(d. 303), gick denna väg, som emellertid sedan blev sparsamt beträdd till framemot 1800-talet. Efter betydande ansatser av J. Hallenberg (d. 1834) infördes metoden i Sverige av H. M. Melin, i Norge av L. Brun och den är numera självklar för all tolkning av J., som vill bygga på vetenskaplig grund. J. har i hög grad påverkat fromhetslivet, särskilt i nöd- och kristider. Dess inflytande har ibland, på grund av felaktig utläggning, varit osunt, men mycket av äkta evighetshopp och hinsideslängtan har också sökt sig uttryck i dess bildspråk. Den har ofta inspirerat målarkonst och psalmdiktning, särskilt de delar, som tala om himmelen och det eviga livet. I modern skönlitteratur, särskilt svensk, ha även andra delar av J. satt djupa spår. Litt.: Karl Schneider, Die Erlebnisechtheit der Apokalypse des Johannes (Leipzig 1930); M. Mosbech, Fortolkningen af Johannes’ aabenbaring i fortid og nutid (Khvn 1934); dens., Johannes’ aabenbaring (Khvn 1942—43); Å. V. Ström, Ein unbekannt gebliebener Ausleger der Johannesoffenbarung (i Theol. Studien und Kritiken 108. N. F. 3, 1937—38); dens., Uppenbarelseboken och vår tid (2 ed. Sthm 1943); C. Skovgaard-Petersen, Biblens krone (Khvn 1941); F. Torm, Johannes’ Aabenbaring (Khvn 1941); M. Dibelius, Rom und die Christen im ersten Jahrhundert (Sitzungsber. d. Heidelberger Akad. d. Wiss. Philos.-hist. KI., Jahrg. 1941—42: 2); Aa. Krohn, Det femte evangelium. Johannes’ aabenbaring udlagt for vor tid (Khvn 1942); H.-M. Féret, L'apocalypse de Saint Jean (Paris 1943); A. Wikenhauser, Offenbarung des Johannes übersetzt und erklärt (Regensburg 1947); A. Farrar, A rebirth of images. The making of St. John’s apocalypse (London 1949); J. Bonsirven, L'apocalypse de saint Jean (Paris 1951). A V.S. JOHANNES ÅBENBARING, se Johannes uppenbarelse. JOHANSSON, Gustaf, Finlands ärkebiskop 1899—1930. Född 1844 i Ylivieska; teol. dr 1875, prof. i dogmatik och etik vid Heisingfors universitet 1877, biskop i Kuopio stift 1885—96, i Nyslotts (Savonlinna) stift 1896 —99, ärkebiskop i Åbo 1899 till sin död 1930. J:s produktion var mycket omfattande. Han utgav en samling predikningar över evangelietexterna 1894—1898 (på svenska 185 JOHANSSON Gustaf Johansson. 1900—1907) och över första äårgängens episteltexter 1914 samt en populär dogmatik Pyhä Uskomme 1897 (på svenska: Vår heliga tro 1898). År 1924—1925 publicerade han sina under professorstiden hållna föreläsningar i dogmatik och etik. Av specialundersökningar och stridsskrifter må här nämnas Frälsningsarmén 1889 (på finska: Pelastusarmeija 1890), böcker om Finlands kyrkas läge (Mietteitä Suomen luterilaisen kirkon asemasta 1890) och om rättfärdiggörelse-läran (Muistutuksia vanhurskauttamisoppiin 1892, på tyska 1893), Laestadiolaisuus 1892 (på svenska: Laestadianismen 1898), Kirkollisia kysymyksiä 1894 (på svenska: I kyrkliga frågor 1895) samt en levnadsteckning över A. W. Ingman 1927. Är 1930 utkom ännu Raamatullisia mietelmiä, en omfattande samling dagliga betraktelser. J. var en outtröttlig stiftsledare, vars visitationer voro högtidsstunder för församlingarna. Trots sin teologiska konservatism gick J. i spetsen för många kyrkliga reformsträvanden. Han deltog aktivt i kampen mot det s. k. nattvardstvånget; hans insats för grund- 186