklaras också som resultat av processer inom den muntliga traditionen. Ett studium av de varianter som dessa dubbletter erbjuda, synes också ge vid handen, att de en tid måste ha traderats muntligt. Berättelsen om Baruks bokrulle i kap. 36 motsäger ej ett dylikt antagande, då ju efter rullens förstöring ett nytt exemplar kunde utan vidare iordningställas, tydligen ur minnet. Litt.: Kommentarer av P. Volz (i Kommentar z. A. T., hrsg. v. E. Sellin, Leipzig 1920, 2 ed. 1928); W. Rudolph (i Handbuch z. A.T., hrsg. v. O. Eissfeldt, Tübingen 1947); A. Condamin (Paris 1920, 3 ed. 1936); A. Weiser (i Das A. T. deutsch, Göttingen 1952 ff.). — J. Skinner, Prophecy and religion, Studies in the life of Jeremiah (Cambridge 1922); A. C. Welch, Jeremiah (London 1928); H. Birkeland, Jeremia, Profet og dikter (Oslo 1950). H. R—n JERUSALEM. 7Topograjfi. J., den viktigaste av bibelns städer, ligger på en höjdplatå i det västjordanska berglandet, c:a 750 m. över havet och ett par mil väster om Döda havets nordspets. Öster om J. ligger Oljeberget, skilt från staden av Kidrondalen. Söder och väster om staden ligger Hinnomsdalen. Mellan dessa två dalar sträcker sig i nordlig riktning den höjdplatå, på vilken J. 128