kateketiska minneskunskapen har i hög grad beskurits, vilket var oundvikligt efter omläggningen av skolornas kristendomsundervisning och dessutom sakligt motiverat; kanske har man stundom gått längre i denna riktning än vad nöden krävde. Stoff, som hämtas direkt ur bibeln och psalmboken, har fått förhållandevis större plats, och att införa konfirmanderna i kyrkans liv och ordning måste betraktas som en huvuduppgift, då okunnigheten härom ofta är total. Övning i bön och gudstjänst är likaledes oumbärlig. Särskild lärobok för konfirmander användes sällan i Danmark och Norge men nästan alltid i Sverige. Här har man icke lyckats åstadkomma någon ersättning för den numera så gott som bortlagda katekesutvecklingen av år 1878 (Finland däremot fick en ny auktoriserad katekes 1948), men under de senaste decennierna har utgivits ett 100-tal »konfirmandböcker», av vilka somliga fått stor spridning. För att råda bot på splittringen har i Sverige anbefallts dels en gemensam läroplan (biskopsmötets grundplan), dels en pedagogisk bearbetning av Luthers Lilla katekes, vilken därigenom skulle kunna bli allmänt brukad som grundstomme för undervisningen. Se även Katekes. Litt.: W. Caspari, Die evangelische Konfirmation, vornämlich in der lutherischen Kirche (Erlangen—Leipzig 1890); J. Steinbeck, Der Konfirmandenunterricht nach Stoffwahl, Charakter und Aufbau (3 ed. Leipzig 1926); Confirmation or the laying on of hands 1—2 (London 1926—27); L. Fendt, Katechetik. Einführung in die Grundfragen des kirchlichen Unterrichts der Gegenwart (Giessen 1935); M. Doerne, Neubau der Konfirmation (Gütersloh 1936); Konfirmation. Ein Studienbuch zur Frage ihrer rechten Gestaltung, hrsg. von W. Rott (Berlin—Dahlem 1941); G. Dix, The theology of confirmation in relation to baptism (London 1946); Danmark: P. G. Lindhardt, Konfirmationens historie i Danmark (Khvn 1936); V. Grønbæk, Konfirmander og konfirmation. Træk af konfirmationsalderens psykologi (Khvn 1937); M. Neiendam, Lær os at leve. Den danske kirkes konfirmation og forberedelsen dertil (2 ed. Khvn 1939); dens., Ungdom i udspring (Khvn 1952); Finland: G. O. Rosenqvist, Det liturgiska arbetet i Fin- 373 KONFUCIANISME land 1 (Åbo 1935); K.-E. Forssell, Skriftskolan — uppgift och gåva (Helsingfors 1947); Norge: I. Holsvik, Konfirmasjon og konfimantforberedelse (Oslo 1932); Konfirmasjon i den norske kirke gjennem 200 år 1736—1936 (Oslo 1935); E. Berggrav, Fornyelse av katekismen (Oslo 1936); Konfirmasjon og konfirmantforberedelse (Oslo 1952); Sverige: A. W. Staaff, Om konfirmationens uppkomst och antagande i Sverige (Sthm 1871); J. Wahlfisk, Om konfirmationen och katekumenundervisningen i svenska kyrkan (Protokoll och handlingar vid prestmötet i Strengnäs 1897); E. Rodhe, Bidrag till konfirmationens historia i Sverige (i Teologiska studier tillägnade Erik Stave, Uppsala 1922); J. Ljunghoff, Tillbaka till Luther (Lund 1941); Y. Brilioth —B. Jonzon—J. Y sander, Konfirmationsundervisningen. Grundplan utarbetad på uppdrag av biskopsmötet (Sthm 1942); A. Melin, Konfirmationen i nutidsdebatten (Lund 1950; med utförlig bibliografi); G. Borgenstierna, Vad är konfirmation? (Sthm 1951); L. Hagberg, Jacob Serenius’ kyrkliga insats (diss. Lund, Sthm 1952). A. Mn KONFUCIANISME. Konfucius (latiniseret form af K'ung-fut-si, d.v.s. mesteren Kung; hans egentlige navn var Kung Kiu) er født i det lille fyrstedømme Lu i Shantung 551 f.Kr. 19 år gammel giftede han sig, men blev skilt, kort efter at hustruen havde født ham den søn, gennem hvem han blev stamfar til en slægt, der endnu lever og er Kinas anseteste familie. En tid helligede han sig arkivstudier i Loyang (hovedstaden for det berømte Chou-dynasti) . Han ville lære af fortidens ædle og værdige sæder og dens berømte kejsere. Derefter blev han lærer og skal i alt have undervist 3.000 disciple, der ærede ham dybt, og af hvem han fordrede meget. En tid var han justitsminister i Lu og skal da have skabt nærmest ideale tilstande af fred og retfærdighed. Senere måtte han bryde med den letsindige fyrste. Han døde som en ret skuffet mand i 479. Men han sejrede efter sin død. På helt enestående måde har han i langt over 2.000 år præget sit folk. Efterverdenen har overøst ham med ærestitler, indtil han i 1906 blev stillet på linje med Shang-ti (Himlen). Hans grav i K'ü-fu er et meget søgt valfartssted. Konfucius er hverken religionsstifter eller 374