JUUSTEN est de Spiritu sancto ex Maria virgine). Där inkarnationstanken inom protestantisk teologi sättes i centrum, där kommer j. stundom att starkt betonas, så t.ex. hos Kari Barth. Å andra sidan har inom viss liberal och rationalistisk teologi j. gärna räknats till de evangeliska berättelsernas mytiska beståndsdelar. Ett misskännande av vad som ligger i biblisk trosåskådning kan ligga i såväl den ena som den andra ståndpunkten. Å ena sidan är det en förträngning av inkarnationen att identifiera den med j. Inkarnationstankens bibliska grund, Joh. 1: 14, ger den en vidare innebörd. Å andra sidan är räknandet ay j. som en myt att vara blind för att Skriften alltifrån Kristi inträde i världen framställer honom som den enastäende, med vilken sluttiden, den tillkommande tidsåldern, brutit in i denna tidsålder. Litt.: E. Petersen, Die wunderbare Geburt des Heilandes (Halle—Tübingen 1909); H. Gressmann, Das Weihnachts-Evangelium (Göttingen 1914); V. Taylor, The historical evidence for the virgin birth (Oxford 1920); E. Norden, Die Geburt des Kindes (Leipzig—Berlin 1924); W. Clarke, The virgin birth (i Theology, 13, 1926); M. Dibelius, Jungfrauensohn und Krippenkind (Heidelberg 1932) ; D. Edwards, The virgin birth in history and faith (London 1943); Hj. Lindroth, Conceptus de Spiritu sancto (i Svensk teol. kvartalskr. 1941; symbolhist.-dogmatiskt); K. Barth, Die kirchliche Dogmatik 1:2 (München 1938). Hj. L. JUUSTEN, Paul, f. omkr. år 1516 i Viborg, Finland. Han besökte stadsskolan på denna ort och katedralskolan i Åbo. Tidigt rönte han inflytande från humanismen. J. prästvigdes 1540 och var därpå två år t.f. rektor vid skolan i Viborg. 1543 sändes han av biskop M. Skytte för studier till Tyskland. Härvid besökte han Wittenberg, Magdeburg, Rostock och Königsberg och lyssnade bl. a. till Luther, Melanchton, G. Major och F. Staphylus. Under dessa år lades grunden till J:s av Melanchton och filippismen påverkade teologiska åskådning. Är 1547 återvände J. till 219 Finland och utnämndes till rektor för katedralskolan i Åbo. Då Finland 1554, i enlighet med Gustav Vasas kyrkopolitik, delades i tvenne stift, blev J. biskop i Viborg. År 1563 blev han biskop i Åbo. 1569—72 befann sig J. på politiskt uppdrag i Ryssland. Om resan och dess besvärligheter har han berättat i »Narratio P. J. de legatione sua Russica». Under senare delen av sitt liv framträdde J. som en energisk kyrklig organisator. Vid en synod i Åbo 1573 utgav han en samling statuter, »Sedecim capita rerum synodicarum». J. dog den 22 aug. 1576. J:sförfattarskap omfattar några för kyrkolivet ytterst viktiga arbeten. Under åren i Ryssland skrev han en latinsk postilla, »Fragmenta in explicationem evangeliorum dominicalium et praecipuorum festorum». Dessutom utgav han en katekes, »Catechismus Somen kielen tulkittus», Sthm 1574, och en mässa, »Se Pyhä Messu Somen kielen», Sthm 1575, som nära anslöt sig till Olaus Petris mässa. J:s förnämsta arbete utgör den av honom utgivna biskops krönikan, »Catalogus et ordinaria successio episcoporum Finlandensium». Den behandlar Finlands biskopar till J. själv. I krönikan kunna avsnitt från olika tider särskiljas. Mycket utförliga äro levnadsteckningarna över flera av 1400- och 1500-talets biskopar. J. uppger sig ha gjort tillägg i krönikan från A. Kurcks episkopat och tiden därefter. Trots påtagliga brister är krönikan ett värdefullt historiskt aktstycke. Porthan insåg dess stora värde och utgav den jämte kommentar i tryck. Litt.: H. G. Porthan, Opera selecta 2 (Helsingfors 1862); W. A. Schmidt, Paul J. och Finlands gamla biskopskrönika (Åbo 1942); O. Schalin, Kulthistoriska studier till belysande av reformationens genomförande i Finland 1—2 (Helsingfors 1946—47). W.A.5S. JØDEDOM, se Judendom. JØDEKRISTENDOM, se Judekristna. JØDEMISSION, se Israelsmission. 220