icke. Den senare forskningen har fäst uppmärksamheten på att »Jahves dag» är en gammal term för nyårs- eller tronbestigningsfesten, i vilken domen över fienderna är ett stående motiv. Man har också påpekat, att olycksskildringen i kap. 1 och 2, där gräshopporna bl, a. skildras som en fiendehär, är starkt formbunden och visar drag, som påminna om Tammuzliturgierna: både gräshoppshärjningarna, torkan (1:17), boskapens försmäktande (1:18, 20) och landets förvandling till ödemark (2:3) äro sådana motiv. Man tenderar alltså till att uppfatta J:s bok som en enhetlig komposition av liturgityp. Däremot är det svårt att avgöra om också gräshoppsmotivet skall fattas som tillhörande formspråket (Engnell) — beläggen i Tammuzlitteraturen äro dock sällsynta eller om bokens tillkomst verkligen är föranledd av en hemsökelse av gräshoppor (Kapelrud); det sistnämnda synes troligast. Bokens ålder är också omtvistad, då hållpunkter i form av hänsyftningar på kända historiska förhållanden nästan helt saknas. Man har i allmänhet varit benägen att datera den till efterexilsk tid (400- el. 300-talet), men det måste sägas att varken språkliga, historiska eller religionshistoriska skäl finnas som absolut nödvändiggöra en så sen datering. Jonierna, som nämpnas i 4: 6, äro kända i assyriska inskrifter redan i 8 årh. f. Kr., och på 300-talet borde grekernas roll ha varit en annan än den här är. Den roll som prästerna och offertjänsten spela är ingalunda helt otänkbar i förexilsk tid. Kapelrud, som finner vissa likheter mellan J. och Jeremia, daterar boken till Juda rikes sista tid. Tidig efterexilsk tid är dock även tänkbar. Se även De mindre profeter. Litt.: Kommentarer i E. Sellin, Das Zwòölfprophetenbuch (i Kommentar z. A. T., hrsg v. E. Sellin, 2 ed., Leipzig 1929); Th. H. Robinson—F. Horst, Die zwölf kleinen Propheten (i Handbuch z. A. T., hrsg. v. O. Eissfeldt, Tübingen 1936— 1938); A. Weiser, Das Buch der zwölf kleinen Propheten (i Das A. T. deutsch, Göttingen 1949); A. Kapelrud, Joel studies (Uppsala univ. årsskr. 1948). H. R—n 165 JOHANNES JOHANNES, søn af Zebedæus og fisker som denne og broderen Jakob*, indtil de kaldes af Jesus (Mark. 1:19). Ved sammenligning mellem de kvinder, der nævnes Mark. 15:40 og Matt. 27:56, har man sluttet, at J:s moder hed Salome, og ved yderligere jævnføring med Joh. 19: 25, at hun var søster til Maria, Jesu moder. Sammen med apostlene Peter* og broderen Jakob udgjorde J. en mindre kreds, der stod Jesus særlig nær, idet den tages med ved opvækkelsen af Jairi datter (Mark. 5:37), ved forklarelsen på bjerget (Mark. 9:2) og i Getsemane (Mark. 14: 33, jfr. 13:3). J. og hans broder beder om at sidde øverst ved Jesu side i den kommende herlighed (Mark. 10:835—40); de vil, at ild fra himlen skal ødelægge en samaritansk landsby, der nægter at tage imod Jesus (Luk. 9:54). Man har antaget, at det navn, der tillægges dem, »Tordensønner» (BoavnoYés, Mark. 3:17), skulle hænge sammen med denne deres kraftige optræden, men det aramaiske navns betydning er usikker. Og den parallelle navngivning, hvorved Simon får det nye navn Peter (Kefas), er ikke udtrykk for en psykologisk ejendommelighed, men betegner et eskatologisk kald, som Jesus skænker. Efter pinsedagen hører J. til de ledende i menigheden i Jerusalem og nævnes som sådan sammen med Peter og Jakob, Gal. 2: 9, og sammen med Peter, Ap. G. 3: 1 —11; 4:13; 8:14. Hans senere skæbne er omstridt. Såfremt det antages, at Johannesevangeliet, de tre Johannesbreve og J.s Åbenbaring er skrevet af ham, ved vi om hans kirkestyrende gerning ifølge brevene, om hans landsforvisning til øen Patmos under en forfølgelse (Åb. 1:9) og om hans død (Joh. 21: 20—23). Men hvis disse skrifter ikke stammer fra J., er vi alene henvist til den kirkelige tradition efter det N. T., og denne tolkes på vidt forskellig måde. Vi har nemlig fra anden halvdel af det 2. årh. vidnesbyrd om, at J. har levet i Lilleasien og dèr er død i en høj alderdom, men der findes andre vidnesbyrd, som hævder, at J. er blevet martyr sammen med broderen Jakob. Da denne blev henrettet, skal også J. være død, altså inden 44, Herodes Agrippa I.s dødsår, og 166