symbolisk bok. Den har teologiskt utövat ett enande inflytande inom den reformerta världen. Denna k. bildar i högre grad än Luthers ett systematiskt helt. Dess tre huvuddelar (inalles 129 frågor) behandla 1) det mänskliga eländet, 2) återlösningen, 3) tacksamheten. Framställningen är biblisk och praktisk, ofta enkel och klar. Enligt reformert k.-tradition utgör bildförbudet andra budet; våra nionde och tionde bud äro sammanslagna. Trosbekännelsen behandlas i tolv artiklar. I motsats till lilla k:s omskrivningar förklarar Heidelberger-k. varje led i trosbekännelsen. Den anglikanska kyrkans tidigaste k.-försök förete romerska inslag. Under inflytande av lutherska och reformerta k. växte den Church Catechism fram, som intogs i Book of Common Prayer. Först 1604 fick denna sin slutliga gestalt. De kateketiska strävandena i den romerskkatolska kyrkan på 1500-talet hade sina rötter i äldre reformsträvanden, men stimulerades av reformationens k.-arbete. De ansluta sig intimt till motreformationen. Jesuiten Petrus Canisius’ k. från 1550-talet fingo stor utbredning; berömda äro även R. Bellarmins k. från århundradets slut. Som den officiella anvisningen för de katolska prästernas undervisning har Catechismus Romanus en särskild auktoritet. Den utgavs 1566, i samband med det tridentinska kyrkomötet. Till syfte och struktur står den Luthers stora k. nära. Dess fyra huvuddelar äro: trosbekännelsen (i 12 artiklar), de sju sakramenten, buden (samma numrering som Luthers) och bönen. Framställningen är intellektuellt betonad, men samtidigt psykologiskt anlagd. I den ingå talrika bibelhänvisningar. Polemiken mot den reformatoriska åskådningen är icke särskilt framträdande. I nyare tid har man på katolskt håll strävat att skapa en romersk enhets-k. För den grekisk-katolska kristenheten blev ett verk av Petrus Mogilas, metropolit i Kijew, av stor betydelse. Det är en ursprungligen på latin utarbetad läroskrift, ett mellanting mellan k. och dogmatik, senare något omarbetad. Den godkändes 1643. 253 KATEKES Titelbladet till Wittenbergupplagan 1531 av Luthers lilla katekes. Det enda kända exemplaret finnes i Bodleian Library, Oxford. Den är ett uttryck för den ortodoxa kyrkans självhävdelse och avgränsning mot både reformation och motreformation. Boken inledes av den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen, därpå följa sakramenten, Fader vår, de nio saligprisningarna, dygder och laster samt de tio buden. 2. Katekesutvecklingar. Då Luthers lilla k. inte utgjorde ett lärosystem och inte innehöll allt, som man ansåg, att en kristen bör veta, uppstodo tidigt i den lutherska kyrkan s.k. exponerade k., k.-förklaringar eller k.-utvecklingar. De följde i allmänhet i sin anläggning lilla k:s fem huvudstycken. Utvecklingen företer därför två konkurrerande drag. Å ena sidan behöll Luthers lilla k. sin auktoritet, å andra sidan följde undervisningen till stor del andra, utförligare k. I Norden översattes lilla k. tidigt till folkspråken, och den har där allmänt använts. Men samtidigt ha k. med en bredare framställning utgivits. De främsta av dem ha ut- 254