är beläget. Den genomskäres i nord-sydlig riktning av en mindre dalsänka, som Josephus kallar Tyropoion (»ostmakarnas dal»). Bergmassivet väster om denna dal är det största och högsta och kallades därför den Övre staden. I äldre tider försågs J. med vatten huvudsakligen från två källor, Gihonkällan, senare kallad Mariakällan, i Kidrondalen, samt En Rogel (Rogelskällan), troligen identisk med Drakkällan, Neh. 2: 13, och senare kallad Job- eller Nehemjabrunnen. Stadens äldsta bebyggelse kom av naturliga skäl att förläggas i närheten av dessa källor, således till den östra höjdplatån, den s.k. Ofelhöjden. Här, i den s. k. Nedre staden låg Sion eller Davids stad och ännu tidigare jebuséernas stad. Intresset för J:s topografi är givetvis i hög grad knutet till den roll staden spelat i nytestamentlig tid. Jesu verksamhet var huvudsakligen förlagd till andra orter i Palestina än J. men namnen på åtskilliga platser i J. förekomma likväl i evangelierna och genom arkeologiska utgrävningar ha en del av dessa platser kunnat identifieras och lokaliseras. Dit höra dammen Siloam, Joh. 9: 7, 11, söder om staden, samt Betesdadammen, Joh. 5:2, strax norr om tempelplatsen. Salomos pelargång, där Jesus enligt Joh. 10: 23 gick fram och tillbaka en vinterdag, var belägen i templets östra del. Vid västra foten av Oljeberget låg Getsemane och på östra sluttningen av samma berg de små byarna Betfage och Betania. Däremot är platsen för nattvardens instiftande ej exakt känd och inte heller pretoriet, där Jesus stod inför Pilatus. En tradition som kan följas tillbaka till 300-talet förlägger Golgata till den plats där den Heliga Gravens kyrka nu ligger. Historia. J. nämnes första gången i egyptiska texter från omkr. 1900 f.Kr. och i Amarnabreven (omkr. 1450 f. Kr.), där namnet har formen Uru-sa-lim. Det var dock först relativt sent som J. kom att spela någon mera framträdande roll i Israels historia. I Josuabokens berättelser om Kanaans erövring liksom i skildringarna från den s. k. domaretiden är J. utan egentlig betydelse för de israelitiska stammarna. Och möjligen 5 129 JERUSALEM Jerusalems mur från sydväst. med undantag för 1 Mos. 14:18 (»Melki-Sedek, konungen i Salem») är J. aldrig nämnt i Moseböckerna. Före och under israeliternas erövring av Palestina har J. emellertid varit ett av kananéernas mera betydande fästen. Avgörande betydelse för J:s framtida utveckling hade två av Davids tidigaste regeringshandlingar. Han förlade sin regering till J., 2 Sam. 5:6 ff., samt lät föra arken dit, 2 Sam. 6:12. Därigenom blev J. centrum för såväl det politiska som det religiösa livet i Israel. Davids stad, som J. nu kallades, var liten till omfånget men starkt befäst. Salomo utvidgade J. mot norr, uppförde templet och ett palats åt sig jämte övriga regeringsbyggnader. Efter Salomos död förblev J. Davidsättens residensstad och arken förvarades alltjämt i dess tempel. Flertalet stammar hade emellertid lösgjort sig från Davidsdynastien och J. hade därmed förlorat mycket av sin politiska betydelse. Däremot behöll J. sin roll som religiöst och kultiskt centrum. Under kungatiden blir J:s tempeli allt högre grad 130