KOLOSSERBREVET ar. I Norden utgjorde dessa »påskpenningar» och »altaroffer» en del av prästernas erkända inkomster och tillhörde i Sverige dessas lönetillgångar till 1862. Genom församlingens skyldighet att lämna offer och genom dettas knytande till prästlönen försvann uppfattningen av k. som en frivillig gåva. De k., som längt fram i tiden upptogos vid sidan av de nämnda offren, voro oftast av Kungl. Maj:t fastställda och påbjudna k. till kyrkobyggen i socknar, som ej själva orkade med dessa uppgifter. Därtill fingo endast av Kungl. Maj:t medgivna k. enligt ett kungligt brev 1693 upptagas i de svenska kyrkorna. Därför är k. som ett i gudstjänsten allmänt förekommande moment med betoning på frivilligheten en nutida företeelse, som framsprungit ej minst för att stödja det »frivilliga kyrkliga arbetet»* som blivit ett oumbärligt led i kyrkans arbete. I de nordiska kyrkorna är k.-väsendet olika reglerat. I Danmark fordras det lokala menighetsrådets samtycke till upptagande av k. vid allmänna gudstjänster. Endast k. till Det danske Bibelselskab är påbjuden genom kunglig resolution. En rad k. av allmänkyrklig art, t.ex. till diakoni, sjömansvård eller yttre och inre mission ha med tillstånd av kyrkoministeriet sina bestämda, årligen återvändande k.-dagar. Därvid utsändes i förväg ett cirkulär om saken genom biskop och prost till de enskilda församlingarna. I Finland fastställde tidigare undervisningsministeriet de allmänna k., men sedan 1944 en särskild Kyrkostyrelse inrättats, bestämmer detta kyrkans eget organ »till vilka ändamāål kollekter vid allmänna gudstjänster skola uppbäras». I Norge bestämmer menighetsrådet om upptagande av altaroffer eller k. Konungen kan bestämma om allmänt offer i landets kyrkor, men dess upptagande är i regel betingat av sockenprästens och menighetsrådets godkännande, vilket även gäller övriga allmänna kollekter till mission, sjömansväård, diakoni m.m. I Sverige är Kk.- upptagandet noga reglerat genom en särskild kollektkungörelse (1953). Enligt denna delas de k., som få upptagas vid de »all- 335 männa gudstjänsterna», i rikskollekter, vilka äro flertalet och av Kungl. Maj:t bestämda att upptagas i landets alla kyrkor, stiftskollekter, vilka med domkapitels tillstånd få upptagas i stiftets kyrkor till ett högsta antal av 12 årligen, samt församlingskollekter, som den enskilda församlingen får upptaga för sina arbetsuppgifter på resterande sön- och helgdagar. Litt.: 1. J. A. Jungmann, Missarum sollemnia. Eine genetische Erklärung der römischen Messe 1—2 (2 ed. Wien 1949); G. Rietschel—P. Graff, Lehrbuch der Liturgik 1—2 (2 ed. Göttingen 1951); C. T. R. F. Engelstoft, Liturgiens eller alterbogens og kirkeritualets historie i Danmark (Khvn 1840); E. Rodhe, Svenskt gudstjänstliv (Sthm 1923); Gudstjenestekollekterne (Khvn 1953). 2. J. A. Jungmann, Missarum sollemnia 1—2 (2 ed. Wien 1949); Kr. Hansson, Norsk kirkerett (Oslo 1935); Y. Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Sthm 1946). R. A. KOLOSSERBREVET är skrivet till församlingen i Kolosse, en mindre stad i Frygien vid floden Lykos, en biflod till Mäander, belägen i närheten av de bägge mera betydande städerna Laodicea och Hierapolis, där det även fanns kristna församlingar (2:1; 4: 13). Själv hade Paulus aldrig besökt dessa städer; församlingen i Kolosse, som övervägande bestod av hednakristna (1:27, jfr 2: 13), och — enligt 4: 13 — väl också församlingarna i de bägge grannstäderna hade grundats av den i Kolosse bosatte Epafras (1: 7), troligen en lärjunge till Paulus, som vunnits för kristendomen under dennes verksamhet i Efesus under hans tredje missionsresa. Innehåll. Liksom flertalet övriga Paulusbrev börjar även K. med hälsning, tacksägelse för adressaternas kristna liv och förbön för dettas tillväxt. Denna förbön glider i 1:12 över i en hymnartad skildring av frälsningens storhet och av Kristus som både skapelsens och frälsningens medlare och mål och församlingens huvud (1:15—20). Denna skildring mynnar så ut i några ord om adressaternas egen andliga situation (1:21— 23). Därefter övergår Paulus till att tala om sig själv såsom evangeliets tjänare till förmån för adressaterna samt om sin kamp för deras 356