NZL litisk drøm os kristent haab (Aarhus 1934); E. Stanley Jones, Christ and communism (London 1935; sv. overs. Kristus och kommunismen, Sthm 1935); J. Maritain, Humanisme intégral (Paris 1936); E. Brunner, Gerechtigkeit (Zürich 1943; norsk overs. Rettferdighet, Oslo 1952); F. J. Sheed, Communism and man (London 1945; dansk overs. Kommunismen og mennesket, Khvn 1948); E. Briem, Kommunism och religion i Sovjetunionen (Sthm 1945); A. Hägerström, De socialistiska idéernas historia (Sthm 1946); Kirche im Volk 2. Hrsg. von der Leitung der Evang. Kirche im Rheinland (1949); O. Dibelius, Grenzen des Staates (Berlin —Spandau 1949); Alf Johansen, Den russiske kirke i dag (Khvn 1950; heri fyldig litteraturoversigt); N. H. Søe, Karl Marx og marxismen (Khvn 1951). N. H.S. KONCILIUM, se Konsil. KON FESSION (av lat. confessio, bekännelse), ett kyrkosamfunds i skrift avfattade trosbekännelse (se Bekännelse, Bekännelseskrifter). I modernt språkbruk betecknar k. även en kring en gemensam bekännelse uppkommen kyrklig enhet och tillhörigheten till densamma. Från historisk-relativistisk synpunkt kunna de olika k. betraktas som individuella utgestaltningar eller teologiskt-religiösa typer inom en och samma kristendom, vilka giva sina olika bidrag till den kristna helheten och därigenom komplettera varandra. Detta betraktelsesätt rymmer ett visst mått av sanning. Men kyrkosamfundens och k:s syn är dock väsentligen en helt annan. För dem innebära för det första de olika k. ej blott en uppdelning av kristenheten i olika avdelningar med var sin nådegåva utan en allvarlig söndring inom Kristi kropp. För det andra är det i regel icke den formulerade bekännelsen, som är orsak till splittringen, utan k. ger uttryck åt en saklig motsats, åt en olika tolkning av det bibliska budskapet. Enligt evangelisk åskådning är k. underordnad den heliga Skrift och utgör en kommentar eller förklaring till dess budskap. K. ger uttryck åt en insikt i Bibeln, som icke givits åt enskilda, t.ex. teologer, utan åt kyrkan. Och även om det är fråga om kyrkan inom ett bestämt område eller vid en bestämd tidpunkt, gör dess k. anspråk på att vara ut- 365 KONFIRMATION tryck för det evangeliska budskap, som gäller den ena och allmänneliga kyrkan. Kyrkosamfundens bekännelser ha ekumenisk syftning. Den lutherska k. vill t.ex. vara luthersk endast för att därigenom kunna vara helt och fullt evangelisk. Mellan de olika k. råder strid om den rätta förståelsen av evangeliet och med sin skriftutläggning och lära säger en k. alltid nej till en motsatt lära eller bekännelse. Det är icke minst denna avgränsning, som ger de skilda k. deras bestämda drag. Detta kommer även att innebära, att man frånkänner de andra k. den rena och fulla kännedomen om evangelium. Denna kritiska hållning lägger dock ej hinder i vägen för ekumeniska strävanden, så länge man erkänner, att den egna k. blott är en etapp på vägen och icke stelnarienkonfessionalism, som självsäker endast låter det egna kyrkosamfundet gälla. Den romerska kyrkan har genom sin ofelbarhetsdogmt* uttryckt, att påvliga avgöranden i trosfrågor äro irreformabla. Detta gör klyftan djupare mellan den romerska kyrkan och andra kyrkor än mellan de övriga kyrkorna inbördes, som åtminstone i princip erkänna sin reformabilitet (se t.ex. inledningen till Konkordieformeln). Litt.: W. Elert, Der christliche Glaube (2 ed. Berlin 1941); K. Barth, Die kirchliche Dogmatik 1:2 (3 ed. Zollikon—Zürich 1945); P. Althaus, Die christliche Wahrheit 1—2 (2 ed. Gütersloh 1949). Se även handböcker i symbolik. V. Lm KONFIRMATION. En motsvarighet till den senare k. ingick som ett ledi det kristna dopet vid slutet av 100-talet. Enligt Hippolytos, Tertullianus m.fl. fördes den döpte (det gäller vuxendop) omedelbart till biskopen, som under bön om helig ande smorde honom med invigd olja (chrisma) i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och tecknade »inseglet» på hans panna. Sedan följde hans första kommunion. Av bönen framgår, att dopet i vatten ansågs förmedla syndernas förlåtelse och pånyttfödelse och att det biskopliga inseglet (oepayíc, signaculum) innebar uppfyllelse med helig ande. — Hur långt tillbaka i tiden samma 366