JOEL det smärtsamma frågandet. Guds verklighet övergår människans misströstan och obesvarade frågor. Guds tankar få förbli fördolda; för själen är det nog att uppleva levande Gud. J:s bok strävar icke efter att vederlägga själva vedergällningstanken. Detta bevisas därav, att J. i epilogen även får materiell ersättning för sina förluster. Men boken vill påvisa, att Guds handlingssätt emellanåt kan vara obegripligt, ja, t. 0. m. synas vara orättfärdigt, men att man även då bör bevara tron på Guds vedergällande rättfärdighet. Problemlösningen i J:s bok är äkta biblisk: uppenbarelsen avser icke att intellektuellt klargöra tillvarons gåtor, utan den vill praktiskt visa, huru människan skall vandra Guds väg. I försöken att utröna författaren till J:s bok har man inga fasta punkter att gå efter. Emellanåt har man velat se boken som en produkt av icke-israelitiskt tänkande och däri spårat än babyloniskt än edomitiskt, än egyptiskt, ja, t.o.m. arabiskt ursprung. I boken framställes J. visserligen själv som en främling och som gudsbenämning användes hellre än det israelitiska Jahve allmänbenämningarna Elohim och El, men även om berättelsen om J. till sina yttre drag företer ett allmänorientaliskt motiv, är dock diktverkets problematik om Guds rättfärdighet rent gammaltestamentlig. Också frågan om bokens tillkomsttid är obesvarad; det finnes arkaistiska drag, som tala för förexilsk tid, men å andra sidan tyda vissa språkliga egenheter (bl. a. arameismerna) och vissa teologiska särdrag (betonandet av den individuella vedergällningen och uppståndelsetanken) på efterexilsk uppkomst; beräkningarna växla mellan åren 800—250 f. Kr. I sin egenskap av en bok om en mäktig själskamp och även på grund av sin stilistiska kraft måste J:s bok litterärt sett räknas som ett av världslitteraturens största epos. Med skäl har den jämställts med Divina Commedia och Faust. Men framför allt är J:s bok ett oersättligt dokument om gammaltestamentlig religiös strävan. 163 Litt.: S. Mowinckel, Diktet om Ijob og hans tre venner (Kristiania 1924); P. Dhorme, Le livre de Job (Paris 1926); G. Hölscher, Das Buch Hiob (i Handbuch z. A.T., hrsg. v. O. Eissfeldt, Tübingen 1937); J. Lindblom, Boken om Job cch hans lidande (Lund 1940); dens., La composition du livre de Job (Lund 1945); H. W. Hertzberg, Das Buch Hiob (i Bibelhilfe für die Gemeinde, Stuttgart 1949); A. Weiser, Das Buch Hiob (i Das Alte Testament deutsch, Göttingen 1951). A. La JOEL, den andra av de s.k. mindre profeterna i G.T. Om profeten, som i överskriften till J:s bok uppgives vara son till Petuel, veta vi i övrigt ingenting. J:s bok omfattar i den hebr. texten 4 kap., medan våra biblar blott ha 3, då de svenska och finska översättningarna i likhet med Septuaginta och Vulgata slå samman kap. 2 och 3 till ett och de danska och norska översättningarna förena kap. 3 och 4. Inne-| hållet i de två första kap. rör sig om en hemsökelse av gräshoppor och en därav föranledd uppmaning till bot, varpå i 2: 18 f. följer ett Jahveorakel med tillsägelse om återställelse av det förödda landet och ny fruktbarhet. I kap. 3 och 4 är huvudtemat Jahves dag. Denna, som redan i 2: 1 f. och 11 skildrats som en hemsökelsens dag, framställes här som innebärande dom över Israels fiender och Sions återupprättelse (obs. här kap. 3 med löfte om andeutgjutelse och profetia, ett ställe som i Apg. 2 citeras som en förutsägelse av pingstundret). Bokens egentliga karaktär är mycket omtvistad; detsamma gäller frågan om dess enhetlighet. Många betrakta huvudparten av kap. 1—2 som äkta och föranledd av en gräshoppshemsökelse, som nu ej kan närmare dateras, medan kap. 3—4 är ett senare tillägg av apokalyptisk art, varvid också några verser i kap. 1 och 2 tillagts av den apokalyptiske bearbetaren. Andra fatta boken som en enhet och mena att gräshopporna skola förstås som apokalyptiska väsen (jfr Upp. 9:3 ff.) eller att J. i en aktuell gräshoppshemsökelse sett ett förebud till den apokalyptiskt uppfattade Jahves dag med dom över fienderna och lyckotid för Israel. Egentlig apokalyptik är boken dock 164