KATEKETIK traditionens historiska ursprung (i Kyrkohist. Årsskr. 1935); J. Ljunghoff, Tillbaka till Luther (Lund 1941); H. Pleijel, Katekesen som svensk folkbok (Lund 1942); Y. Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Uppsala 1946); D. Helander, Den lindblomska katekesen (Lund 1947); E. Lilja, Den svenska katekestraditionen mellan Svebilius och Lindblom (diss. Lund 1947); B. Salqvist, Folkskolans kristendomsundervisning (Göteborg 1947); S. Lindholm, Catechismi förfremielse. Studier till Catechismusundervisningen i svenska kyrkan 1593—1646 (diss. Uppsala, Lund 1949); Å. Andrén, Nattvardsberedelsen i reformationstidens svenska kyrkoliv (diss. Lund 1952). F inland: L. Ingman, Uuden katekismuksen valmistelu kirkossamme 1800-luvun alkupuolella (i Finska kyrkohist. samfundets årsskrift 6, Helsingfors 1916); J. Gummerus—A. F. Peltonen— J. W. Wallinheimo, Lutherin katekismuksien vuosisataismuisto 1529—1929 (Helsingfors 1929) ; G. O. Rosenqvist, Den elementära religionsundervisningen (Helsingfors 1929); A. Voipio, Vuosien 1853—1893 katekismustyön suuntaviivoja (i Finska kyrkoh. samfundets årsskrift 21, 1931). G. O. R. KATEKETIK är den gren av den praktiska teologien, som behandlar den elementära kyrkliga undervisningens historia och metod. Ansatser till en teoretisk behandling av dessa frågor framträdde redan i gamla kyrkan och under medeltiden. Exempel därpå äro Augustinus’ skrift »De catechizandis rudibus» och Joh. Gersons »De parvulis ad Christum trahendis» (1409—12). Reformationens kateketiska intresse gav en ny grund för dessa frågors behandling. Luther själv har gjort värdefulla kateketiska uttalanden. Under 1500- och 1600-talen var uppmärksamheten dock ensidigt riktad på att hos barnen inprägla katekessatserna, ofta dogmatiskt och polemiskt fattade. Detta gäller t.ex. Andreas Hyperius, »De catechesi libellus» (1570). Pietismen ville ge undervisningen en personligt uppbygglig karaktär och ägnade ett nytt intresse åt den bibliska historien. J. Hübners »Biblische Historien» (1714) betecknar ett viktigt framsteg. Speners och Franckes intentioner utfördes i ett kateketiskt arbete av J. J. Rambach, »Der wohl unterrichtete Katechet» (1722; 1849 utg. på svenska, övers. av biskop Beckman). Upplysningens 263 k. ägnade främst de metodiska frågorna sin uppmärksamhet (L. von Mosheim, G. F. Dinter o.a.). Under 1800-talet kan en omfattande utveckling av k. konstateras, i det att den befruktats av den praktiska teologiens förnyelse och pedagogikens utveckling alltifrån Pestalozzi. Under seklets senare del stodo läro- och handböcker i stor utsträckning under inflytande av den herbart-zillerska formalstadiemetoden med dess krav på att varje undervisningsobjekt skall behandlas i fem stadier (analys, syntes, association, system och metod). Metodisk slutenhet, men också ensidig intellektualism var resultatet av denna påverkan. Av 1800-talets författare på k:s område ha bl.a. följande rönt uppmärksamhet även i Norden: K. I. Nitzsch, Th. Harnack, L. Kraussold, Chr. Palmer, G. von Zezschwitz, E. Sachsse. Större totalframställningar av praktiska teologien, såsom W. Ottos och E. Chr. Achelis’ arbeten, innehålla utförliga kateketiska avdelningar. Av nordiska arbeten må nämnas K. H. Gez. von Scheele, »Den kyrkliga katekisationen» (1869) och G. Billing, »Kateketikens begrepp» (1872), F. L. Schaumans »Praktiska teologien», O. Saxes kateketiska arbete, samt från senare tid M. Neiiendams, Ljunghoffs och Berggravs arbeten. Utvecklingen under 1900-talet företer olika tendenser. Gränsen mellan k. och religionspedagogik har knappast uppehàållits. Religions-, barn- och ungdomspsykologien har befruktat kristendomsundervisningen och dess teori. Bibliska historien har allt konsekventare tillerkänts den primära platsen och ett självständigt värde som undervisningsstoff. Kravet på åskådlighet har genomförts. Det har tillämpats även inom katekesundervisningen, där den induktiva metoden alltifrån föregående århundrade varit den enda teoretiskt erkända. Inflytelser från de tyska arbetsskolidéerna och den engelsk-amerikanska nyskole- och aktivitetspedagogiken ha utövat ett omfattande, positivt inflytande på kristendomsundervisningens teori och praktik i Norden. Samtidigt har den nyare teologien, med sin strävan att 264