fulländning i kristen tro och kunskap (1:24 —2: 5). Huvudsyftet med brevet synes emellertid ha varit att varna adressaterna för en irrlära, som framträtt i Kolosse och de båda grannstäderna (2:8, 16 ff., 20 ff.). Ännu synes denna lära ej ha vunnit insteg bland adressaterna; i 2: 5 talar Paulus sålunda om »den ordning, som råder ibland dem» och om »fastheten i deras tro på Kristus» (jfr 1:4 ff.). Genom att för dem framhålla, att irrlärarna hålla sig till andemakter, som blivit övervunna av Kristus (2:8, 10, 15, 20), samt skildra fullheten i frälsningen i Kristus (2: 9—15, 19 f.) vill aposteln stärka brevets adressater i deras kristna tro och insikt och förebygga, att de falla offer för irrlärarnas agitation. Brevets sista del består huvudsakligen av förmaningar till adressaterna att i levernet motsvara det nya liv, som de äga i Kristus (3: 1—4: 1). Därvid vänder sig aposteln i den s.k. hustavlan (3:18—4: 1) speciellt till de olika medlemmarna av husfolket. Brevet slutar med personliga meddelanden och hälsningar (4: 7—17). De antydningar om den kolossiska irrlärans art, som ges i varningarna för denna i brevets centrala del (2:8, 16 ff., 20 ff.), ha till sin innebörd varit mycket omdebatterade inom forskningen. I 2:8 betecknas irrläran bl.a. som »vishetslära» (çıÀocopía) och det säges, att dess anhängare hålla sig till Tà oTOoLysŤa TO xóÓcļov, »världens element», d.v.s. de enligt såväl senantik som senjudisk föreställning över elementen härskande andemakterna, i stället för till Kristus. Av 2: 16 f. framgår, att irrlärarna krävt avhållsamhet ifrån vissa slag av mat och dryck samt iakttagande av högtider, nymånader och sabbater. Det mesta av detta tyder uppenbarligen på ett judiskt inslag. Viktigast för bestämmandet av irrlärans art har i diskussionen utsagan i v. 18 varit, när det där talas om tarewvoppocúvy, som ju vanligen brukar motsvara vårt »ödmjukhet», samt »dyrkan av änglarna». Man har tidigare brukat tolka detta så, att irrlärarna menat, att människorna borde vända sig till änglarna i stället för direkt till Gud och därvid själva betecknat denna hållning som »ödmjukhet». Emellertid synas starka skäl tala för att de äng- 357 KOLOSSERBREVET lar, som de kolossiska irrlärarna enligt 2:18 dyrkade, voro identiska med de i v. 8 och 20 nämnda »världselementen», som aposteln där anger som irrlärans princip i motsats till Kristus. Åtskilliga moderna forskare ha också menat, att irrlärarna medvetet gingo in för en dyrkan av elementen såsom gudomliga väsenden, i det att de hävdade, att i dem fanns hela den gudomliga fullheten. Emellertid förefaller det att vara det enda naturliga att uppfatta utsagan i 2: 8, att irrlärarna hålla sig till »världens element(armakter)», såsom ett uttryck för apostelns egen syn på irrläran såsom någonting mindervärdigt i jämförelse med Kristus (jfr 2: 20). Denna uppfattning bestyrkes av Gal. 4:3, 9, där aposteln använder samma uttryck, när han där betecknar livet under lagen, till vilket de judaistiska agitatorerna i Galatien vilja förleda de galatiska kristna, såsom en träldom under »världens element (armakter) »; här kan det näppeligen vara något tvivel om att vi helt och hållet ha att göra med ett uttryck för apostelns egen uppfattning: den som går in under judaisternas krav, han blir därmed en träl under de änglamakter, som representera denna världsordning i motsats till den nya skapelsen i Kristus (jfr Kol. 2: 20), och till denna världsordning hör för Paulus i främsta rummet lagen och alla med den jämförbara stadgar (jfr Gal. 3: 19). Att judaisterna själva skulle ha framhållit lydnaden för lagen såsom underdånighet under de bakom elementen stående änglamakterna får anses som mycket osannolikt. Det sannolika synes då vara, att även uttrycket »dyrkan av änglarna» i Kol. 2: 18 är att betrakta som en paulinsk kliché för irrlärarnas lagiskhet och askes såsom en dyrkan av de makter, som regera i denna värld i motsats till Kristus. Och den »ödmjukhet», varom talas i samma vers, torde ej vara någonting annat än den av aposteln i 2: 16, 23 bekämpade askesen — i Hermas’ Pastor (Visio III, 10, 6 samt Similitudo V, 3, 7) användes nämligen samma ordi just denna betydelse. Gentemot allt detta framhåller Paulus, att Kristus är vida för mer än alla de änglamakter, som enligt honom stå bakom irrlärarnas tabu-krav, och att brevets 358