KANT ay C.I.C. Han bedömde k. såsom redskap för andligt tvång och en mellan Gud och den kristne inträngande domsmyndighet. Den principiella skiljelinjen mellan den kanonistiska och evangeliska rättsuppfattningen var, att reformationen förnekade den kyrkliga ordningens och rättens gudomliga grundval. Senare fick dock k. på grund av sin överlägsna juridiska utformning en betydande auktoritet inom de tyska evangeliska kyrkorna. I England är den till vissa delar i kraft ännu i dag. I Norden följdes k. ännu pä 1500-talet i sådana fall, där den icke var stridande emot reformationens principer, och den blev icke utan betydelse för den kyrkorättsliga utvecklingen under 1600-talet. Inom den katolska kyrkan blev C.I.C. (Extravagantes inbegripna) åren 1580 och 1582 godkänd av påven Gregorius XIII i den av correctores Romani officiellt reviderade textformen. Med tiden växte antalet gällande kyrkorättsliga stadganden utanför C.I.C. i så hög grad, att kyrkorättens system blev vtterst invecklat. Med anledning därav har de gamla C.I.C. år 1917 ersatts med en ny, moderniserad och lätt överskådlig kodifikation, Codex Iuris Canonici, som upphävde alla de äldre samlingarna. Principerna om kyrkorättens gudomliga karaktär och det hierarkiska systemets kulminerande i påvemakten äro bevarade, men den kyrkliga lagstiftningen har spiritualiserats och koncentrerats på de för det religiösa livet centrala områdena, varigenom möjligheten av kollisioner med världslig rätt minskats. Litt.: Corpus iuris canonici 1—2, ed. E. Friedberg (2 ed. Leipzig 1876—82); I. Nylander, Om kanoniska rätten och dess studium (i Kyrkohist. årsskr. 1949, Uppsala 1950); P. J. Jørgensen, Dansk retshistorie (2 ed. Khvn 1947); Hal Koch, Danmarks kirke i den begyndende højmiddelalder 1—2 (Khvn 1936); W. Norvin, Jacob Erlandsøns kamp for Kirkeretten (i Scandia 5, 1932); E. Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? (i Kyrkohist. årsskr. 1938, Uppsala 1939); N. K. Andersen, Ærkebiskop Jens Grand 1—2 (Teologiske studier 4, 6, Khvn 1943—1944); A. O. Johnsen, Studier vedrørende kardinal Nicolaus Brekespears legasjon til Norden (diss. Oslo 1945); J. A. Seip, Sættargjerden i Tunsberg og kirkens jurisdiksjon (diss. Oslo 1942); J. Schreiner, Konge 231 og kirke i Norge 1247—1277 (Historisk Tidsskr., Oslo 1943—46); L. M. Bååth, Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige (diss. Uppsala, Sthm 1905); J. Nylander, Das kirchliche Benefizialwesen Schwedens während des Mittelalters (diss. Uppsala 1953); Knud Mikkelsens glossor (i Danmarks gamle Landskabslove med Kirkelovene 4, udg. af S. Iuul—P. Jørgensen, Khvn 1945); H.E. Feine, Kirchliche Rechtsgeschichte 1 (Weimar 1950); R. Schäfer, Die Geltung des kanonischen Rechts in der evangelischen Kirche Deutschlands (i Zeitschrift der Savigny-Stiftung für Rechtsgeschichte 36, Kanon. Abt. 5, 1915); The Canon law of the Church of England (London 1947); Dictionnaire de droit canonique 1, publ. par A. Villien m. fl. (Paris 1924—35) ; Commentarium Lovaniense in Codicem iuris canonici 1:1, 3—5 (Mechliniae-Romae 1933—45); Traité de droit canonique, publ. sous la direction de R. Naz, 1—4 (Paris 1948—49). K. P:nen KANT, Immanuel (1724—1804), tysk filosof, f. i Königsberg där han studerade och blev docent och professor. K. mottog i hemmet bestående intryck av pietismen, men i det hela kan upplysningens tänkesätt sägas utgöra ramen för hans åskådning. Sitt slutgiltiga filosofiska system kom han att utforma först sent. Huvudarbetet »Kritik der reinen Vernunft» utgavs 1781, då K. var 57 år. Därefter följde bl. a. »Kritik der praktischen Vernunft» 1788 (1785 föregången av »Grundlegung zur Metaphysik der Sitten») och »Kritik der Urteilskraft» 1790. Dessa kritiska huvudarbeten behandlar de kunskapsteoretiska, etiska och estetiska grundfrågorna och lägger även grunden för religionsfilosofien, som är ämnet för arbetet »Die Religion innerhalb der Grenzen der blossen Vernunft» från 1793. Det epokgörande inflytande som K:s kritiska skrifter utövat inom alla filosofiens områden har gjort, att hans tidigare, »förkritiska» författarskap kommit i skuggan, fastän även detta rymmer utomordentligt betydelsefulla arbeten. Nämnas kan »Allgemeine Naturgeschichte und Theorie des Himmels» (1755), innehållande en teori till förklaring av planetsystemets uppkomst ur nebulosastadiet. K:s senare tänkande har verkat revolutionerande framför allt genom hans avsikt att kritiskt undersöka den mänskliga kunska- 232