KINA er den ganske Strid med et forsvunden, saa kan jag hvile mig i Rosendale og uafladelig min Jesum tale.» Litt.: S. Kierkegaard, Samlede værker 1—15 (Khvn 1920—36); dens., Papirer 1—11 (Khvn 1909—48). — De vigtigste værker om K.: P. A. Heiberg, En episode i S. K.s ungdomsliv (Khvn 1912); dens., Et segment af S. K.s religiøse udvikling (Khvn 1918); dens., S. K.s religiøse udvikling (Khvn 1925); 7. Bohlin, S. K.s etiska åskådning (diss. Uppsala, Sthm 1918); dens., S. K.s dogmatiska åskådning (Sthm 1925); dens., S. K. Mannen och verket (Sthm 1939); E. Geismar, S. K. 1—6 (Khvn 1926—28); H. Diem, Philosophie u. Christentum bei S. K. (München 1929); dens., Die Existenzdialektik von S. K. (Zollikon-Zürich 1950); E. Hirsch, Kierkegaard-Studien 1—2 (Gütersloh 1930—33); Hj. Helweg, S. K. En psykiatrisk-psykologisk studie (Khvn 1933); C. Weltzer, Peter og Søren K. (Khvn 1936); J. Hohlenberg, S. K. (Khvn 1940); dens., Den ensommes vej (Khvn 1948); V. Lindström, Stadiernas teologi. En Kierkegaard-studie (diss. Lund 1943); Aa. Henriksen, Methods and results of K. studies in Scandinavia (Khvn 1951); L. Zeuthen, S. K.s hemmelige note (Khvn 1951). — En næsten fuldstændig bibliografi i E. Ortmann Nielsen, S. K. Bidrag til en bibliografi (Khvn 1951); 1950 udsendte F. J. Billeskov Jansen et udvalg af S. K.s værker med noter: F. J. Billeskov-Jansen, S. K. 1—4 (Khvn 1950); P. Wagndal, Gemenskapsproblemet hos S.K. (diss. Lund 1954). N. H. S. KINA: 1. Religioner. K. har 600.000 buddhistiska munkar och nunnor jämte 3 à 4 mill. lekmannatrogna. Taoistprästerna och de som strängt följa dem i spåren, äro vida färre. Antalet muhammedaner skattas till mellan 20 och 50 mill. De rom. katolikerna utgöra 3,5 mill. och protestanterna 600.000, resp. 1,2 mill., om de icke döpta anhängarna medräknas. Den traditionella beteckningen »de tre religionerna», varmed åsyftas buddhism*, taoism* och konfucianism* lämpar sig sålunda mindre väl som sammanfattning av kinesisk religion. En konfucian tillhör icke något organiserat samfund, och bland de två övriga religionerna gäller detta endast hierarkien. Icke heller utesluta de tre systemen varandra, utan K:s verkliga folkreligion av i dag består av en synkretism, där förfä- 287 derskult* utgör den grundval, till vilken sedan fogats både buddhistiska och framför allt taoistiska element. Chan, själv kines och amerikansk professor i sitt eget lands kultur och filosofi, vill i stället skilja mellan massans och de bildades religion. Till den förra hör 85 % av det kinesiska folket, till den senare icke enbart intelligentsian. Folket i gemen dyrkar ett otal gudar, tror på de 33 buddhistiska och 81 taoistiska himlarna, de 18 buddhistiska helvetena, astrologi, dagväljeri, drömtydning, spådomskonst, trolldom och allsköns magi. Det besöker urskiljningslöst tempel av alla slag, utbeder sig yttre välgång såsom barn, rikedom och ett långt liv, och betraktar de religiösa ceremonierna såsom kraftverkande i och med att de utföras. Samtidigt är man fatalist och tror på andarnas makt. De upplysta däremot vörda endast Himlen, förfäderna, stundom också Konfucius, Buddha och Laotse liksom ett fåtal historiska personer. De gå blott till dessas tempel, vänta sig ingen fördel därav, och förkasta helt den mytologiska hinsidestron och det mesta av den folkliga vidskepelsen. De uppfatta sin av Himlen givna natur såsom det öde, som skall förverkligas. De religiösa ceremonierna betraktas endast som tomma former och de tre religionerna snarast som filosofiska system, bland vilka konfucianismen sättes främst. Utom synkretismen äro följande drag betecknande för kinesisk religion: bristen på religiösa ledare, förekomsten av talrika religiösa sällskap och lekmannarörelser, inriktningen på denna världen och ett starkt etiskt patos. Kommunistregeringen har nödgat de kristna missionärerna att lämna K. Den har upphävt det nationella firandet av Konfucius’ födelsedag. Den har vidare enligt säkerligen överdriven flyktingstatistik tvingat ?/, av de buddhistiska klosterinvånarna ut i vardagslivet, medan de kvarvarande måste »kämpa för den nya demokratien». De taoistiskt influerade religiösa sällskapen ha förbjudits. Å andra sidan är konfucianismen såsom privat livsfilosofi svåråtkomlig för statliga tvångsåtgärder, och buddhismen är ännu en 288