indelad i 5 böcker (memorialvers: iudex, iudicium, clerus, sponsalia, crimen). Påven Bonifacius IX publicerade år 1298 en ny samling såsom Liber Sextus (d.v.s. den sjätte boken till de fem böckerna i Liber Extra). Båda dessa samlingar förklarades vara autentiska, enhetliga, universella och uteslutande lagböcker, som försatte de icke medtagna dekretalerna ur kraft. De av Clemens V sammanställda Constitutiones Clementinae stadfästes år 1317 av Johannes XXII, men fingo icke samma uteslutande karaktär som de två äldre samlingarna. Extravagantes Joannis XXII och Extravagantes communes bhbifogades redan under medeltiden i handskrifter och de äldsta trycken av C. I. C., men förblevo privatsamlingar utan annan auktoritet än vad varje dekretal hade i och för sig. Benämningen C. I. C. uppstod redan under medeltiden såsom motsvarighet till Corpus iuris civilis. En stor betydelse för utformningen och tolkningen av k. fick den kanoniska rättsvetenskapen. C.I.C. kommenterades i form av glossor (synnerligen viktig blev glossa ordinaria till Decretum och dekretalsamlingarna) eller systematiska framställningar, de s.k. summae. Också specialundersökningar över enskilda rättsområden uppstodo. Kanonistiken stod under starkt inflytande av den romerska rätten. Den äldre kyrkorätten omformades genom k. i en centralistisk och hierarkisk anda. K:s ledande principer äro påvens universella, på gudomlig rätt grundade makt över hela kyrkan, klerus’ rätt att utan inblandning av lekmännen regera kyrkan samt den kyrkliga egendomens oantastlighet mot alla intrång. Även på privatlivets område ingrep k., i synnerhet därigenom att den på grund av äktenskapets sakramentala natur omfattade hela äktenskapsrätten med undantag av äktenskapets förmögenhetsrättsliga verkningar. K:s införande mot äldre rättssedvänjor gick icke utan strid. Den stora kontinentala kampen mellan imperium och sacerdotium var till en stor del en kamp om k. Också i de nordiska länderna gav frågan om kyrkans ställning i samhället och dess egna 229 KANONISK RÄTT rättssystem upphov till svåra inre strider, som kulminerade i Danmark och Norge mot slutet av 1200-talet (i Danmark de stora ärkebiskopsstriderna, i Norge »sættargjerden » i Tunsberg 1277 och striderna därom), i Sverige något senare. Ett nordiskt särdrag var, att det självstyrda bondesamhället med sitt hävdvunna nationella rättssystem ställde sig i vägen för kyrkans isoleringstendens och maktanspråk. Införandet av k. lyckades därför endast delvis. De till landskapslagstiftningen hörande kyrkobalkarna (kristenrätterna, kyrkorätterna) stodo till en stor del på den äldre, germanskt präglade kyrkorättens grund. Ärkebiskop Jon Raudes kanoniskt rättstrogna kristenrätt i Norge (1273) blev endast ett reformprogram. I Sverige förblev landslagen av år 1347 utan kyrkobalk på grund av meningsskiljaktigheter. Den äldre nationella kyrkolagstiftningen vidmakthölls i alla de nordiska länderna trots kyrkans protester till slutet av medeltiden och även senare. Socknemännens rättigheter vid prästval och deras andel i förvaltningen av den kyrkliga egendomen äro sådana från den äldre kyrkorätten ärvda särdrag, som bibehållits ända till reformationstiden. Å andra sidan har k. haft ett betydande inflytande även på den världsliga rätten och bidragit till att omforma lagstiftning och rättsuppfattning i kristen anda. Studiet av k. hörde under medeltiden till all högre prästutbildning. I Sverige förpliktades på Skänninge möte år 1248 alla biskopar att vid sina domkyrkor ha dekretalerna för studium. Betydande rester av medeltida kanonistisk litteratur äro bevarade i nordiska bibliotek. Många nordiska män förvärvade vid utländska universitet grad av licenciatus in decretis, några även av doctor utriusque iuris. Det mest intressanta kanonistiska originalarbetet i Norden torde vara biskopens i Viborg (Danmark), Knud Mikkelsen, (1478—88) glossor till Jyske Lov, där landskapslagens stadganden äro jämförda med romersk rätt och k. I och med att reformationen förnekade påvens auktoritetsanspråk, tog den även avstånd från k. Luther brände 10/12 1520 med den påvliga bannbullan ett exemplar 230