idéer, som voro motsatta dessa bibliska tankar och som kommo att påverka medeltidens teologi, mot vilken sedan Luther reagerar. Nygrens idéhistoriska forskningar, som icke direkt beröra kallelsetanken, bidraga jämte Billings analyser till en förståelse av hithörande sammanhang. Litt.: E. Billing, Vår kallelse (4 ed. Uppsala 1920); G. Wingren, Luthers lära om kallelsen (2 ed. Lund 1948); dens., Arbetets mening (Svensk teol. kvartalskr. 1949); en intressant kritik av kallelsetanken bjudes hos A. Runestam, Kärlek, tro, efterföljd (Sthm 1931); jfr även dens., Jagiskhet och saklighet (Sthm 1944); en egendomlig nytolkning, barthianskt färgad, av Luthers k.-tanke föreligger hos Torgny Bohlin, Den korsfäste Skaparen (diss. Uppsala, Sthm 1952). 6G. W. KALMAR STIFT. Alltsedan kristendomens införande utgjorde under medeltiden Kalmarbygden och Öland en del av Linköpings stift. Som ett självständigt, kyrkligt förvaltningsomraàde utbröts 1555 Norra och Södra Möre samt Öland, och Erik XIV:s gunstling Petrus Caroli Gothus förordnades samtidigt till ordinarius och kyrkoherde i Kalmar. Efter hans avsättning förlades det utbrutna ordinariedömet till Växjö, men i slutet av 1570 insattes Petrus Caroli i ämbetet, dock under Växjöbiskopens uppsikt. Då Petrus Caroli 1583 utnämndes till biskop i Linköping, införlivades med detta stift även de delar, som tidigare ej hört dit. Vid ordinariens sida fanns ett kapitel, som synes ha bestått även under den följande tiden. Som en superintendentia upprättades ordinariedömet 1603 och därvid avskildes från Linköpings stift hela Kalmar län, utom Tjust, som då icke hörde till detta län. 1609 eller 1610 införlivades även Tjust med Kalmar superintendentia. Det skulle emellertid inte dröja länge, innan åter en minskning inträffade i dennas omfattning. På hemställan av rikets biskopar föreskrev ett kungl. brev 1621, att Tjust och Sevede härader skulle läggas till Linköpings stift och 1627 föreskrevs detsamma om Tuna läns och Aspelands härader. En kort tid, 1678—80, hörde också Östra härad (i Blekinge) av Lunds stift till Kalmar stift. Till biskopsdöme upphöjdes superintendentian 1678. 8 225 KALMAR STIFT Kalmar domkyrka. Byggd av Nic. Tessin d.ä., invigd 1682, fullbordad 1703. Den olyckliga utgången av dragkampen med Linköpings stift skulle bli ödesdiger för stiftets slutliga öde. När frågan om Härnösands stift i slutet av 1890-talet blev aktuell och denna fråga sammankopplades med indragning av ett av de bestående stiften, var nämligen ett av huvudargumenten stiftets ringa omfattning. Den 31 juli 1915 upphörde det gamla Kalmarstiftet att existera och ingår sedan 1 aug. s.å. i Växjö stift (kungl. brev 30/6, Sv. förf.-saml. nr 259). Ända till 1878, då en domprosthbefattning inrättades, var superintendenten, resp. biskopen kyrkoherde i Kalmar. Stiftets historia företer inga tvära kastningar, utan har alltid varit präglad av en stark kyrklighet. Under Herman Schröders biskopstid på 1730—40-talen fick pietismen fast fot i åtskilliga församlingar, och genom den unge väckelsepredikanten Anders Elfvings verksamhet på 1770-talet lades grunden till den pietistiskt präglade gammalkyrklighet, som senare förstärktes genom inflytelser från Peter Lorentz Sellergren* och i hans anda inom stiftet verkande präster, och som särskilt präglat församlingarna i fastlandsdelen. Stor uppmärksamhet tilldrog sig det hårdnackade motstånd, som särskilt inom vissa församlingar i Norra Möre mötte den Wallinska psalmboken; på ett par ställen bibehölls den gamla psalmbo- 226