KINGO över 400.000 församlingsmedlemmar, mer än 8.000 missionärer och minst tre gånger så många infödda medarbetare i kyrka, skola och sjukvård. Missionsmetoder. Katolsk mission sökte tidigt kontakt med regeringsmakten och ställde sitt vetenskapliga kunnande i dess och missionens tjänst. Skolan har däremot icke använts så framsynt och effektivt som skett hos protestanterna, vilka också mycket starkare betonat utomhuspropaganda och sjukhusarbete. I stället ha katolikerna lagt stor vikt vid barnhemsverksamheten, som skänkt dem många anhängare. Så många döpta som möjligt har varit deras lösen. Katolsk mission har vunnit sin största framgång genom att kräva hela familjens övergång till kristendomen. Man träffar hela byar med katoliker. Evangelisk mission har gjort en särskilt stor insats på det litterära området genom sina bokförlag, sina tidningar och traktater och framför allt genom sin bibelspridning. Båda grupperna ha vinnlagt sig mycket om barmhärtighetsverk och hjälparbete, vilket blivit mycket uppskattat. Den hittillsvarande missionsepoken kan anses avslutad med kommunistregeringens utdrivande av missionärerna 1951. Under de senaste 30 åren arbetade missionerna māålmedvetet på att skapa inhemska kyrkor under egna ledare. Vid statsomvälvningen 1949 hade dessa kyrkor nått en mognad och självständighet, som ger löfte för framtiden. Kristendomen i Kina har en fast grund. Nordisk kinamission. Det Norske Misjonsselskap upptog K. som fält 1847 men måste efter en tid avbryta sin verksamhet. 1889 upptogs denna på nytt. Flera andra norska sällskap följde tätt efter. Lunds Missionssällskap misslyckades i ett försök 1849, varför den s.k. Folkes mission, d.v.s. Svenska Missionen i Kina, 1887 blev Sveriges första K.-mission. Många andra missioner började på 90-talet. De två första sällskapen i Finland voro Fria Missionen i Finland 1891 och Finska Missionssällskapet 1901. Det Danske Missionsselskab kom 1896, Nordiska kristna buddhistmissionen (se Buddhism) 1921. Litt.: The Christian occupation of China, ed. by 291 M.T. Stauffer (Shanghai 1922); K. S. Latourette, A history of christian missions in China (New York 1929); H. Kræmer, The christian message in a non-christian world (New York 1938; sv. övers. Kristendomens budskap i en icke-kristen värld, Sthm 1940). J. S—m KINGO, Thomas Hansen (1634— 1703), dansk salmedigter, præst og fra 1677 biskop over Fyns stift. K. er det store navn i det 17. årh.s digtning i Danmark. Fra ungdomstiden haves stemningsfulde, lidt grovkornede skæmtedigte, fra hele hans løbebane storladne hyldestdigte til enevoldskongen o.a.; stærkt bibelsk prægede som de er, står disse på overgangen til hans egentlige kristelige digtning. 1674 udsendes »Aandeligt Siunge-Koors Første Part», optakten til et stort anlagt andagtsværk. Førsteparten indeholder de daglige bønner, en morgen- og aftensang til hver af ugens dage samt parafraser af »de 7 Kong Davids Poenitendse-Psalmer». Senere tilføjedes til hver sang et kortere »suk». Adskillige af morgen- og aftensangene samt sukkene er i stadig brug: »Rind nu op i Jesu navn», »Nu rinder solen op», »Tiden skrider, dagen rinder», »Hvilestunden er i vente». Det store digteriske gennembrud kommer med »Aandeligt Siunge-Koors Anden Part» 1681, en af de mægtigste digtsamlinger i det danske sprog. K.s stærke betagelse af menneskelig storhed og pragt, hvori han så et billede af det guddommelige, tørner sammen med en voldsom oplevelse af altings forfængelighed: »Sorrig og elendighed», »Far, verden, far vel», »Sorrig og glæde de vandre tilhobe». 1683 får K. kongelig befaling til at udarbejde en ny salmebog — et led i enevældens bestræbelser for at bringe ensartethed i de kirkelige forhold — på linje med Danmarks og Norges Kirkeritual af 1685* (ved hvis udarbejdelse K. også har medvirket), H. Baggers Alterbog m.m. 1689 kan K. forelægge »Vinterparten» trykt. Den forordnedes som salmebog for riget; men forordningen tilbagekaldes kort efter. Først 1699 kommer den ny salmebog, udarbejdet af en kommission men »befordret i trykken» af K., den såkaldte K.s Psalmebog. Af K.s 136 salmer 292